Hoppa till huvudinnehåll

Lasse Grönroos: Därför vill jag läsa Figge Flodhäst

Lasse Grönroos läser boken Figge Flodhäst
En handdocka i boken är alltid bra Lasse Grönroos läser boken Figge Flodhäst Bild: Svenska Yle / Marcus Rosenlund barnböcker

Böcker har jag alltid slukat, men barnböcker har jag däremot inte under mitt vuxna liv ägnat en tanke. Innan jag fick barn var min uppfattning om barnböcker att det är det tristaste tänkbara. “Titta en boll”, “Peka katten”. Zzzz. Hellre skulle jag ha läst Tekniikan Maailma eller telefonkatalogen.

Men så blev jag illa tvungen att börja läsa barnböcker. Och ser man på; alla barnböcker är minsann inte lika. Det finns bra och det finns dåliga och det finns tidlösa och det finns obegripliga och det finns smarta barnböcker.

Det ska vara kul, tillsammans.

Man ska börja i tid. Så fort ungen kan peka på sin egen fot ska man vänja den vid böcker. Först tittar man lite på bilderna, tuggar och smakar på boken, testar om man kan kasta den ända ner på golvet. Småningom går det upp ett ljus att det finns olika bilder på sidorna och att man kan bläddra. För det är kul om man gör det på rätt sätt.

Om boken slits eller barnet inte orkar lyssna är inte så viktigt som att man gör det tillsammans och gör det till en rutin att läsa böcker varje dag. Att få småbarn i säng på kvällen är i regel jobbigt och invanda rutiner hjälper dem att förstå när det är dags att göra vad. Det hjälper också pappa att veta att efter kvällsmålet byter vi Metallica mot Pink Floyd för att varva ner. Efter pottan klättrar vi på pappa och sedan blir det tandborstning och pyjamas och sedan är det dags för godnattsagor.

Pettson och Findus fiskar i roddbåt på hösten
Pettson och Findus fiskar Pettson och Findus fiskar i roddbåt på hösten Bild: Sven Nordqvist / Förlaget Opal pettson och findus,Pettson och Findus,höst
Det är roligare att liksom läsa “med” än “för” barnen

När alla vant sig vid att det är så vi gör så blir det höjdpunkten av kvällsbestyren. Och med risk för att låta blödig så är det faktiskt kul och mysigt att få läsa med sina barn i famnen i soffan. Det är roligare att liksom läsa “med” än “för” barnen. Böckerna kan vara ett bra sätt att komma in på också svåra samtalsämnen som t.ex. döden och sorg. Det finns tips på sådana barnböcker på Svenska Yle här.

Ibland får man ändå låta läsandet gå på barnens villkor och skippa de trista sidorna eller fastna jättelänge på samma sida för att diskutera varenda detalj. Varför inte? Så läser jag ju själv dagstidningen. Huvudsaken är att man läser. Om inte annat så för att forskningen visar att människor som läst mycket som barn har ett överlägset ordförråd som vuxna jämfört med dem som inte läst böcker som barn.

En 7-åring lär ha ett ordförråd på 5000 - 7000 ord. Om barnet fortsätter läsa litteratur av olika slag kommer barnet 10 år senare att ha ett ordförråd på 50 000-70 000 ord. En 17-åring som inte läst som barn stannar på ett ordförråd på 15 000-17 000 ord. Försök sedan hävda dig i en diskussion med en som har ett mycket större ordförråd än du själv om du knappt kan traggla dig igenom en dagstidning. Inte bra.

Varför pappa bojkottar “Kalle med klänning”

När och om barnen funnit glädjen med böcker får man sedan förbereda sig på att läsa samma bok om och om igen. Så det lönar sig att låna eller skaffa böcker som känns bra. Mina skådespelartalanger räcker inte riktigt till för att låtsas entusiasmera mig för en usel bok. Jag tror barnen märker den sarkastiska tonen.

Så välj och vraka bland barnböckerna! Bibban är full av dem. Hurdan är då en “dålig” barnbok?

Bojkotta Kalle med klänning
Bojkotta Kalle med klänning Bild: Svenska Yle / Lasse Grönroos barnböcker

En dålig barnbok är ful. En bok vara estetisk. Den skall alltså ha snygga teckningar eller bilder. De kan vara enkla och kreativa, men de får inte vara slarviga.

Vi lånade t.ex. popstjärnan Eva Dahlgrens barnbok “Tanten och ödlan” som har en rolig story med ett subtilt anti-xenofobiskt budskap som inte är alltför pekfingeraktigt men bokens illustrationer är tydligen datoranimerade med något snofsigt program så allt ser väldigt plastigt och billigt ut. Tyvärr, för det är annars en helt kul bok. Men jag har rent svårt att se vad vissa bilder föreställer. Man får migrän av detaljmängden och färgöverflödet och skuggorna. Där fanns en bild jag inte förstod fast jag analyserade den i flera minuter. Det visade sig vara en blodhund men så konstigt ritad så min hjärna höll på att smälta. Så nej tack till fult ritade böcker!

Om boken ser snygg ut kan man sedan öppna den och läsa den. Ibland får jag intrycket av att vissa prisbelönta och kritikerrosade barnböcker skrivits av vuxna för andra vuxna och speciellt för kritiker. Poesi har jag svårt för och jag har inte märkt att ungarna precis skulle älska det. Men läs för all del poesi för barnen om du tycker om det!

Nej tack till fult ritade böcker!

“Kalle med klänning” ja. Suck. När vi gjorde tv-serien “The Norden” så intervjuade vi författaren Anette Skåhlberg som läste högt Kalle med klänning för vår ryska gäst. Maria Kopchenova var, skall vi säga “skeptisk” till boken och dess budskap.

Jag bryr mig inte om ifall Kalle klär sig i klänning eller inte, hos oss är vi alla i tur och ordning prinsessor och Pippi Långstrumpar oavsett om det är sonen eller dottern, eller jag, så det är inget nytt att klä sig i klänning. Go for it Kalle om du trivs i klänning. Låt inte mobbarna bestämma.

Men när storyn är helt vimsig och ologisk. Jag köper det att killen vill ha en ljusröd klänning, men jag köper inte det att han i och med den mitt i allt blir superduktig på att spela fotboll. En långklänning är inte praktisk när man idrottar och i den här boken leder Kalles klänning efter litet problem i början till att han blir jättepopulär. Syntax Error, säger mitt lilla huvud. Varför måste boken vara så vansinnigt rikssvenskt politiskt korrekt och övertydlig, men så sabbar man hela berättelsen genom att göra allt plumpt och ologiskt? Äh, “vad om vi skulle ta den här boken om dinosaurier istället?”

Bokens story ska också vara bra. Liksom med vuxenböcker finns det bättre och sämre och man kan alltid skippa dem man inte gillar och låna en bättre.

Tre tips

Jag skulle vara lockad att lyfta upp de klassiska Mumin-bilderböckerna “Vad hände sedan” och “Den farliga resan”, inte minst för att rimmen är roliga att läsa även för en poesi-kritiker som jag.

Men de är så uppenbara så jag lyfter fram tre andra favoriter.

Lasse Grönroos läser boken Figge Flodhäst
Figge Flodhäst Lasse Grönroos läser boken Figge Flodhäst Bild: Svenska Yle / Marcus Rosenlund barnböcker

Figge flodhäst: Bara kul

Mitt första tips är “Figge flodhäst”. Det är en bok med en handdocka som sticker ut mitt i boken. Du sticker handen in och så kan Figge gäspa. Jätteroligt. Sonen kan sätta sin tutt i munnen på Figge. Hysteriskt roligt. Jag behöver knappast förklara mer varför den här boken är bra. För de yngsta och äldre som pappa. Här var det igen det där med att vänja barnen vid böcker redan tidigt och att läsa tillsammans.

Lasse Grönroos läser boken Stackars Pettson
Pettson och Findus är bäst Lasse Grönroos läser boken Stackars Pettson Bild: Svenska Yle / Marcus Rosenlund Pettson och Findus,barnböcker,lasse grönroos

Stackars Pettson: Snygga teckningar

Min absoluta favorit är “Pettson och Findus”-böckerna av Sven Nordqvist. Böckerna sprudlar av klurig humor och en massa små gömda detaljer. Man hittar något nytt litet skämt ännu efter att man läst samma bok 250 gånger. Och de är suveränt fint tecknade. Höstbilderna när Pettson och katten Findus går mut för att fiska en tråkig dag är så vackra att jag skulle kunna rama in dem och hänga upp dem på väggen.

Nordqvist erkänner att han inspirerats av skämttidningen MAD och som gammal vän av MAD känner jag igen “mucklorna” som påminner om serietidningens små figurer som fanns ritade i marginalerna. Ett extra stort plus för att “Gustavssons fru Elsa” som hämtar julmat i “Pettson får julbesök” ser väldigt bekant ut. Det är ju ingen mindre än “Alfred E Neumann”! Klockrent.

Alfred E Neumann från MAD syns i Pettson och Findus bok
Väntas nu... Det är ju Alfred E Neumann! Alfred E Neumann från MAD syns i Pettson och Findus bok Bild: Sven Nordqvist Pettson och Findus,mad

Via Pettson-böckerna har vi också kunnat ta kultursteget ut i teaterns värld och också Pettson-pjäserna har uppskattats av dottern.

Lasse Grönroos läser Bamse i Egypten
Fördelarna med en ljudbok Lasse Grönroos läser Bamse i Egypten Bild: Svenska Yle / Marcus Rosenlund barnböcker,Ljudbok

Bamse i Egypten: Ljudbok

Till sist vill jag lovorda ljudboken. Okej, vi har bara en men den är bra. Jag köpte Bamse i Egypten-kombon med en bok + en cd inför en södernresa och rippade skivan till min iPad och musikspelare. Om man har hörlurar för barn kan man lyssna på boken i flygplanet och när pappa är trött efter en ansträngande dag på stranden kan jag bara sätta ljudboken att spela från tabletten och så behöver jag bara ligga tyst och bläddra nästa sida när det piper till att man skall byta blad. Fenomenalt. Och när bilderna och storyn dessutom är bra så är det win-win som man säger.

Läs också

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP