Hoppa till huvudinnehåll

Shirley Clamp: Min röst får en vackrare klang på svenska

Shirley Clamp uppträder i På resande not
Shirley Clamp uppträder i På resande not Bild: Parad Media avsnitt 12,Yle Fem,Shirley Clamp

Första försöket i Melodifestivalen blev en flopp men när Shirley Clamp bytte sångspråk till svenska var det som att hitta hem. Snart ska hon göra sin första egna julkonsert och den här veckan gästar hon På resande not.

I många år hörde Shirley Clamp till musiksveriges bäst bevarade hemligheter. Innan hon satsade på en solokarriär var hon körsångerska och sjöng bakom många av landets största artister.

- Det var jätteroligt på den tiden för jag fick stå på väldigt stora scener för första gången. När jag körade bakom grekiska Antique i Eurovisionen 2001 var det 39 000 personer i publiken och det hade jag ju aldrig ens kunnat drömma om. Jag var jätteglad och nöjd som körtjej.

- Att vara soloartist är både positivt och negativt. Du får ju allt fokus men samtidigt är det du som måste bära allt. Om jag sjunger fel eller får en tupp i halsen är det mig det går ut över. Sjunger man kör är det mer att man fyller ut och förbättrar för artisten.

Sjunger du alls kör längre?

- Nej. Men så fort jag får chansen, om jag exempelvis repar eller sjunger med en annan artist, då blir det automatiskt att jag ställer mig och lägger tersen eller kvinten. Jag är lite arbetsskadad, jag tycker det är så himla kul att lägga stämmor. Men det blir inte så ofta, tyvärr.

Dragartist gjorde Clamp till soloartist

Shirleys egen karriär tog fart på ett lite ovanligt sätt då Rickard Engfors, en av Sveriges mest framgångsrika dragartister, skulle ge ut en låt och behövde en röst att mima till.

- Jag tror att han hörde mig och tyckte om min röst och ville ”vara” min röst. Det var nog så det började. Jag hade aldrig tidigare lånat ut min röst till en dragartist men det var så häftigt att se honom när han stod där och mimade och jag tänkte ”Gud, det är min röst!”

- Det var nästan tack vare honom jag blev upptäckt, för det var någon som hörde en av de låtarna jag sjöng in för Rickard och som undrade vem det är som sjunger. Det var tack vare honom jag kom ut i rampljuset.

Singeln uppmärksammades och snart fick Shirley Clamp chansen som soloartist i den svenska Melodifestivalen 2003. Hon sågs som en av förhandsfavoriterna men låten blev utslagen redan i sin semifinal.

- Då var också Rickard Engfors inblandad, och Lars Wallin hade gjort kläderna. Allt var väldigt upphaussat och alla sa att det här är ditt genombrott, du kommer att bli stjärna över en natt. Och jag trodde på det naturligtvis, för jag hade så bra människor runt omkring mig.

Shirley Clamp uppträder i På resande not
Shirley Clamp med På resande nots husband. Shirley Clamp uppträder i På resande not Bild: Parad Media avsnitt 12,Yle Fem,Shirley Clamp

Från platt fall till framgång

- När jag åkte ut 2003 med ”Mr Memory” så var det ett ganska hårt fall. Jag tänkte att där for min chans, jag kommer aldrig att få tillbaka den här möjligheten. Jag blev deppig i flera månader och visste inte alls vad jag ville göra istället för att bli artist.

- Sedan dök ”Min kärlek” upp. Låtskrivaren Bobby Ljunggren frågade om jag ville lyssna på den och föreslog att jag kunde vara med i Melodifestivalen igen. Då sa jag att det kan jag inte eftersom ingen gillar mig. Man blir lite osäker.

- Så hörde jag låten och tänkte att vad vacker den är. Nu råkade det vara jag som framförde den, men jag tycker det är en av de bästa svenska schlagerlåtarna som finns. Den är fantastisk. Så då fick jag slå igenom året efter istället.

- Introt och versen fångade mig. Versen är väldigt målande och melodiös och vacker, och när det är så kan refrängen få vara väldigt enkel. Jag tror det är vad som gjorde den så stor: en vacker vers och en refräng alla kan sjunga med i.

”Min kärlek” hörde inte till förhandsfavoriterna men du kom tvåa i den svenska finalen. Var den en revansch?

- Inte så mycket. Jag tänkte fortfarande ”Va? Är det mig de ropar upp? Är det jag som ligger tvåa?” Jag var väldigt naiv och chockad, men ödmjuk inför det. Att jag förlorat året innan tänkte jag inte alls på då, för allt var så annorlunda. Det var en låt på svenska, jag såg helt annorlunda ut, jag hade en sådan där klänning som isprinsessor har… Det var så olikt att inte ens jag insåg att jag var samma person. Det var som att hitta mig själv igen.

- Allting landade på rätt plats. Jag hade hittat hem och samtidigt fann jag starten på en karriär som jag tror kan leva väldigt länge.

Vad var det för skillnad för dig att byta språk?

- Jag tycker det är annorlunda hur man låter. Min röst låter annorlunda när jag sjunger på engelska. Jag får en annan klang när jag sjunger på svenska, alltså om en ton är ljus eller mörk. Det blir vackert på svenska, det blir mer målande.

- När jag sjunger på engelska får jag en grövre röst. Jag kan inte förklara det där. Skillnaden för mig är att jag tror att jag låter mer som jag är. Jag gör mig inte till utan sjunger som jag låter när jag pratar.

Jag tänkte att jag inte är mig själv helt på scenen än. Jag sjunger fint, men egentligen är jag spontan och babblig. Tänk om jag skulle våga släppa ut det på scenen också?― Shirley Clamp

Uppskattat mellansnack

Du har gjort många olika saker i din karriär. Hur mångsidig måste man vara som artist idag?

- Väldigt, skulle jag säga. Att bara komma in i branschen och sjunga bra håller inte längre för det är så många som gör det. Det finns väldigt många bra sångerskor i Sverige just nu och alla får inte plats på de scener som finns. Det gäller att hitta en stil och en form som passar.

- Min egen föreställning ”God kväll, mitt namn är Shirley Clamp” har vuxit fram precis på det sättet. Jag tänkte att jag inte är mig själv helt på scenen än. Jag sjunger fint, men egentligen är jag spontan och babblig. Tänk om jag skulle våga släppa ut det på scenen också?

- För fyra år sedan provade jag att vara mer mig själv också i mellansnacket och det blev väldigt uppskattat. Det är en form jag är ganska ensam om i Sverige idag och jag har aldrig haft så kul på scenen förut, sedan landar jag och pausar i låtarna med mitt fantastiska band.

Hur väl tycker du att din publik känner dig?

- De känner mig väl, jag har alltid varit personlig. Men det är skillnad på att vara personlig och privat. Personlighet är viktigt, men sedan är jag inte privat så att jag skulle lämna ut mitt eget liv.

Egen julkonsert för första gången

Även om Shirley Clamp har gjort det mesta har hon en premiär framför sig i år. För första gången ska hon göra julkonserter på egen hand efter att i många år gjort julturnéer med andra artister som Sonja Aldén och Sanna Nielsen.

- Förra året släppte jag en egen julskiva och i år tyckte vi att det passade att göra en konsert med just de låtarna. Jag behåller min vanliga konsertform och kallar det ”God jul, mitt namn är Shirley Clamp” och det ska bli så roligt att få prata om jul och minnen.

- Jag kommer inte att vara i Stockholm utan i Dalarna. Det är ingen turné utan en fast scen i Tällberg, som dessutom råkar vara en av mina favoritplatser i Sverige. Det är dit jag själv åker på semester, det är så vackert där. Jag hoppas förstås att människor ska komma dit och lyssna, det är bara tre timmar med tåg från Stockholm.

Vad gör det speciellt att sjunga julmusik inför publik?

- Jag tycker att en speciell stämning infinner sig. Jag går in i en annan känsla och det blir väldigt högtidligt. Det är också en tid för eftertanke, det blir extra stämningsfullt. Julen ska vara som den alltid har varit och om någon fattas blir det extra tydligt. Den känslan har jag ofta vid jul, jag tror att den känslan är viktig och skön att känna ibland.

Vilken sång måste du alltid ha med på en julkonsert?

- Jag brukar säga ”O, helga natt”. Det är som att konserten inte är klar innan man hört den. Många julkonserter är uppbyggda så att man sjunger lite låtar och sedan samlas man runt ”O, helga natt” på slutet. Det finns ingen låt som toppar den i uppbyggnad. Det får bli den igen.

Intervju: Tobias Larsson

Läs också