Hoppa till huvudinnehåll

Barnbarometern: 6-åringar får säga sitt om livet

Barfota barnfötter och ett kramdjur på golvet bredvid.
Barfota barnfötter och ett kramdjur på golvet bredvid. barn (åldersgrupper),barndom,fötterna,lek (barnlek),tårna,föräldraskap,förskolan,föräldralösa barn,ensamhet

Finlands första barnbarometer fokuserar på 6-åringars förtroende för vuxna, varandra och samhället. I barometern får barn som ännu inte börjat skolan också svara på frågor om hur de ser på sig själva.

Barometern representerar 83 procent av hushållen där det finns minst en 6-åring.

Svenskspråkiga hushåll, liksom också hushåll där det talas något annat språk än finska och svenska, uteslöts nämligen "av resursskäl" ur den nationella undersökningen. Åland var inte med.

Varför är inte svenskspråkiga finländska barn med, överinspektör Terhi Tuukkanen vid barnombudsmannens byrå?

- Det var fråga om vår snäva tidtabell och resursbrist. Vi är en liten byrå. Vi hade varit tvungna att översätta frågorna och få Taloustutkimus att ställa frågorna på svenska. Men helt klart att vi måste fundera hur vi ska göra i fortsättningen, säger Tuukkanen som varit promotor för barometern.

Är sådana tvåspråkiga familjer med där barnet talar finska och svenska?

- Jag kan faktiskt inte svara på den frågan, säger Tuukkanen.

Tuukkanen vill helst inte spekulera i om svenskspråkiga barn hade svarat annorlunda på frågorna, men svarar till slut att det inte finns skäl att tro att man kommit fram till annorlunda resultat.

Positiva nya medborgare växer upp - i de flesta fall

Flera forskare har varit med om att sammanställa barometern.

Barn sitter på golvet och pysslar.
Barn sitter på golvet och pysslar. Bild: Yle / Nanna Stenberg buu-dagen 2014

Tuukkanen som lett projektet säger att barometern visar en hoppingivande bild av hur det är att vara ett litet barn i Finland.

- Nittionio procent av barnen säger att de har lekkamrater och de allra flesta är trygga med familjen och förskolan. Stora människor lyssnar på dem och de får hjälp vid behov - i de flesta fall.

Finländska barn litar ganska mycket på sin omgivning; 73 procent säger att de skulle våga be någon främmande vuxen om hjälp om de exempelvis tappade bort sig i affären.

I Nyland skulle 80 procent av barnen våga be andra vuxna om hjälp, i norr drygt 60 procent.

Trygga föräldrar ger trygga barn

Som särskilt tema för frågorna som ställdes per telefon till barnen i juni 2016 är det förtroende för och den tillit till vuxna, andra barn och samhällsinstitutioner som barnet känner.

Inalles 414 finskspråkiga barn på olika håll i landet intervjuades. Förhandsfrågor per brev sändes till 3 265 finskspråkiga hushåll, och av dem valdes sedan intervjuobjekten ut så att de blev regionalt representativa.

Könsfördelningen var 51 procent pojkar, 49 procent flickor. 84 procent av barnen hade vårdats på daghem före förskolan. (I snitt gick 63 procent av alla barn under sex år på dagis år 2012).

Barnen fick svara på 13 allmänt formulerade frågor per telefon, vilket är en ny intervjumetod i fråga om små barn. Sexåringar anses numera vara så vana med telefoner att de inte spänner sig extra när de ska tala i den.

Föräldrarna fick stå för barnets bakgrundsuppgifter.

Pojke som cyklar
Pojke som cyklar Bild: Derrick Frilund lättrafikled

FN:s kommitté för barnens rättigheter har upprepade gånger gett Finland anmärkningar för avsaknaden av undersökningar om hur små barn ser på saker.

- Det finns ett behov för att förstå de små barnen i Finland. Det finns ett behov av att ge en röst åt små barn på forskningsfältet. Därför startar vi nu en [undersöknings]serie som under flera årtionden ska få fram information om hur våra 6-åringar mår, säger barnombudsmannen Tuomas Kurttila om den första barnbarometern.

Kurttila säger på basis av svaren att misstro mot andra människor och institutioner är vanligare bland lägre utbildade föräldrar med låg socioekonomisk status. Det vet man också från ungdomsbarometrar.

- Barn ärver lätt föräldrarnas misstro, konstaterar Kurttila.

Föräldrarna till de barn som intervjuades för barometern var överrepresenterade i fråga om högskoleexamen, vilket sannolikt beror på att just de föräldrarna mer än andra lät sitt barn intervjuas.

Pojkar är alltid pojkar, eller?

Barometern visar dessvärre att det finns en liten skara 6-åringar som inte kan nämna någonting som är bra i deras liv, som inte upplever att de får positiv respons eller hjälp även om de ber om det.

Två procent av barnen säger att deras föräldrar inte lyssnar på dem och cirka nio procent tycker sig bli ignorerade på förskolan/daghemmet.

Det visade sig vid närmare analys att de flesta av dessa barn är pojkar.

Kommer ni att rekommendera några särskilda åtgärder för just de här barnen?

- Vi försöker med barometern väcka diskussion om hur barnen mår och vi hoppas att det också leder till att beslutsfattare vaknar, säger Tuukkanen.

Familjen är nummer ett i livet

Från tidigare ungdomsbarometrar vet man att en trygg och uppmuntrande hemmamiljö får unga att känna större förtroende för samhället och medmänniskor.

Barnbarometern bekräftar att familjelivet med sina rutiner är nästan allt för barnet.

Ganska många av de 414 barnen, 43 stycken, kunde inte svara på frågan i vilka situationer det är trivsamt med familjen.

Men de flesta 6-åringar vet vad de gillar att göra med familjen. Glada blir de när får spela brädspel, spela olika bollspel, baka någonting eller bada bastu tillsammans.

Det är också populärt att åka och handla, gå ut och köpa glass, gå på bio, besöka simhallen, gå och hälsa på mor- eller farföräldrar eller göra en längre resa någonstans tillsammans.

Pepparkaksbak inför jul
Pepparkaksbak inför jul Bild: Heli Mäkikauppila nöjesfredag

23 procent sade sig tycka om att vara utomhus - att leka i parken, cykla, gå på picknick eller ta en tur till simstranden.

I de hushåll där inkomsterna överskred 70 000 euro i året fanns något fler barn som gillar att åka någonstans. Barn som inte gått på dagis före förskolan svarade mer sällan än dagisbarn att det är roligt att pyssla och syssla tillsammans.

Jag kan dammsuga, jag kan torka damm, jag kan ta ut alla skedar ur diskmaskinen och duka fram tallrikar, jag kan göra allt möjligt pyssel till mamma och jag kan plocka blommor.

På frågan när det är tråkigt med familjen svarade många 6-åringar: Aldrig!

Det som gör barn ledsna är att vara borta från föräldrarna eller då det blir bråk hemma. Flickor nämnde oftare än pojkar gräl och bråk inom familjen som en ledsam sak.

En del barn nämnde att det är trist då de inte får som de vill/ inte får åka dit de vill.

I familjer med två vårdnadshavare nämnde barnen oftare än i familjer med en vårdnadshavare att det är trist då de inte får sin vilja igenom eller då de inte har något att göra.

Samtidigt tycker de flesta barn att de blir hörda hemma och på förskolan om de har något att säga.

Två procent svarade att föräldrarna inte lyssnar på dem.

I familjer med en vårdnadshavare upplever 100 procent av barnen att de blir hörda. Barn i de mest bemedlade familjerna blir minst hörda, enligt barometern.

Vad gäller att bli hörd utanför hemmet (i de flesta fall är det fråga om förskola/daghem) så gäller det i 91 procent av fallen.

Flickor lyckas något oftare än pojkar få fram sin sak för förskolepersonalen.

De flesta 6-åringar har kompisar

Utgående från barnens svar har de flesta 6-åringar rätt många kompisar. Barnen skulle räkna upp kompisarna vid namn och barnen fick själva definiera begreppet kompis.

Könet har betydelse för vänskapsrelationer i denna ålder: Flickor har mest flickkompisar och pojkar leker mest med pojkar. Flickor verkar ha något större vänskapskrets än pojkar.

Inkomster eller föräldrarnas utbildningsnivå har ingen större inverkan på antalet kompisar.

Nio procent av barnen nämnde endast en kompis vid namn - och en procent kunde inte nämna en enda lekkamrat.

Daghemsbarn vid Kila daghem i Karis i Raseborg.
De flesta barn har lekkamrater Daghemsbarn vid Kila daghem i Karis i Raseborg. Bild: Yle/Monica Slotte förskola,Raseborg

Det vanligaste (36 procent av barnen) var att barnen räknade upp 3-4 kompisar. 5-6 kamrater var också vanligt. Några barn sade sig ha upp till 22 kompisar och en hel del fler än sju.

Barnens bakgrund syns i kompisrelationerna så att barn från hushåll med en vårdnadshavare oftare räknade upp fler än sju kompisar.

Samtidigt var ensamförsörjarhushåll med inkomster på under 45 000 euro i året överrepresenterade i gruppen barn som inte kan nämna namnet på en enda kompis.

Barn med två vårdnadshavare har i gengäld oftare 3-4 kompisar.

Antalet syskon inverkar på antalet kompisar så att ju fler syskon ett barn har, desto oftare har barnet endast en eller två lekkamrater.

6-åringar kan definiera mobbning

Mobbning i olika former är den klart största källan till negativa känslor i barnens liv.

Mobbning orsakar sorgsenhet särskilt hos flickor, barn till ensamförsörjare och överlag barn som gått på dagis före förskolan, vilket kan tolkas som att åtminstone de har erfarenhet av mobbning.

Hela 83 procent av barnen kunde svara på frågan vad mobbning är; resten kunde inte. Klart fler pojkar (22 procent) än flickor (12 procent) kunde inte berätta vad mobbning är.

Vad mobbning exakt är fick de definiera själva.

Mobbning är enligt 6-åringar framför allt det att man vållar fysisk smärta eller retar någon. 44 procent anser att det är fråga om mobbning då man slår eller sparkar, biter, river, klöser eller knuffar någon.

En dryg femtedel säger att mobbning är någonting dåligt och att det känns illa.

Daghemmet Skogsgläntan i Ekenäs.
Daghemmet Skogsgläntan i Ekenäs. Bild: Yle/Minna Almark Västnyland,Raseborg,Ekenäs,daghem,skogsgläntan

Ungefär lika många anser att det är mobbning att ge öknamn (vanligare bland flickor) och 11 procent anser att det är mobbning om man retar upp någon så den blir ilsken.

Vad gäller det sistnämnda är det vanligare att barn i de högsta inkomstklasserna anger det som mobbning. De säger också oftare att mobbning är någonting dåligt.

Bara sex procent av barnen betraktade uteslutning som mobbning - med barnens ord sagt att någon inte tas med i leken.

Barnen var däremot mycket eniga om att de vuxna på förskolan och dagiset ingriper vid behov i mobbning.

Pojkar upplever dock lite oftare än flickor att de vuxna inte gör någonting åt saken, andelen var tre procent.

Känslor analyseras

Nio av tio barn kunde svara på frågan vad som gör dem glada.

Om man ger presenter eller en överraskning åt mig, eller om jag har födelsedag. Då blir jag alltid ivrig när alla säger glad födelsedag och så ger de presenter.

Var fjärde 6-åring blir glad av festliga ögonblick, överraskningar eller när de får en gåva eller en leksak. Nästan lika många säger att kompisar gör dem glada.

21 procent uppger att de blir glada av att leka och 15 procent då de ska åka någonstans eller göra något speciellt.

Var tionde 6-åring säger att mat eller delikatesser gör dem glada. Övriga glädjebringande saker: biltvätt, luftballonger, "jag gillar julen".

Största delen (78 procent) kunde också svara på vad som gör dem ledsna - 22 procent kunde inte. Det vanligaste svaret (36 procent) var att de blir ledsna om de blir mobbade, retade eller att någon gjorde dem något som gjorde ont.

Var tionde 6-åring blev ledsen för att hon eller han inte hade några kompisar.

Om jag inte får en leksak är det trist en stund men inte länge.

En del av barnen (sex procent) ansåg att ingenting gör dem ledsna.

Självbilden inte alltid positiv

En klar majoritet (80 procent) av barnen sade att de brukar få beröm. Forskarna tror dock att fler barn än så får beröm, men en del barn antas inte riktigt ha förstått innebörden i frågan.

Av flickorna får 87 procent beröm, för pojkarna är siffran 75 procent.

13 procent av barnen sade att de inte får beröm. Det var fråga om 54 barn, av dem 38 pojkar och 16 flickor.

Minst beröm får barnen i västra Finland, mest beröm haglar det i norr och söder. Tvåförsörjarhushåll är klart sparsammare (79 procent) med berömmet än ensamförsörjarhushåll (91 procent).

Största delen av barnen (91 procent) kan identifiera sina starka sidor.

Bild: Yle/ Bettina Aspfors fastlagstisdag 2013

Flickor räknade i 50 procent av fallen upp handarbete, pyssel eller teckning som sin styrka - endast 22 procent av pojkarna nämnde något av detta.

Pojkar upplevde oftare att de var bra på att bygga med lego.

Åtminstone i teckning, jag har gjort snart tusen eller hundra teckningar.

Barn med en vårdnadshavare nämnde oftare hushållssysslor som sin styrka, medan barn med två vårdnadshavare oftare nämnde att de är bra på legobygge.

Nio procent av barnen (37 barn) kan inte nämna en enda sak som de är bra på. Det är oftare pojkar som inte kan svara på frågan.

Forskarna bakom barometern har tittat lite närmare på dessa barn och noterat bland annat att deras föräldrar har lägre utbildningsnivå än genomsnittet.

Barnen bor också oftare i hushåll med tre eller flera barn och inkomster på under 70 000 euro i året.

Fotboll, ishockey, men korgboll kan jag inte alls, innebandy kan jag också jättebra.

Barnen vill berätta om sig själva

Barnen blev tillfrågade vad de skulle berätta om Finland för en utlänning. Frågan visade sig enligt forskarna vara lite för svår för barnen - hälften kunde inte svara alls.

18 procent skulle berätta att Finland är ett litet, vackert och tryggt land och att där finns mycket nöjesparker och simstränder.

Jag skulle nog inte berätta nånting alls för jag skulle inte kunna tala det där språket.

En del av barnen skulle säga hej och fråga någonting av den andra, till exempel namnet, och sedan skulle de berätta vad de själva heter. Några barn skulle berätta om sitt hem och sin familj och några skulle lära utlänningen några finska ord.

Några skulle fråga varför denne besöker Finland.

Sex procent av barnen funderade på språket och konstaterade att de inte skulle kunna tala med utlänningen eftersom de själva ännu inte lärt sig något främmande språk.

Hur 6-åringar förhåller sig till utlänningar verkade inte påverkas särskilt mycket av familjekonstellation, hushållets inkomster, antalet syskon eller geografiska faktorer.