Hoppa till huvudinnehåll

Svenska Liljor gör finsk tango

Svenska musikgruppen Liljor
Svenska musikgruppen Liljor Bild: Ralf Sandell liljor,ensembler,Tango (musik),visor,musik,Pentti Viherluoto

Det var i tiderna strax efter den första svenska hiphop-boomen kring mitten av 00-talet som jag fattade tycke för några fullt trovärdiga reggaeband som sjöng på det egna modersmålet. Bland dem hörde det stora dub-kollektivet Moder Jords Massiva till tungviktarna och på skivbolaget Flora & Fauna gavs det ut också en räcka mer elektroniskt inriktade sidoprojekt, som alla tog sin näring och inspiration ur samma kreativt livfulla underjord.

Numera har MJM splittrats, men arvet lever vidare i diverse mindre konstellationer som fortfarande kommer ut på Flora & Fauna. För mig själv var det ett tag sen jag sist hörde någonting från det här gänget.

En av våra stora okända?

Tills nu alltså, då en kvartett vid namn Liljor är aktuell med en ur vår synvinkel särskilt intressant utgåva. Det handlar om moderna nytolkningar på svenska av den finska tango- och schlagerkompositören Pentti Viherluotos sånger.

Liljor Skymningsstund skivomslag
Liljor Skymningsstund skivomslag Bild: Ralf Sandell liljor,Pentti Viherluoto,musikalbum,LP,Skivomslag

Man kan nog räkna honom bland de stora okända inom finsk populärmusik. För även om han var en mycket aktiv musiker och låtskrivare under stora delar av det förra århundradet och startade sin karriär som blott 16 år gammal i början av 1930-talet är det ändå snarare via sådana tolkare som Olavi Virta, Reijo Taipale och Katri-Helena som hans låtar har blivit kända.

Att Liljor nu har valt att ge ut ett album med Viherluoto-tolkningar på svenska väcker nyfikenhet och när bandet nu faktiskt också gav ett par spelningar här i veckan - i Helsingfors och Åbo – erbjöds ett prima tillfälle för en intervju.

Flora & Fauna idag

Till saken hör att bandets keyboardist, Henrik von Euler har en bakgrund i Moder Jords Massiva och det är också han som driver skivbolaget Flora & Fauna. Så när jag i samband med gruppens soundcheck på en restaurang i Berghäll i Helsingfors träffar Henrik, vill jag gärna höra om skivbolagsverksamheten innan vi går vidare in på Pentti Viherluoto och tangoaspekten. Har man legat mera lågt på den fronten, eller?

- Nja, det är nog du som inte har haft koll, säger Henrik och skrattar. Flora & Fauna ger fortfarande ut en tre, fyra skivor per år, lite beroende på hur man orkar och så, och hur mycket pengar man har.

Det är ju ingenting man blir rik på, sån här alternativ musik.― Henrik von Euler från Liljor

Senaste utgåvan är Liljors LP Skymningsstund – sånger av Pentti Viherluoto, och det är på grund av eller tack vare den, som bandet befinner sig i Finland för ett par spelningar. Med tanke på tangoaspekten finns här ju en chans att nå ut hos oss.

Liljor består av Billie Lindahl på sång, Pelle Lindroth, likaså sång, Rickard Jäverling på gitarr och Henrik von Euler, keyboards och synt med mera.

Ett samlingsalbum till 100-årsjubileum

Så hur fick man nys om denne Pentti Viherluoto?

- Det är ju min vän Tatu Metsätähti, (Åbomusiker känd bakom diverse alias som Mesak och Mr Velcro Fastener) hans morfar är Pentti Viherluoto, inleder Henrik von Euler, och för drygt ett och ett halvt år sedan kontaktade han mig, för han skulle göra ett samlingsalbum till Viheluotos 100-års födelsedag (9.3.1915).

Henrik hade aldrig tidigare hört talas om Pentti Viherluoto, fast han visste i och för sig att Metsätähtis morfar hade varit musiker. Men de fick ett manuskript med noter och gjorde en låt, Sorgsen vind.

Dess värre rann planerna med samlingsalbumet ut i sanden, så det kom aldrig ut.

- Men vi var så nöjda med vår låt, fortsätter Henrik, att jag kontaktade Tatu och sa att vi gärna skulle göra lite fler låtar. Så vi fick tre till och tyckte att då kan vi lika gärna göra en EP och det gick jättebra; nio låtar blev det allt som allt.

Om Viherluoto var helt obekant för svenskarna i Liljor, så måste jag erkänna att inte jag heller kände till honom från tidigare. Inte förrän jag började bekanta mig med vad han gjort och kände då igen några låtar, främst kanske Puhelinlangat laulaa, jättehitten med Katri-Helena, berättar jag för bandet.

Javisst, är det den där Telegraftrådarna… Telofontrådarna sjunger? frågar sångaren Pelle Lindroth och översätter spontant titeln.

Noter till tangolåtar blir till moderna visor

Den finns nu inte med bland Liljors nytolkningar och har inte heller tidigare gjorts på svenska om man får tro omslagstexten på bakpärmen till LP-utgåvan. Den är för övrigt skriven av Pentti Viherluotos sonson, Tatu Metsätähti och enligt honom är den enda tidigare kända versionen som getts ut på svenska M.A. Numminens tolkning av Pieni polku, Vår lilla stig.

Liljor: Skymningsstund (bakpärm)
Liljor: Skymningsstund (bakpärm) Bild: Ralf Sandell Pentti Viherluoto,liljor,Tango (musik),visor,ensembler

Vi fortsätter att tala om bandets förhandsinställning till Viherluoto och om deras förhållande till finsk tango överlag. Det är Henrik von Euler som tar upp tråden:

- Ja, det är ju… framför allt när man får ett inskannat, handskrivet manuskript per mail med musik man aldrig har hört talas om, så blir det som ett slags arkeologi. Man märker, liksom att OJ! vad vackert det är och det triggar kreativiteten. Jag har aldrig arbetat på det här sättet förut, man får liksom hitta vägar in på ett helt annat sätt.

Då märkte vi också att det är väldigt mörkt (Viherluotos musik, min anm.), vilket passar oss, för vi gillar det.― Henrik von Euler

En viktig insikt kommer sedan sångaren Pelle Lindroth med då han tillägger att det ju egentligen inte för Liljor var fråga om tangolåtar. De fick ju bara noterna och då var det ackord och melodier och med dem kunde de göra som de ville.

- Vi har ju ingen bakgrund i tango eller foxtrot utan vi har bara sett på dem som sånger och gjort dem på vårt sätt, som vi skulle ha gjort visor eller så, berättar Pelle.

”Svårdansat men lättgråtet”

Det där är lätt att hålla med om då man lyssnar på versionerna, som saknar allt det där schlagersmäktande och dansanta i de ursprungliga tangoversionerna.

- Svårdansad är den ju, vår skiva, säger Pelle och får ett skratt av bandkompisarna.

Men lättgråten, där har vi en slogan: ”svårdansad och lättgråten.”― Pelle Lindroth, Liljor

Svårmodiga texter om förlorad kärlek och ensamhet är i och för sig ett drag som går igen i mycket av finsk tangomusik. Men i det här fallet är texterna extra dramatiska, vilket blev ett kännetecken. De skrevs för övrigt av Pentti Viherluotos bror Aimo, som använde sig av pseudonymen Harry Etelä.

- Ett annat särdrag är brödernas intresse för film, berättar Pelle vidare, stämningen i texterna känns ibland som en filmscen.

Därför passar det bra att Liljor dragit ner på tempot och skalat av överloppslager i musiken, som gitarristen Rickard Jäverling påpekar:

- I stället har vi försökt skapa en lite grann subversiv stämning när vi har spelat och kastat bort vissa saker, så att vissa låtar till slut är liksom skelett bara, där det ekar kusligt, och det är spännande.

Twin Peaks-stämningar

Det här, i kombination med brödernas intresse för film, som Pelle Lindroth var inne på, blir för mig också ett belägg för den starka associationen jag får när jag lyssnar på Skymningsstund; den på något sätt avstannade stämningen i musiken och kvinnliga sångaren Billie Lindahls höga, ibland viskande röst får mig nämligen osökt att tänka på Twin Peaks.

Liljor på scen
Liljor på scen Liljor på scen Bild: Ralf Sandell liljor,ensembler,Twin Peaks,Tango (musik)

- Nä men det är ju någonting väldigt David Lynchskt över det hela, håller Henrik von Euler med, musiken och även låtarna – en dekadent död jazz, kallar han det och skrattar. Död inombords, men leende utåt.

Det är så där att man riktigt kan se framför sig en dvärg som dansar baklänges. Och Rickard Jäverling tillägger:

Att spela en basgång på synt och ha Billie på sång, då är det omöjligt att inte tänka på Twin Peaks!― Rickard Jäverling, gitarrist i Liljor

- Javisst! Auto Twin Peaks, liksom, skrattar Billie Lindahl själv.

Så det är klart att David Lynch och det här subversiva, kusliga har varit en stor inspiration för hela bandet – alla är fans, slår man fast.

Däremot är Liljor inte särskilt insatta i finsk tango- och schlagerkultur i en vidare bemärkelse. Men som Pelle Lindroth vet berätta, så finns det en scen för det här i Stockholm med klubbar där deejays spelar tango och publiken älskar det.

Tango för hipsters?

Ja, men vänta: kanske finns här rent av ett slags hipsteraspekt, kommer jag att tänka på?

- Ja-a, får vi höra nu att vi är tango-hipsters nu? undrar Pelle och får några skratt.

Men Henrik von Euler gillar inte alls tanken:

- Då skjuter jag mig rakt av, säger han. Det är någonting motbjudande opportunistiskt i sånt där då människor hoppar på saker för att vara nånting.

För oss har det vuxit fram ur en personlig relation, det är nåt vi har vårdat länge― det är ju vackert på det sättet, slår Henrik fast.

Rickard Jäverling är inne på samma linje då han tillägger:

- Det är som Pelle sa fint åt mig, att Penttis musik bor ju i oss nu. Det är fantastiska låtar och vi älskar dem. Därför känns den responsen vi har fått i Finland för den här skivan som lite grann unik.

Lite grann unikt är det också att Liljor - med hjälp av Tatu Metsätähti - har lyckats nosa fram en för dem borta i Stockholm okänd finsk låtskrivare och gjort hans musik till sin egen. Och att man gjort det så bra, känns ju smickrande för mig som finländare.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje