Hoppa till huvudinnehåll

Solen varvar ner

Solen som går ned. Solfläckar syns på solskivan.
Solen som går ned. Solfläckar syns på solskivan. Bild: Hermann Luyken solen,Sun,Sunspot,solfläckar,Sunset

För ett par år sedan passerade vi toppen på den innevarande solfläckscykeln, nummer tjugofyra i ordningen, och sedan dess har solens aktivitet minskat överraskande snabbt. Solen är just nu tystare än den har varit på fem år och tystnaden blir allt djupare.

Vänta nu, solfläckar, vad är det egentligen?

Solfläckar är mörkare fläckar på solens yta som uppstår på grund av slingor från solens magnetfält som penetrerar ytan just på det stället där fläcken ligger, och hindrar energi att välla upp från solens inre. Fläckarna är lite svalare än de ljusare delarna av solen, men fortfarande 4000 grader Celsius (mot normala 6000 grader).

Ju aktivare solen är, desto mer fläckar finns på dess yta. Den här aktiviteten böljar fram och tillbaka i ungefär elva års cykler. Men vi vet att en solfläckscykel kan variera mellan cirka sju och fjorton år.

Aktiv sol = varmare vintrar

Som tumregel kan man säga att då aktiviteten är hög, och fläckarna många, så strålar solen överhuvudtaget lite mer, men framför allt strålar den mycket mer i ultraviolett. Det här påverkar bland annat jordens atmosfär, det får de övre luftlagren att svälla upp och värmas.

Det här innebär till exempel att de så kallade jetströmmarna blir snabbare och starkare, vilket gör att vi här i norra Europa har mildare vintrar då det kommer in mer mild luft från Atlanten.

Under perioder med låg solfläcksaktivitet så finns det däremot en tendens till kallare vintrar här uppe i norr, det blir den kalla inlandsluften från Ryssland som oftare tar över.

Då solens aktivitet är låg är den så kallade solvinden (strömmen av partiklar från solen) svag, vilket öppnar dörren för ett större inflöde av kosmisk strålning, snabba partiklar från utsidan av solsystemet, vilket tros öka på molnbildningen här på jorden, men den här kopplingen är lite dåligt utforskad ännu.

Sambandet mellan solfläcksaktiviteten och klimatet är överhuvudtaget inte helt hundraprocentigt utforskad ännu, så man ska ta allt det här med en viss nypa salt, men samtidigt så finns det tillräckligt med saker som stöder den här kopplingen för att man åtminstone ska ta frågan på allvar.

Den svårstartade tjugofjärde solfläckscykeln

Solfläckarna har observerats och räknats sedan 1700-talet, och vi är som sagt just nu inne i solfläckscykel nummer 24. Den borde ha kommit igång omkring 2006 - 2007, men den startade väldigt trögt och kom inte igång på allvar förrän 2010. Och just där i slutet av 00-talet, början av 10-talet hade vi ju en serie smällkalla och snörika vintrar.

Diagram som visar solfläckarnas antal under de senaste åren.
Diagram som visar solfläckarnas antal under de senaste åren. Bild: NOAA solfläckar,solfläckscykeln

Solfläckscykel 24 startade trögt, och fortsatte lika trögt, vilket fick många att höja på ögonbrynen. Cykel 23 var en stark sådan, med uppemot 150 solfläckar på solytan när solen var som aktivast, och de flesta tippade att nummer 24 blir minst lika livlig. Men tjugofyran blev väldigt svag och nådde sin topp redan 2012, med en annan topp 2014. Men det var klena toppar, med maximalt omkring hundra fläckar. Och sedan började det barka utför.

Den nuvarande cykeln borde nå sitt minimum omkring 2019 - 2020, men solen är som sagt redan nu förvånansvärt tyst. Elva fläckar hade vi i morse då jag kollade, vilket i praktiken är fläckfria förhållanden, och vi har haft sammanlagt omkring tre veckor helt utan fläckar nu i år.

Den lilla istiden

Så nu talas det om att solfläckscykel 25 kommer att bli riktigt anemisk och vissa modeller pekar på att solen efter det, omkring 2030, kan komma att gå in i ett nytt så kallat grand minimum i stil med det som rådde på 1600-talet, det så kallade Maunders minimum, då vi hade smällkalla vintrar över hela globen, den så kallade lilla istiden, men speciellt här i norr. Island låg helt infruset av havsisen och Karl X marscherade över isen på Stora bält och anföll danskarna i ryggen.

På Themsen åkte man skridsko liksom på de holländska kanalerna. Lissabon hade en vinter i slutet av 1600-talet inte mindre än åtta stora snöstormar. Också i Bosporen låg det is.

Nu kan vi ju naturligtvis inte säga med säkerhet att någonting dylikt kommer att hända igen, och det är bra att komma ihåg att solen fortfarande är lite av ett mysterium för oss, och vi känner till dess cykler rätt dåligt. De elva år långa solfläckscyklerna är långt ifrån de enda cykler som vår sol har, det finns betydligt längre cykler också, och dem har vi rätt så dålig koll på.

Men den globala uppvärmningen då?

Det finns hur som helst en rätt så god chans för kalla vintrar under de kommande åren. Däremot så räcker nedkylningen som ett kraftigt solfläcksminimum orsakar inte till för att helt nollställa effekten från den globala uppvärmningen, den som är orsakad av oss.

Nettouppvärmningen kommer i vilket fall som helst av allt att döma att fortsätta, men vi kan i bästa fall få en period med lite långsammare uppvärmning. Men klimatet är en så komplicerad helhet, de rörliga delarna är så många, att det är otroligt svårt att komma med förutsägelser för specifika områden.

Mycket beror också på vad den uppvärmning som redan har ägt rum har för inverkan på till exempel den så kallade termohalina cirkulationen, havsströmmarna som transporterar värme bland annat till oss här i norra Europa. Vi vet från jordens historia att smältvatten från glaciärer i Nordamerika har rubbat Golfströmmen med en kraftig nedkylning som följd, åtminstone temporärt.

En sak är dock säker: det har aldrig varit tråkigt att bo på jorden med dess föränderliga klimat, och det kommer inte att bli det i framtiden heller.

Läs också

Vetenskap

Nyligen publicerat - Vetenskap