Hoppa till huvudinnehåll

Utanförskap, våld och gränser i årets Finlandiasextett

Sex verk är nominerade till Finlandiapriset för årets bästa finländska roman 2016.
Sex verk är nominerade till Finlandiapriset för årets bästa finländska roman 2016. Sex verk är nominerade till Finlandiapriset för årets bästa finländska roman 2016. Bild: Jarno Kuusinen/AOP finlandiapriset 2016,Jukka Viikilä,Riku Korhonen,Peter Sandström (författare),Emma Puikkonen,Tommi Kinnunen,Sirpa Kähkönen

På torsdag (24.11) kl. 14 samlas nominerade författare, släkt och vänner, förlagsfolk och representanter för medierna till stor prisutdelningsfest på Nationalteatern i Helsingfors när Finlandiaprisen i samtliga tre kategorier delas ut, det vill säga priset för bästa finländska fackbok, priset för bästa finländska barn- och ungdomsbok och priset för bästa finländska roman år 2016.

Prisutdelningstillfället kan man ta del av live på Yles Arena.

Svenska Yles litteraturredaktörer Anna Dönsberg och Marit Lindqvist har läst de sex romaner som är nominerade till årets bästa finländska roman, varav en är den finlandssvenska författaren Peter Sandströms roman Laudatur.

Tommi Kinnunen: Lopotti

För två år sedan var Tommi Kinnunen kandidat till Finlandiapriset med den hyllade debutromanen Neljäntienristeys (översatt till svenska med titeln Där vägarna möts).

Där vägarna möts utspelar sig i Kuusamo och kretsar kring familjehemligheter och sårigheter som går i arv från generation till generation. Lopotti är en uppföljare till debutboken och i den nya boken ligger huvudfokus på två gestalter som var sidokaraktärer i den förra romanen.

Neljäntienristeys liksom Lopotti är inofficiella namn på några stadsdelar i Kuusamo, och ordet ”lopotti” betecknar någonting som befinner sig avsides och i periferin sett från centrum. Ordet härrör - på omvägar - från det ryska ordet för frihet (svoboda), och eftersom såväl den blinda Helena som den homosexuella Tuomas på olika sätt befinner sig i marginalen och mycket konkret känner av ett utanförskap blir begreppet frihet en akut och påträngande fråga för dem. / Marit Lindqvist

Riku Korhonen: Emme enää usko pahaan

Romanen börjar med en skröna om en hemlighållen ond handling som tar fysisk gestalt och hämnas. Det i sin tur ger upphov till följande onda handling i en kedja av katastrofer.

Men handlingen i Emme enää usko pahaan inspireras däremot av en fantasi som kanske inte borde ha uttalats högt. Paret Eero och Aino försöker liva upp sitt lite avslagna äktenskap med en kidnappningsfantasi som oförutsett går helt överstyr.

Romanen gestaltar vänskap, medelklassens likgiltighet och mänskliga tillkortakommanden. Korhonens språk är fullt av bilder, iakttagelser och nästan schamanistiskt mässande meningar. Det är både precist och överraskande. Och i slutet knyts det hela ihop till en tankeväckande helhet kring vad som kan pågår bakom villakvarterets fasader. / Anna Dönsberg

Sirpa Kähkönen: Tankkien kesä

Tankkien kesä är den sjunde boken i Sirpa Kähkönens s.k. Kuopio-serie där vi fått följa släkten Tuomis liv i ett trähuskvarter i Kuopio från 1930-talet framåt – ett liv starkt präglat av minnen och upplevelser från inbördeskrigets dagar liksom händelser före och under krigsåren 1939-45.

I Tankkien kesä binder Kähkönen samman historiska och politiska skeenden över tid och rum. De ideologiska tankar och idéer som drev de unga på vänsterkanten under början av 1900-talet speglas i de ungas aktivism och politiska engagemang i slutet av 1960-talet.

Samtidigt som sommaren 1968 är en tid präglad av idealism och stora förhoppningar om frihet råder stor oro i en värld där drömmar och ideal krossas – inte minst av de sovjetiska stridsvagnarna som rullar in i Prag natten mellan den 20 och 21 augusti. / Marit Lindqvist

Emma Puikkonen: Eurooppalaiset unet

I kollageromanen Eurooppalaiset unet skriver Emma Puikkonen om gränser av olika slag: gränser som skiljer oss åt, begränsningar som hindrar oss från att vara dem vi vill och kan vara samt gränslöshet som utopi eller verklighet.

Personer och platser går igen i olika delar av romanen som bildar en kör av röster där många frågor kretsar kring om vi kan, vågar och förmår bryta oss loss, om vad som händer när vi överskrider och raserar de gränser som vi själva skapat eller som makthavare kreerat kring oss.

En roman som binder ihop centrala och avgörande historiska skeenden i Europa från 1980 fram till 2027 med den enskilda människans tro på frihet och drömmar om en meningsfull framtid i fokus. Och en förhoppning om en verklighet som är sann – inte korrupt och manipulerad. / Marit Lindqvist

Peter Sandström: Laudatur

Romanen rör sig på två plan, dels i Åbo hösten 2014, dels sommaren 1988. Huvudpersonen heter Peter Sandström. Hans drygt 50-åriga jag känner att livet håller på att slutta mot ett obestämt slut. Hustrun är sällan hemma och med barnen har han dålig kontakt.

Den 25-åriga Peter däremot som mellanlandar i barndomshemmet mellan civiltjänstgöring och studier upptäcker nya sidor hos sina föräldrar. Vi rör oss i ett agrart landskap med absurda inslag där högt och lågt blandas med frejdig humor. Augustiveckorna i Nykarleby är fyllda med en vitalitet som den medelålders Peter Sandström bara kan sakna.

Författaren Peter Sandström har ett språk som det lyser om. Han fångar stämningar genom liknelser och associationer. Det är ett lite ålderdomligt och exakt sätt att skildra livets olika nyanser, skiftningar och rubbningar. Resultatet är en text som ska läsas långsamt och njutningsfullt. / Anna Dönsberg

Jukka Viikilä: Akvarelleja Engelin kaupungista

När den tyske arkitekten Johan Carl Ludvig Engel på våren 1816 får i uppdrag att rita en hel stad, det nya Helsingfors, så lovar han sin familj att det inte ska dröja mer än sex år innan de kan återkomma till sitt älskade Berlin. Men det kom att bli ett livslångt uppdrag för den tillbakadragne tysken.

Jukka Viikilä skriver Engels fiktiva nattdagbok. Här avslöjar Engel sin aversion mot denna kalla, steniga stad och dess barbariska invånare. Han älskar sina barn och oroar sig för dem, på samma gång som han är bunden av sitt stånds normer och konventioner. Sina känslor håller han för sig själv.

Huruvida uppoffringen var värd sitt mänskliga pris är en fråga han återkommer till. Under 24 år förbyts drömmarna i sorg och uppgivenhet, men med en elegisk ton som stannar kvar i läsarens sinne långt efter att nattdagbokens pärmar stängts. / Anna Dönsberg

Finlands Bokstiftelses webbplats kan man läsa motiveringarna till samtliga nominerade verk i de tre olika Finlandiakategorierna.

Mer från programmet

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje