Hoppa till huvudinnehåll

Luciainsamlingen ger hjälp när det riktigt kört ihop sig

Åttaåriga Domenic och sexåriga Damien Skuthälla trivdes på lägret de fick åka på, tack vare bidrag från fjolårets luciainsamling.
Åttaåriga Domenic och sexåriga Damien Skuthälla trivdes på lägret de fick åka på, tack vare bidrag från fjolårets luciainsamling. Åttaåriga Domenic och sexåriga Damien Skuthälla trivdes på lägret de fick åka på, tack vare bidrag från fjolårets luciainsamling. Bild: Svenska Yle/ Jessica Morney barn,barnfamilj,Lucia,hjälpverksamhet,Kronoby

I somras fick sexåriga Damien Skuthälla delta i ett familjekraftläger som ordnades för pengar insamlade under luciakampanjen och han minns hur roligt han hade.

- Jag tyckte om att simma och jag gjorde både bakåtvolt och framåtvolt. Då man gör bakåtvolter i luften är det nästan som att man flyger.

Roligt är också ett ord som storebror, åttaåriga Domenic, använder många gånger när han berättar om lägret som ordnades på badhotell i Ytterö utanför Björneborg.

- Vi simmade varenda dag. Vi hoppade och dök och allt var så roligt. Vi hade en favoritlekledare och jag märkte nästan inte att jag inte träffade mamma och pappa på hela dagarna, jag hade så roligt.

Operation, depression och arbetslöshet

Problemen i familjen Skuthälla började hösten 2015 då pappa Robin genomgick en stor benoperation. Han hade då varit sjukskriven i ett år på grund av en knäskada.

När Robin låg på operationsbordet beslöt läkarna att kapa lårbenet och vrida benet 25 grader. Det här eftersom han också hade problem med sneda ben. Det tog flera månader innan benet började växa ihop och han blev sängliggande i fyra månader.

Under tiden tog Matilda ensam hand om hushållet och de fyra barnen, de då 1,5-åriga tvillingarna Luna och Lilja samt sönerna Domenic och Damien som då var sju och fem år gamla.

Matilda hade samtidigt skiftesarbete men vid årsskiftet tog hennes kontrakt slut. Vid det laget drabbades Matilda av depression.

Den allmänna känslan i familjen var låg vid den här tiden, konstaterar Matilda Skuthälla. De hade inget att se fram emot.

- Jag stängde av alla mina känslor och försökte bara få oss att överleva en dag i taget. Jag kände att om jag knäpper på mina känslor så brakar det ännu hårdare än vad det gjorde. Man kände sig hjälplös.

- Jag lagade mat med en flicka i famnen och den andra skrikande vid benet och sen bytte jag om. Jag behövde ju en hand ledig för matlagningen och kunde inte ha båda i famnen samtidigt.

Matilda Skuthälla tillsammans med två och ett halvt åriga döttrarna Lilja och Luna.
Matilda Skuthälla tillsammans med två och ett halvt åriga döttrarna Lilja och Luna. Matilda Skuthälla tillsammans med två och ett halvt åriga döttrarna Lilja och Luna. Bild: Svenska Yle/ Jessica Morney hjälpbehövande,barnfamiljer,depression,sjukdom (tillstånd),familjer (grupper),Lucia,Kronoby

Som ett kaos

- Det var en kaosartad situation och nu efteråt vet jag inte hur vi klarade av det men vi kämpade en dag i taget för barnens skull. Barnen tog en hel del krafter men det var också de som gav kraft. Utan dem skulle jag överhuvudtaget inte ha stigit upp ur sängen. De är sådana guldklimpar.

Via barnskyddet fick familjen Skuthälla höra om det familjekraftläger som Folkhälsan ordnar med medel från luciainsamlingen. Under lägret tas barnen om hand av barnvakter medan föräldrarna får träffa andra i liknande situationer.

- För oss vuxna var det skönt att få tala med andra i liknande situation. Vi hittade personer som vi hade mycket gemensamt med. Även om vi kanske hade olika former av problem. Vi har också haft kontakt med några av dem efteråt.

Var står familjen idag?

-Jag har fler bättre dagar nu än tidigare men fortfarande även sämre dagar, säger Matilda Skuthälla. Jag går till psykolog, deltar i öppen vård och går på en depressionskurs.

Robins knä krånglar fortfarande. Läkarna misstänker broskbildning eller att någon skruv är på väg att komma ut. I och med att han haft mycket smärtor, och också har överrörliga leder, har han fått förhöjt blodtryck.

- Det är fortfarande mycket kaos men ett lättare kaos än det vi hade i fjol. Barnen är större och Robin kan numera hjälpa till. Det är tufft men det är så här är vårt liv ser ut just nu.

Att ta emot hjälp

Det var en hög tröskel att stiga över innan familjen förmådde ta emot hjälp. Men de insåg att det här fungerar inte. Efter det har familjen begärt hjälp när det har behövts.

- Vi har bra kontakt med till exempel barnskyddet och diakonin och kan gå dit bara för att prata om det behövs. Vi tänkte på barnen. Kan vi underlätta för dem så tar vi steget och söker hjälp. Barnen kommer först.

När det gällde att gå ut och berätta om situationen och om den hjälp familjen fått via luciainsamlingen var tröskeln lägre.

- Först var vi fundersamma men någon måste ju ställa upp och berätta - varför inte vi? Om ingen tar det steget får allmänheten inte veta vart pengarna från luciasamlingen går och att de faktiskt hjälper. Den här tröskeln var lättare att stiga över. Det är lika bra att vara öppen då vet alla att så här har vi det just nu.

Hurudan effekt har då lägret haft eftertåt? Matilda Skuthälla säger att hon fortfarande har väldigt dåliga dagar, men då försöker hon tänka tillbaka på sådant de diskuterade under läget och på de olika råd som folkhälsans ledare gav.

-Att komma ihåg att vi inte är ensamma i den här situationen lyfter också upp humöret, avslutar Matilda Skuthälla.

Läs också

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP