Hoppa till huvudinnehåll

Folkets musikskola: Vad är ett opusnummer?

Hans skriver noter på notpapper
Hans skriver noter på notpapper Bild: Yle/Seppo Sarkkinen radergummi

Klassiska noter brukar ofta innehålla olika siffer- och bokstavskombinationer, i stil med BWV 1007, op. 64, KV 525 eller Hob. I: 94.

Vad betyder de egentligen? Vad finns det för skillnad mellan dem? Och vad har de egentligen för funktion? Folkets musikskola kontaktades av en förbryllad musikälskare som ville ha en förklaring!

Pianisten och musikdoktor Folke Gräsbeck hjälper oss att reda ut saken.

- Opus, det som ofta förkortas op., är latin och betyder helt enkelt verk. Det som är väsentligt med opusnumrering är att den är gjord av komponisten själv.

- Det har inte använts så väldigt länge. Antonio Vivaldi (1678-1741) var bland de första som numrerade sina verk, tror jag. För honom handlade det ändå om verk som gick i tryck och blev utgivna, alltså alla hans verk har nödvändigtvis inte nummer.

De flesta av historiens kompositörer har numrerat sina verk, med ett par undantag. Numreringen är i princip kronologisk, men bland annat Beethoven har ett par kullerbyttor bland sina verk. Bland hans senare verk ploppar plötsligt produktion från hans ungdomsår upp, berättar Gräsbeck.

Det samma gäller vår egen Jean Sibelius, vars julsång Giv mig ej glans är op. 1 nr. 4, trots att den borde dyka upp kring op. 60, med tanke på tidpunkten.

En opusnumrering är således inte alltid helt konsekvent.

Inget tvång att ha opustal

De franska impressionisterna Claude Debussy och Maurice Ravel hör till kompositörer som inte använder opusnummer över huvud taget. Då gör man listor enligt verk. Bland annat Debussy har rubriker med piano solo, eller orkesterverk etc., varefter man lägger styckena i kronologisk ordning.

Bild av Claude Debussy
Claude Debussy lämnade sina kompositioner helt onumrerade. Bild av Claude Debussy Bild: Public Domain Claude Debussy

- Även Sibelius lämnade ett par hundra stycken utan numrering som antingen inte trycktes eller som han tyckte att var tillfällighetsverk. Det hindrar inte att de skulle ha fina melodier, utan lyssnaren får själv avgöra om de är betydande eller inte.

Det finns även kompositörer som tröttnat på numreringen, som bl.a. Einojuhani Rautavaara, som slutade numrera sina verk då han tyckte att talet började bli för högt. Han fortsatte ändå komponera i vanlig takt.

Det är alltså inte måsta på att ha opusnummer för att verket ska tryckas och spelas.

Tema istället för tid

- Det finns kompositörer som har en egen kategorisering, men skillnaden till opus är att någon annan ligger bakom de kategoriseringarna.

Mozart hör också till dem som inte använde opusnummer. Hans verk följer istället Köchelverzeichnis-registret, som är gjord av Ludwig van Köchel nästan 100 år efter Mozarts död. I registret finns alla Mozarts verk i kronologisk ordning. Hans Requiem, som han aldrig hann slutföra, har numret KV 626.

Istället för en kronologisk ordning kan man också kategorisera verk enligt genre. Bland dem finns bland annat Bachs katalog, Bach-Werke-Verzeichnis (BWV), och Joseph Haydns Hoboken-katalog (Hob. I-XXXI).

Till exempel listas Bachs 39 kammarmusikstycken efter varandra (BWV 1001-1040). Haydns 104 st symfonier är även listade under en gemensam kategori (Hob. I/1-104) enligt samma genreprincip.

Jean Sibelius använde opus, men lämnade ca 225 musikstycken onumrerade. Dem har professor Fabian Dahlström ordnat i helt enkelt alfabetisk ordning (JS-numreringen). Katalogen innehåller data över verken; hur långa de är, deras taktart och så vidare. Det är en väldigt omfattande och praktisk lista, säger Folke Gräsbeck.

Även många fler kompositörer har en tillägnad katalog, men att gå igenom dem var och en skulle ta en god stund. Den största skillnaden mellan katalogerna och opus är att opusnumreringen så gott som alltid är gjord av kompositören själv, medan katalogerna kommit till i efterhand.

Vad vill du att musikredaktionen ska ta reda på?

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje