Hoppa till huvudinnehåll

Erotik i stället för Gud hos Agnes von Krusenstjerna

Författaren Agnes von Krusenstjerna.
Författaren Agnes von Krusenstjerna. Bild: Agnes von Krusenstjernas samling vid Kungliga biblioteket i Stockholm. författare

Den mellankrigstida författaren Agnes von Krusenstjerna kom att bli en föregångare. Själv levde hon ett turbulent liv där hon reagerade emot gudfruktighet och kvinnolivets kringskurenhet. Samtidigt kämpade hon emot sin psykiska sjukdom och för sin rätt att uttrycka sig så frigjort som hon ville.

Trots att jag har läst litteraturvetenskap som huvudämne och tagit del av Agnes von Krusenstjernas (1894-1940) öde i flera sammanhang tidigare, drabbas jag först nu av hur svårt hennes liv verkligen måste ha varit. Brytningen med den adliga bakgrunden, den bipolära sjukdom hon av allt att döma led av och en lång rad andra problem fick henne att leva på helspänn.

Jag måste få skriva, inte flickdagböcker, utan riktiga romaner! Jag måste hitta sanningen, mamma… Sanningen om mig själv, om kvinnorna, om kärleken, om erotiken.

Så här talar Agnes till sin mor som just utbrustit att Agnes är sjuk. Och rädslan för att bli sjuk, den lurar där hela tiden. Med förskräckelse har Agnes sett sina kusiner insjukna mentalt och en kusin har begått ett våldsamt självmord. Hon blir övertygad om att hon själv också ska drabbas och så sker ju.


Krusenstjerna skriver i en tid i början av 1900-talet när kvinnan alltid förväntas gifta sig och ständigt stå vid sin mans sida. Den största plikten är att tillfredsställa honom, många egna behov får hon inte ha för att inte tala om rätten att definiera sig själv.

Agnes, som känner att hon måste få skriva, känner sig alltför instängd i en religiös och adlig familj. För henne blir erotiken en kraft att kanske ersätta moderns stänga Gudstro med. Krusenstjerna börjar nämligen tro på erotiken som en anarkistisk kraft och en väg till att lära känna sig själv och andra bättre.

I ett brev till Ellen Key skriver hon redan 1917:

För mig är erotiken (jag skriver ej ”kärleken” ty jag menar endast kärleken mellan man och kvinna”) – drivkraften i hela mitt väsen.

Med sina tre romanserier om den unga kvinnan Tony, om Fröknarna von Pahlen och Fattigadel kommer Agnes att förnya den svenska litteraturen. På sin tid är hon stor och omtvistad genom sitt sätt att ta upp tabubelagda erotiska teman.

Av allt att döma är det hon som också skriver den första lesbiska kärleksscenen i en svensk roman. Den kunde vara skriven i dag, även om hon talar om extas, inte om orgasm, som vi oftast gör.

Agnes brev från 1903 - 1940

Efter att ha publicerat Agnes von Krusenstjernas biografi Från verklighetens stränder (2013) har litteraturprofessorn Anna Williams från Uppsala universitet nu gjort ett urval av hennes brev, Och jag vet att jag är genial.

Anna Williams, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet.
Anna Williams. Anna Williams, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. Bild: Henrik Williams anna williams

Få av breven är till författarkolleger, som till exempel en smått roande brevväxling med en av våra på sin tid mest uppburna finländska poeter, Bertel Gripenberg eller med Edith Södergran - "systern" Hagar Olsson, här i kritikerrollen. Många av breven är till Bonniers förlag och till hennes man David Sprengel, honom som hon ofta talar om skilsmässa med. Samtidigt lever de i ett symbiotiskt förhållande, där tonen mellan dem i breven är genomgående kärleksfull.

Med Bonniers blir det däremot öppen konflikt. Släkten Bonnier är judisk, det är 1930-tal och bokbålen har inletts nere i Tyskland. Förlaget vågar inte ge ut de senare delarna av hennes von Pahlensvit och hävdar dessutom att det är för dålig litteratur.

Breven ger knappt några inblickar i hennes författarverkstad, men desto fler i tidens psykiatriska vård. Under åren 1917-1938 åker hon in och ut på olika psykiatriska kliniker och det är smått fantastiskt att tänka att Agnes von Krusenstjerna under ungefär samma tid ger ut närmare tjugo romaner, flera novellsamlingar och en diktsamling.

Tidvis är hon också missbrukare av bland annat morfin, tidens nya vårdpreparat. Så här skriver hon till sin man David år 1927:

Uslingen K. Ljunggren är nu legitimerad läkare i Lund… Han fortsätter väl med att ge morfin och att skriva ut spritrecept till sina kunder! Men det tycks, som om en sådan ej kan ”kommas åt” förrän han begått ett verkligt brott. Jag tycker, det är nog med, att han förstörde vår sommar och mig, med sina injektioner.

Manuskript i bitar

Från 1924 och framåt är breven ofta sända från olika hospital där Krusenstjerna för det mesta lagts in på egen begäran när hon behöver någonstans att rasa ut. Vårdinrättningarna förefaller till och med vara en fristad att skapa i.

Men det kunde också gå riktigt illa med det hon författade. Del tre i Tonytrilogin river hon sönder och skriver efteråt till David från Lunds Hospital 1925:

Redan i badet blev jag orolig, men sedan lugn igen och när jag steg upp for det som en blixt genom mitt huvud att: ”jag river sönder alltihop”. Jag gjorde det strax därpå, medan Kuylenstjerna hade ett raserianfall på salen. Och så fann översköterskan mig efter det Kuylenstjernas anfall var över, skrikande och kräkande över mitt älskade manus. … i små, små bitar. Jag sörjer däröver som ett vilt djur.

Hennes läkare Viktor Wigert och hans fru lyckas klistra ihop de små, små bitarna. Och när Tonys sista läroår kommer ut 1926 blir den hennes stora genombrott.

Som ingen annan under sin tid

Idéhistorikern Karin Johannisson skriver i Den sårade divan om tre konstnärer, varav Agnes von Krusenstjerna är en. Hon säger att berättelsen om henne kan göras till en rafflande story med sex i självdestruktiva former, sprit och droger, dårhusinteriörer, fobier och melodram och att hon liknar ingen annan.

”Under sin samtid”, kunde Johannisson kanske ha lagt till, eftersom hon också skriver om Kerstin Thorvall, som är femton år när Agnes von Krusenstjerna dör en förtida död 1940. Bland kvinnliga författare med skandalregister är båda outstanding, konstaterar Johannisson.

Hon slår fast att båda lever i bipolära svängningar och att de är sexmissbrukare med en självkänsla som kan svälla till distanslös narcissism. Båda cirklar kring stora mänskliga teman som kärlek, erotik, sex, ångest och död och är trots sin självdestruktivitet strängt självdisciplinerade när det gäller författandet.

Båda är dessutom djupt präglade av sin relation till en ”kall” mamma. Och kanske är det förlusten av en varm modersrelation som är den stora skammen, det mest förbjudna i deras liv, skriver Johannisson.

Många efterföljare

Anna Williams tänker sig i sin Krusenstjernabiografi att Agnes fiktiva gestalter har varit vägröjare för den självbiografiska litteraturen. Förutom Kerstin Thorvall nämner hon Birgitta Stenberg och Carina Rydberg, som ”skyddslöst utforskar frihetslängtan, kärlek, sexualitet och psykisk vanmakt”.

I sammanhanget tar Williams också på tal den infekterade debatt som mottagandet av Maja Lundgrens roman Myggor och tigrar utlöste så sent som 2007. Då fanns det de som ville ställa förlaget till svars för att ha publicerat en psykiskt labil persons verk.

Maja Lundgren, författare till bland annat Myggor och tigrar.
Maja Lundgren som väckte en hätsk debatt 2007 med Myggor och tigrar. Maja Lundgren, författare till bland annat Myggor och tigrar. Bild: Filter Maja Lundgren,författare,Fristäder för författare och kulturpersonligheter

Tankarna går osökt till Krusenstjernafejden eller Pahlenfejden, som den också kallades. Fortfarande känns den modern i sin likhet med nutida debatter om var konstens moraliska gränser skall dras.

Agnes von Krusenstjernas liv och författarskap har intresserat en lång rad skribenter, allt ifrån Stig Ahlgren, Birgitta Svanberg, Johan Svedjedal, Olof Lagercrantz, Merete Mazzarella… och nu senast Anna Williams. Jag tänker mig att det höga pris Agnes var beredd att betala för sitt författarskap och överlag komplexiteten hos henne gör henne till en ständigt aktuell klassiker.


Karin Johannissons Den sårade divan behandlas mera ingående i artikeln:
Hur galen får en kvinna vara?

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje