Hoppa till huvudinnehåll

Ungdomsserien 16 blev en stor tv-succé

Kultserien 16 från 1993 handlade om ungdomar och lärare i "Korpen" (Korpvägens högstadieskola). Vi får följa med vardagliga situationer i klassen, blandat med sång- och dansscener.

Serien 16 sändes i nio delar med start i januari 1993. Vi följer med ungdomarnas struliga hemförhållanden, oönskade graviditeter, förälskelser, stölder och dålighetsliv i Köpenhamn, men också vem som skall väljas till elevkårsordförande. Lärarnas liv kretsar också kring trassliga kärleksförhållanden både med kolleger och elever.

I varje del får vi också se musikvideor. Här till exempel den stora hitten "Tootie-tootie". Sami (Thomas Perret) och Mikaela (Veronika Honkasalo) grälar, för Sami vill bara tootie-tootie.

Johan Portin stod för personregin i serien. Han berättar om när man skulle välja ut ungdomar till de centrala rollerna. Intresset för serien var stort och till castingen kom massor av ungdomar. Av dem valde man ut tjugo ungdomar i åldern 14-19.

Under vintern träffades gruppen några gånger i veckan och fick träning i skådespeleri, sång och dans. Patrick Wingren var ansvarig för sångövningarna, Marco Bjurström stod för dansträning medan Johan Portin skötte om skådespelarträningen och Mikael Rundman var regissör.

Av de tjugo ungdomarna som var med har nio senare utbildat sig för teaterbranschen, åtta som skådespelare och en som dramaturg, berättar Johan Portin. Då a cappella-gruppen Fork grundades var samtliga fyra medlemmar sådana som varit med i 16.

Lotte Krank-van de Burgt var en av de unga som var med. Hon säger att jobbet med 16 var en oförglömlig upplevelse och att de som var med hade jätteroligt tillsammans.

- Serien blev ju superpop bland finlandssvenska unga, vi hade inte fattat hur pop den var innan vi drog iväg på turné efter att serien hade visats. Vi uppträdde alltså med alla sånger.

Och jag kommer aldrig att glömma hur tonårsflickor jagade våra autografer. När vi åkte upp till Österbotten med tåg satt vi i flera timmar och skrev autografer. Vi var någonstans i Österbotten, kommer inte ihåg var, och sov på en skola. Och det var flickor som försökte klättra in genom fönsterna i skolan för att komma åt oss och få våra autografer.

Medverkande i 16

Skådespelare:
Maria Andersin (Eva). Tobias Andersin (Fritjof). Nina Björksten (Anita). Max Forsman (Thomas). Mia Hafren (Annica). Patrick Henriksen (Danne). Veronika Honkasalo (Mikaela). Heidi Kaarla (Patricia). Lotte Krank (Laila). Silva Lillrank (Nenne). Viktor Paile (Stan). Miini Peltola (Carre). Thomas Perret (Sami). Emmi Pesonen (Christina). Jonte Ramsten (Jee). Kasper Ramström (Felix). Pia Sjöblom (Victoria). Jerry Wahlforss (Toni). Tove Virta (Nina). Carl Gustaf Wentzel (Chris). Ami Aspelund (lärare Margaretha). Tomas Ek (lärare Steve). Riko Eklundh (lärare Alex). Tapio Laasonen (vaktmästare Curre). Margit Lindeman (klassföreståndare Jutta). Stina Rautelin (lärare Carita). Göran Schauman (rektor Hagnäs). Göran Sjöholm (teckningslärare Geten). Inge Åkerlund (sekreterare Ulla). Jalle Åkerlund (lärare Folke). Christopher Romberg (Anders). Ami Salmi (Ritva). Marjut Toivanen (Anitas mamma). Lotta Axelson & Johanna Blomqvist & Eva Hankalin & Marianne Järvinen & Miikka Kiiskinen & Anton Laine & Miret Laine & Minna Lehtiälä & Peter Pihlström & Janne Rajakallio & Iiro Törmä & Katja Törmälä (dansgruppen Step Up)

Manuskript: Johan Finne
Regissör: Micke Rundman
Producent: Wille Wilenius
Personregissör: Johan Portin
Bildplanerare: Pekka Pöhö
Ljudplanerare: Jyrki Saarinen
Musikplanerare: Patrick Wingren
Ljudplanerare: Tommi Tikkanen
Ljudplanerare: Tomi Dahlman
Ljudplanerare: Raimo Savolainen
Ljudplanerare: Mats Nyman
Ljudplanerare: Sauli Lindgren
Ljudplanerare: Timo Rantalainen
Ljudplanerare: Jyri Makkonen
Ljudplanerare: Minna Laamanen
Ljudplanerare: Siru Jokela
Ljudplanerare: Ilkka Kangastalo
Ljudplanerare: Raija Kurkola
Ljudplanerare: Sakari Virkki
Ljudplanerare: Tarja Kupias
Ljudplanerare: Raija Airikainen
Scenograf: Julia Tallgren
Inspicient: Karina Savolainen
Kostymdesigner: Sari Perttunen
Kostymdesigner: Teija Myllylä
Kostymdesigner: Päivi Jokelainen
Kostymdesigner: Annukka Pykäläinen
Maskör: Jari Kettunen
Maskör: Päivi Kela
Grafisk planerare: Peter Björknäs
Grafisk planerare: Pentti Kakkori
Grafisk planerare: Tatu Berggren
Fotograf: Charlotta Boucht
Koreograf: Marco Bjurström
Scripta: Terhi Amberla
Scripta: Barbro Rännäri
Produktionschef: Barbro Rännäri
Manuskriptsförfattare: Marina Meinander
Manuskriptsförfattare: Set Erdman
Tonsättare: Christer Rönnholm
Regissör: Pekka Munsterhjelm
Scripta: Auli Lerkki
Tonsättare: Patrick Wingren
Tonsättare: Riddo Ridberg
Regissör: Anders Engström
Klippare: Jan-Olof Svarvar
Scenograf: Henrik Bertlin
Inspicient: Raimo Mantela
Scripta: Barbro Ahlstedt

Drama i tv och radio

Musik och underhållning

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.

  • Vinterväder 1987

    Köld har vi redan haft tillräckligt, men snön är välkommen.,

    Hurudant var vädret vintern 1987? Meteorologerna Kenneth Holmlund och Liisa Fredriksson ger prognoser

  • Är det hälsosamt att sporta i iskyla?

    Anders Wahlberg springer inte om kvicksilvret går under -20.

    I januari 1985 var det rekordkallt. Sportmagasinet tar reda på om det är farligt att sporta i temperaturer på under -15 grader.

  • "Han kommer i morgon" om samlevnad, alkoholism och ensamhet

    Sonja behöver sprit under sina ensamma veckor.

    Sonja är en heltidsarbetande mor, och hennes man jobbar som långtradarchaufför. Från sina långa resor hämtar han hem mycket sprit som Sonja behöver under sina ensamma veckor. Carl Mesterton behandlar ensamhet och alkoholism i sin serie Samlevnad.

  • Carl Mesterton om serien Samlevnad

    Mesterton gör realistisk serie om vardagliga problem.

    En av regissör och producent Carl Mestertons specialiteter har alltid varit pedagogisk och social tv-teater, så också i serien Samlevnad. Här berättar han om de olika avsnitten som behandlar skilsmässa, alkoholism, svartsjuka och otrohet.

  • Harjunpää och kalla döden

    Små brott med ytterst tragiska följder.

    Äldre konstapel Timo Harjunpää får lösa ett brott som begåtts närmast i misstag. En händelseräcka har börjat med små brott, men får ytterst tragiska följder.

  • Harjunpää och antastaren

    En våldtäktsman rör sig i en av Helsingfors förorter.

    Överkonstapel Harjunpää och hans kollega Onerva Nykänen försöker gripa en våldtäktsman som rör sig i en av Helsingfors förorter.

  • Jakobstad - en stad som andra

    Ywe Jalander vill tränga djupt in i stadens hjärta.

    Ywe Jalander vill inte presentera konventionella siffror och fakta om Jakobstad. Med den här filmen vill han tränga djupt in i stadens hjärta, se klasskillnaderna och ungdomen.

  • Jakobstad 1984

    Unga i Jakobstad lyssnar på djävulsmusik och kör gaturally.

    Vad gör de unga i Jakobstad? Lyssnar på djävulsmusik och kör gaturally? Följ med till Jeppis 1984.

  • Hundens bästa vän

    En "kusligt gripande dokumentär om hundar och människor".

    En hund är alltid en ärligare och bättre vän än en människa påstår många av de intervjuade i Peter Berndtsons kusligt gripande dokumentär om hundar och människor.

  • Lappvikens sjukhus förenade psykiatri med vacker natur

    Lappvikens sjukhus var Finlands första mentalsjukhus.

    Lappvikens sjukhus byggdes 1841 i Helsingfors som Finlands första mentalsjukhus. Platsen valdes noga och sjukhuset befann sig i ett naturskönt område, men ändå inte isolerat långt borta från staden. I nästan 170 år hann sjukhuset verka för psykisk hälsa innan den sista avdelningen flyttades bort.

  • Somliga stänger vi in

    Vad sker i mentalvården i 70-talets Finland?

    Allt står inte rätt till med mentalvården i 70-talets Finland. Det går att låsa in en patient mot hans eller hennes vilja. Dessutom prioriteras medicinering framför terapi på vårdanstalterna.

  • Roparnäs sjukhus har upplevt många människoliv

    Roparnäs sjukhus byggdes i slutet på 1920-talet.

    Roparnäs sjukhus byggdes i slutet på 1920-talet. Men mentalvården har förändrats radikalt under de senaste 25 åren och nu planerar man att stänga sjukhuset. Öppen vård är dock inte alltid den bästa lösningen för mentalpatienter.

  • Kvinnorna på Själö

    Mikaela Weurlander om sorgliga kvinnoöden på Själö.

    "I som här inträden lämnen bakom eder allt hopp". Själö hospital kan ses som en ful fläck i Finlands historia. Mikaela Weurlander låter sorgliga kvinnoöden träda fram i sin dokumentär om Själö.

  • När depressionsvården blev medikaliserad

    Skall man äta antidepressiva läkemedel?

    Depression kallas vår tids folksjukdom och drabbar allt fler av oss. De nya antidepressanterna började komma in på den finländska marknaden på 1990-talet. Depressioner började botas med medicin i stället för terapi. Är medicinerna en räddning, eller en förbannelse?

  • Nog blir det bra – första säsongen med familjen Bergström

    Familjeserien Bergström om socialkatalogen blev en succé.

    I början av 1970-talet fick Carl Mesterton i uppdrag att presentera en nyutkommen socialkatalog för finlandssvenskarna. Han valde att göra det i dramaform och skapade en succé: familjeserien Bergströms.

  • Andra säsongen med familjen Bergström

    Problemen hopar sig med barnen, ekonomin och arbetet.

    I den andra säsongen om familjen Bergström planerar familjen att flytta till egnahemshus. Huset byggs, men problemen hopar sig med barnen, ekonomin och arbetet.

  • Klyftan - inbördeskriget ur ett litet barns perspektiv

    Drama på Anna Bondestams roman om inbördeskriget.

    Anna Bondestams roman Klyftan kom ut 1946. Det var en av de första böckerna om inbördeskriget ur ett barns perspektiv, och skildringen känns än idag mycket stark. I filmatiseringen av boken från 1973 möter vi 11-åriga Rut, vars pappa är en av de röda.

Nyligen publicerat - Arkivet