Hoppa till huvudinnehåll

Anton West gick mot strömmen och öppnade syateljé

Anton West sitter bakom en industrisymaskin och syr i en dragkedja.
Anton West har ännu inte tröttnat på att byta dragkedjor. Han älskar helt enkelt att sy. Anton West sitter bakom en industrisymaskin och syr i en dragkedja. Bild: YLE / Ann-Catrin Granroth anton west

I högstadiet blev Anton West mobbad för sitt handarbetsintresse. Nu driver han en syateljé där han också säljer kläder i egen design.

23-åriga Anton West älskar att sy och handarbeta. Intresset föddes redan när han var sex år gammal och besökte ett Marthamöte med sin farmor.

- De satt och stickade och därifrån började det. Jag lärde mig att sticka, sy och virka, säger Anton.

Man tänker att killar inte syr, och att den som gör det är annorlunda.

Han har alltid tyckt om att skapa och vara kreativ och visste redan i tidig ålder att det var det han ville jobba med, men trots det vågade han först inte söka in till sömnadslinjen på Optima i Jakobstad.

- Jag har blivit mobbad ända sedan lågstadiet och högstadiet så jag kanske är lite känslig, men det finns fördomar om man är kille och syr. Man tänker att killar inte syr, och att den som gör det är annorlunda. Det är lätt att hacka på en sådan person.

”De ropade homo”

Anton växte upp i en liten by utanför Nykarleby och han berättar att han stod ut bland de andra killarna eftersom han hade annorlunda intressen.

- Det var stereotypiska män, om man säger så, som kunde ropa saker åt mig och ge mig blickar i skolan. När jag gick hem från skolan kunde de köra förbi, öppna rutan och ropa homo åt mig.

Mobbningen gjorde att han blev tillbakadragen och fick dåligt självförtroende, men han slutade aldrig med sitt intresse.

Vågade inte söka till sömnadslinjen

När det blev dags för Anton att söka sig till en utbildning efter högstadiet valde han att studera till barnledare eftersom han inte vågade söka in till sömnadslinjen. Men under en praktikperiod fick han ändå nog.

- Jag var på småbarnspraktik och då upptäckte jag att jag inte har nerver att jobba med barn, säger han.

Anton West.
Arbetspraktiken gav Anton mod att söka sig till sömnadslinjen. Anton West. Bild: YLE / Ann-Catrin Granroth anton west

Efter en snabb vända till Ekenäs där han provade på att studera hantverk, hade modet ändå växt och han vågade äntligen ta sig till den utbildning han egentligen alltid velat ha.

Stack ut som enda kille på linjen

På sömnadslinjen sydde han en massa olika klädesplagg – till och med en kostym. Allt enligt egen design och egna mönster. Anton var den enda killen på klassen, och ett tag var han den enda killen på hela linjen. Lärarna gav honom mycket uppmärksamhet, ibland för mycket tycker Anton.

- I den åldern när man börjar på andra stadiet kanske man inte vill sticka ut så mycket, men de lyfte alltid fram att jag var enda killen. Jag fick lite prestationsångest, säger Anton.

En svart kappa som Anton West sytt. Anton syns i bakgrunden i en spegel.
Ett av Antons projekt är en kappa i tjockt ylletyg. Inget billigt plagg, men kanske en del av ett mer hållbart modetänk. En svart kappa som Anton West sytt. Anton syns i bakgrunden i en spegel. Bild: YLE / Ann-Catrin Granroth anton west

Anton upplevde att lärarna förväntade sig väldigt mycket av honom – delvis på grund av att han var man. Kanske inte så konstigt med tanke på att de flesta män vi ser i klädbranschen är stora framstående designer?

Men varför är det så – varför måste män köra på allt eller inget? Anton vet inte riktigt varför det är så få män som är intresserade av sömnad och handarbete. Kanske det är så att många är intresserade men att de helt enkelt inte vågar ta upp hobbyn eftersom de kan uppfattas som lite udda.

- Man kanske tänker för mycket på vad andra tycker. Ibland kan föräldrarna också ha starka fördomar.

"Löser världsproblem när jag syr"

För Anton är sömnaden och handarbetet något som hjälper honom i vardagen – inte bara ekonomiskt utan också psykiskt.

- När jag sitter och stickar löser jag världsproblem. Det är lite som terapi. Jag behöver inte tänka på det jag gör utan jag kan tänka på annat samtidigt som händerna arbetar, säger han.

Anton West i sin syateljé som är inredd med möbler från 50- och 60-talet.
Antons stil kan beskrivas som retro - något som också syns i inredningen i ateljén. Anton West i sin syateljé som är inredd med möbler från 50- och 60-talet. Bild: YLE / Ann-Catrin Granroth anton west

När kreationen är klar känner sig Anton stolt över sitt arbete, en glädje över att ha åstadkommit något. Just nu säljer han några plagg i egen design i sin ateljé, men planerna är att göra ännu fler och så småningom få till en hel kollektion.

- Folk säger att min stil är lite retro, kanske lite 60-tal. Men när jag får ett tyg så ser jag liksom vad det ska bli till, så då kan det vara i vilken stil som helst, säger han.

Män kunde experimentera mera

Anton syr mest kläder till tjejer eftersom de är de största kunderna och så klart för att du kan göra så mycket mer med en klänning än ett par byxor. Han tycker ändå det är lite tråkigt att killkläder alltid hamnar i skymundan, så därför har han också en kollektion för män i tankarna.

- Jag tycker att män skulle kunna experimentera lite mer med hur de klär sig. Även butikskedjor skulle kunna tänka lite mer på männen. Oftast har de bara en liten vrå med några plagg och resten är damavdelning, säger han.

Jag tycker man ska klä sig som man vill och så att man känner sig bekväm.

Nu klär sig Anton lite mer nedtonat, men när han var ung stack han ut i skolan. Han älskade sina färgglada kläder, men inte uppmärksamheten de gav honom. Han slutade ändå inte experimentera med sin klädsel.

- Jag tyckte om mina kläder. Jag tycker man ska klä sig som man vill och så att man känner sig bekväm.

Anton hade ett kompisgäng som höll honom om ryggen och med dem kunde han prata och ventilera när någon än en gång kommit med en kommentar om hans intresse. Utan vännerna vet han inte om han hade orkat stå ut med allt.

Vi tar hand om våra kläder allt mer

Anton öppnade sin syateljé i somras. Han gjorde praktik på en tygaffär och såg sin chans när han upptäckte att lokalen bredvid stod tom. Vi frågar om det verkligen finns en framtid som sömmare i ett samhälle där kedjorna ploppar upp som svampar ur jorden och där det är billigare att köpa nytt än att reparera? Anton har så klart en framtidstro och berättar att kunderna räcker till riktigt bra.

Anton West håller upp en vit klänning som han designat och sytt av gamla tyger.
Anton syr klänningar och kjolar av gamla tyger som han hittar på loppisar. Anton West håller upp en vit klänning som han designat och sytt av gamla tyger. Bild: YLE / Ann-Catrin Granroth anton west

En del av kunderna beställer ett helt nytt plagg medan andra ber honom ändra om eller reparera plagget. Anton uppskattar att ungefär 80 procent av jobbet går ut på att reparera eller ändra om ett klädesplagg.

- Trots att man köpt en klänning för tio euro från en kedja så kommer man in och fixar den istället för att slänga bort den. Jag tror vi har mycket mer miljötänk nu och vill ta vara på saker, säger han.

Närbild på Anton Wests händer som syr i en dragkedja.
Nu när vintern närmar sig är det många som vill fixa upp sina vinterjackor. Närbild på Anton Wests händer som syr i en dragkedja. Bild: YLE / Ann-Catrin Granroth anton west

Jakobstad är ingen stor stad, men ändå kan Anton till och med få det lite stressigt ibland – speciellt nu när det är många vinterjackor som måste få nya dragkedjor. Den hobbysömmare som någon gång testat på att byta en dragkedja vet att det inte är det allra enklaste av jobb, men än har Anton inte tröttnat på den delen av arbetet.

- Det är ganska skönt att sy sådant. Bara man kommer in i det och vet hur man ska göra går det nästan av sig självt, säger han.

”Åh titta en karl som syr!”

Anton trivs i sin ateljé som han också inrett riktigt snyggt med möbler från 50- och 60-talet. Som sömmare är han ofta ensam i sitt arbete, men det har han inget emot eftersom han är något av en ensamvarg. Det sociala får han från kunderna och från tygaffären bredvid. De har nämligen ett gemensamt kafferum.

Branschen är ändå inte helt enkel, speciellt inte när du är ny. På sömnadslinjen fick Anton varken lära sig något om företagsamhet eller kundkontakt.

- Vi har inte träffat så många kunder i skolan så det är svårt att till exempel veta hur länge ett arbete får ta, säger han.

En kurs i företagsamhet kunde Anton ta vid TE-centralen efter att han bestämt sig för att öppna eget. Det att Anton är en man som har en egen syateljé har kanske hjälpt honom få kunder.

- Det är lite så där att ”åh titta, en karl som syr, så roligt!”. Jag tror jag sticker ut lite, åtminstone här i lilla Jakobstad.

Nyligen publicerat - X3M