Hoppa till huvudinnehåll

”Han är en trampolin, kom och hoppa på honom!”

Profilbild på Aras Muhilden han sitter i soffa i bakgrunden tvätt på tork och fotografier på hans barn
Aras Muhilden vill tala med mobbade och mobbare. Profilbild på Aras Muhilden han sitter i soffa i bakgrunden tvätt på tork och fotografier på hans barn Bild: Yle/ Tiina Grönroos antimobbningsprogram,skolmobbning,mobbning,Tenala

En gång blev Aras Muhilden nerskuffad på golvet och närmare tolv barn kastade sig över honom. En annan gång hoppade tre ungdomar på Aras rygg samtidigt som de ropade att andra skulle ta efter. ”Han är en trampolin, kom och hoppa på honom!”

Aras Muhilden är en 25-årig tvåbarnspappa som bor med sin familj i ett radhus i centrum av Tenala i Raseborg. Under hela sin uppväxttid blev han mobbad. Mobbningen började redan på dagis och fortsatte ända till och med högstadiet. Det är först nu Aras berättar om den svåra skolmobbningen för utomstående. Orsaken är att han vill starta ett antimobbningsprojekt.

Aras kom till Finland som fyraåring. Familjen bosatte sig i dåvarande Ekenäs, det vill säga Raseborg och ganska fort började Aras på dagis. Ganska snabbt körde också mobbningen igång.

- Jag hade en kompis på dagis. När han inte var på dagis ville just ingen annan leka med mig. De kastade sand på mig och jag fick sitta för mig själv. Min kompis blev också mobbad.

Så berättar Aras, som just nu håller på att avsluta sin pappaledighet. Aras har två små flickor och under den tid han har skött om barnen har han också haft tid att tänka tillbaka på sin egen barndom.

- Barn ska ha fina och roliga minnen av sin barndom. Jag vill därför berätta i skolor, för föräldrar och barn hur det var för mig och försöka hindra mobbning så långt som möjligt.

Tog kniv till skolan

För Aras del är det svårt att glömma alla mörka minnen, men han försöker. Efter dagis började Ara i ett svenskspråkigt lågstadium. Han kände ingen av barnen från tidigare och mobbningen tog ny fart. Aras bytte också skola, från det svenska lågstadiet till ett finskt. Orsaken till skolbytet berodde inte på mobbning utan det var föräldrarna som ansåg att det var viktigt för barnen att också lära sig finska. Aras berättade aldrig för sina föräldrar att han blev mobbad.

I den finska skolan fortsatte mobbningen och tog sig allt mer djävulska former. Det gick så långt att Aras tog med sig en kniv till skolan för att kunna skydda sig mot sina mobbare. Då var Aras nio år.

- Jag blev fast för att jag hade kniv och polisen kallades till skolan. Men polisen var hygglig, de förstod varför jag hade känt mig tvungen att ta kniv till skolan, de hade erfarenheter av hur det gick till på annat håll.

De vuxna visste ingenting

Lärarna visste enligt Aras inte om att han blev mobbad. Under skoltiden kände således varken lärarna eller föräldrarna till hur det var med Aras.

Aras berättar hur skolbarnen slängde honom till golvet och själva kastade sig över honom. Han tror de var närmare tolv stycken.

- Jag vägde då 40 kilo och hade fruktansvärt ont i kroppen efteråt, berättar Aras.

En annan gång hoppade tre elever på Aras rygg samtidigt som de ropade att Aras var en trampolin och att andra också skulle komma och hoppa på honom.

Historierna är många; Aras blev slagen, kläderna revs sönder eller gömdes under gymnastiklektionerna, Aras skolgrejer slängdes ut och förstördes, han blev slängd i gyttjepölar och så vidare.

- När jag var 15 år dog min pappa och efter det var det extra tungt. Jag orkade inte riktigt med skolan och det blev därefter. I skolan försökte jag inte låtsas om att de andra eleverna slängde saker på mig i klassrummet och när jag röt till var det jag som slängdes ut ur klassen.

Mobbningen tog slut i och med att Aras gick ut grundskolan. Den fortsatte inte i yrkesskolan.

Konsten att förlåta

Efter skoltiden har Aras Muhilden träffat sina forna mobbare. Han har gått på klassträffar och haft riktigt trevligt med alla gamla skolkamrater. Aras har till och med varit på samma jobb som en av mobbarna.

- Han har bett om ursäkt, både för sin del och de övrigas. I efterskott ångrar mobbarna allt de har gjort. De förstår inte själva hur det kunde gå så långt, att det totalt spårade ur.

Aras har godtagit ursäkterna och är idag till och med kompis med en av de forna mobbarna.

- Det här vill jag också berätta för de barn som går i skola idag, att en före detta mobbare kan bli ens vän. De antimobbningsprogram som används i skolan idag kan inte berätta det här, men det kan jag.

Aras vill berätta det här för att kunna övertyga de barn som idag blir mobbade att det inte är något fel på dem. Det har hans forna mobbare intygat.

Går det faktiskt att förlåta sina mobbare?

- Det blir inte bättre av att man låter bli. De hemska sakerna försvinner inte heller, men man kan skaka hand. Du behöver inte bli vän med de forna mobbarna, men du kan sköta det på ett fint sätt. Grattis om du kan förlåta, för det är en stor grej.

Aras Muhilden kommer småningom att ta kontakt med skolor, till en början i Ekenäs, för att höra sig för om de vill att han berättar sin historia för lärare, föräldrar och elever. Han pratar gärna också med elever på tumanhand.

- Jag känner inte de här familjerna och föräldrarna. Det är helt okay att prata med mig och ingen behöver vara orolig för att jag berättar saker vidare. Jag vill hjälpa och ge barn fina minnen av sin barndom.

Läs också

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP