Hoppa till huvudinnehåll

"Det jobbigaste är att inte bli tagen på allvar"

Johanna Karvonen, i sitt hem, sittandes på soffan.
Johanna Karvonen. Johanna Karvonen, i sitt hem, sittandes på soffan. Bild: Foto: Privat. karvonen

Yrsel som håller i sig i månader, plötsliga smärtor och avdomningar i armar och ben och pulsen som skenar iväg utan förvarning. 21-åriga Johanna Karvonen, från Jeppo, lider av somatiseringssyndrom. En psykisk störning som har tvingat Karvonen att trycka på pausknappen.

När Karvonen var 15 år gammal drabbades hon av ätstörningar. Men det var bara början på en lång resa av psykisk ohälsa som hon tampas med ännu i dag.

- Ätstörningen kom jag ur ganska snabbt men samtidigt slog depressionen och ångesten till. När jag var 18 började jag dricka för att dämpa känslorna i ett försök att skjuta upp att handskas med dem, säger Karvonen som ett halvår senare drabbades av den första panikattacken.

- Jag hade ingen aning vad det var fråga om. Jag visste inte vad en panikattack var ens. Så jag åkte in till akuten i Jakobstad. Någon månad senare blev inlagd på neurologiska avdelningen. Där fick jag veta att jag lider av panikångest.

Så här har det sett ut för Johanna Karvonen i flera år nu. Hon har varit tvungen att åka in till akuten flera gånger. Hennes mamma har också fått ringa efter ambulans en handfull gånger när de fysiska symptomen blivit allt för påtagliga.

Karvonen lider, förutom av depression och panikångest, också av den ovanliga psykiska störningen somatiseringssyndrom. Ett jobbigt tillstånd som orsakar besvär i form av yrsel, huvudvärk, magont och bortdomningar i armar och ben.

- Ibland kan det kännas som att någon stryper mig. Jag har också varit med om att det plötsligt börjar ringa i örat och så slår det lock för öronen. En gång hade jag yrsel i fem månader. Varje dag.

Befriande att få en diagnos

Det var en stor lättnad för Karvonen att få sin första diagnos.

- Jag fick veta svart på vitt att det inte handlade om någon stroke eller något sådant. Det kändes förstås enklare att hantera. Men nu så här i efterhand vet jag att det inte är så enkelt det här med psykisk ohälsa. Jag förstod inte då att det kommer att ta länge innan jag blir bättre.

Men trots att Karvonen vet att de fysiska symptomen antagligen beror på somatiseringssyndromet så kan hon aldrig vara säker.

- Yrseln har jag lärt mig att leva med, trots att det låter sorgligt. Jag vet att det beror på psyket. Men när det dyker upp nya symptom, som till exempel extra hjärtslag och skyhög puls. Då blir jag rädd.

För några veckor sedan var det just hjärtklappningarna som gjorde att Karvonen än en gång fick ringa efter ambulans.

Blir inte alltid tagen på allvar

Det som frustrerar Johanna Karvonen är att hon flera gånger varit med om att hälsovårdspersonal inte tagit hennes symptom på allvar.

- När vi ringde efter ambulansen sa personen i andra ändan av luren att jag bara har panik. Men den personen har ju aldrig träffat mig.

I det stora hela upplever hon ändå att hon har fått hjälp och det som underlättar Johannas vardag just nu är en kombination av medicin, kognitiv beteendeterapi (KBT) och elektrofysiologibehandling.

För tillfället bor Karvonen hos sin mamma. Det är en jobbigare period och i hemmet känner hon sig trygg.

- Min mamma som är väldigt stöttande spelar en stor roll i mitt välmående. Hon lyckas lugna ner mig när det känns som jobbigast.

För att må så bra som möjligt är det viktigt att hålla i rutinerna. Johanna försöker äta regelbundet varje dag och sover mellan klockan 23 och 7.

Avbröt studierna

Som 18-åring blev Karvonen tvungen att avbryta sina studier. Det gick inte att umgås i stora folksamlingar.

- På grund av somatiseringsyndromet klarar jag inte av studera i vanlig miljö. Om huvudvärken plötsligt slår till kräver det så mycket av min koncentration och energi. Det skulle inte fungera. Istället studerar jag nu på distans vid Vasa svenska aftonläroverk.

När hon orkar uppdaterar hon sin Youtube-kanal. Något som har hjälpt henne och andra som lider av samma psykiska störning.

- När jag laddade upp min första video kände jag mig så ensam. Jag visste väldigt lite om min diagnos och det kändes bra att få kontakt med andra som kände igen sig. Jag har fått mail från Sverige, Norge och till och med Danmark.

Nu vill Karvonen öka förståelsen för somatiseringssyndrom.

- Folk har så många förutfattade meningar. Jag har fått höra att jag bara fiskar efter uppmärksamhet eller att jag hittar och på. Men det här har jag ingen kontroll över.

Läs också

Nyligen publicerat - Österbotten