Hoppa till huvudinnehåll

Molly Rosenström: Jag tror att jag har tävlat tillräckligt

Molly Rosenström uppträder i På resande not.
Molly Rosenström uppträder i På resande not. Bild: Parad Media avsnitt 13,Yle Fem,Molly Rosenström

För fem år sedan slog Molly igenom i tv-programmet Talent och är sin ringa ålder till trots en erfaren popartist, som nyligen fått smak även på jazz. I veckans På resande not sjunger hon två eurovisionsklassiker men drömmer inte själv om att vara med i Eurovision Song Contest.

Det verkar som att Molly Rosenström alltid varit menad att vara artist. Så länge tillbaka hon själv kan minnas har hon sjungit, dansat och uppträtt.

- När jag var fjorton började jag ta sånglektioner och det har hjälpt mig mycket. Det var roligt att sjunga och uppträda också innan, men man får ett slags rutin och en trygg känsla av att ha en bra sångteknik. Man vet vad man gör.

- Jag har spelat piano i åtta eller nio år. Jag har spelat ganska mycket men har blivit lite lat. Det blir lätt så att jag inte orkar öva klassiska stycken utan bara sitter och kompar och tar ut nya låtar på pianot istället.

Hur mycket hjälp har du haft av att kunna spela ett instrument också?

- Det är roligare att träna med något komp, det är inte så roligt att sitta hemma och sjunga a capella. Det är alltid bra att kunna spela ett instrument, att kunna uppträda spontant med någonting. Det är en stor hjälp.

Positiva vibbar av Talent

Som tolvåring fick Molly sin första stora chans då hon valdes ut att vara med i Talent där hon fick tävla mot vuxna talanger.

- Jag var jätteliten när jag var med där. Det var helt nytt för mig, jag hade bara uppträtt för min familj före det, men jag kände direkt att det är det här jag vill göra. Att få stå på scen och sjunga.

- Jag var så liten att jag nog inte hade så mycket förhoppningar eller tankar om hur det skulle vara, men jag var positivt överraskad. Jag fick bara positiva vibbar av det.

- Jag lärde mig att man måste satsa om man vill vara artist. Att det är stor konkurrens och att det inte spelar någon roll i vilken ålder man är. Det är ingen ursäkt att säga att man bara är tolv. Man får inte ett skivkontrakt för att man är liten och relativt bra. Jag lärde mig att man i princip tävlar med alla.

Hur var det att bli kändis när man är så ung?

- Jag vet inte riktigt. Jag har alltid varit social och gillat att tala med nya människor så jag har aldrig tänkt på det. Jag tänker inte på människor som mina fans, de tycker bara om det jag gör och ger mig respons som jag uppskattar.

- Jag har aldrig störts av uppmärksamhet. Kanske mina vänner har tänkt att ”inte igen” när någon kommer fram och tar ett foto men jag tycker det är roligt.

Molly Rosenström uppträder i På resande not.
Molly Rosenström framför ett Eurovisionsbidrag tillsammans med På resande nots husband. Molly Rosenström uppträder i På resande not. Bild: Parad Media avsnitt 13,Yle Fem,Molly Rosenström

Krista Siegfrids gav rätt attityd

Efter Talent dök Molly upp i en annan tv-sänd talangjakt med många tittare. Den stora skillnaden den här gången var att Voice Kids var ett program anpassat för barn och unga tävlande.

- Det märktes att de satsade på musiken. Vi fick hjälp och coachning med sångdelen och med att uppträda, och så träffade jag människor som faktiskt är i musikbranschen och inte bara i underhållningsbranschen. Det kändes ännu bättre. Jag märkte att det finns så många begåvade människor och det är helt otroligt att få jobba med ens en liten del av dem.

- Jag hade kanske lite mera närvaro och rutin eftersom jag hade varit med i tv tidigare. All erfarenhet man har hjälper.

I Voice Kids får alla deltagare råd och tips av en känd coach. Molly fick hjälp av Krista Siegfrids under hela seriens gång.

- Krista är härlig! Man kan tala om allt med henne och hon lärde mig att man inte ska bry sig om vad andra säger. Det var en sådan attityd jag behövde. Jag var 13-14 och lite osäker på mig själv och på hurdan artist jag vill vara. Idag har jag en bild av hurdan artist jag vill vara och det har jag för att jag träffat människor som Krista som fått mig att tro på mig själv på ett nytt sätt.

- Det finns så många människor i branschen och alla drar åt olika håll och alla vill ha nånting. Någon tycker att du ska göra den här sortens musik och andra tycker att du ska se ut på ett annat sätt och alla har en idé om hur du ska vara och vad du ska göra.

- Det tog ett par år innan jag kom på att jag inte vill att andra människor säger åt mig vad jag ska göra. Jag vill faktiskt kunna göra musik och uppträda på ett sätt som jag själv tycker om och som jag själv skulle vilja se på. Man har mycket roligare när man gör det man själv tycker om, har jag märkt.

Det är ingen ursäkt att säga att man bara är tolv. Man får inte ett skivkontrakt för att man är liten och relativt bra. Jag lärde mig att man i princip tävlar med alla.― Molly Rosenström

Molly fick stor uppmärksamhet tack vare Voice Kids och fick spela in en skiva efter tävlingen.

- Det är spännande att skriva låtar och spela in dem. Det är en av de bästa sakerna man kan göra som artist, tycker jag. Du får skapa något helt nytt. När du är i studion vet du att ingen hört det här förut, det är du som gör det just nu. Men du vet att du snart ska få visa det för andra och det är den bästa känslan någonsin.

- Jag var kanske sju år när jag skrev min första låt. På engelska, faktiskt. Sedan tog det en tid innan jag började skriva själv men för tillfället skriver jag mycket.

Jazz på Sibelius-Akademins ungdomslinje.

Till din skiva skrev du låtar tillsammans med mer etablerade låtskrivare. Hur var det?

- Det kändes bra. De är så erfarna och vet vad de håller på med och då blir man själv erfaren. När jag skrivit med dem en tid kunde jag sedan ändra vissa saker och säga att jag skulle vilja ha det lite mer åt det här hållet.

Molly Rosenström är redan ung veteran inom musiken men har under hösten börjat ägna sig åt helt nya sidor inom sitt artisteri och påbörjat en ambitiös musikutbildning.

- Jag har börjat på Sibelius-Akademins ungdomslinje. Någon gång i början av året blev jag intresserad av jazz på ett nytt sätt. Jag hade mest sjungit pop och r’n’b, men mitt i allt började jag lyssna på Ella Fitzgerald och märkte att det var coolt.

- När jag skrev min ansökan var det mest som ett skämt. Ingen hade kommit in som sångare på jazzlinjen på fyra eller fem år och det är stenhård konkurrens. Jag gjorde det bara som ett litet skämt, för jag hade ju aldrig sjungit jazz. Sedan tog jag ett par lektioner och scatsjöng lite för första gången. Så gick jag på inträdesproven och antagligen såg de någon potential i mig. Det ska bli en jätterolig resa att studera också jazz.

- I jazz får du improvisera mycket mer. Du skapar en annorlunda bild varje gång du uppträder. Du gör aldrig någonting på samma sätt och ingenting är fel. Det är lite mer artistiskt och lite mer skumt.

- Pop är mer så att man gör en låt för att den ska fasta i huvudet, men jazz är ingenting som direkt fastnar. Det är väldigt olika saker men jag diggar båda och det är roligt att få syssla med båda.

Hur har det påverkat dig som popartist att upptäcka jazz?

- Bara på ett bra sätt. Jag har blivit lite mer avslappnad med popen, kanske.

Efter studierna har Molly Rosenström redan en tydlig bild av vilken sorts karriär hon skulle önska sig.

- Jag hoppas att jag om fem år kommer att vara utomlands, ha ett skivkontrakt, göra stora keikkor… Just nu är mitt mål att få släppa ny musik så snart som möjligt, förhoppningsvis låtar jag skrivit själv. Alla dörrar är öppna.

På resande not handlar ju till viss del om Eurovision Song Contest. Hur gärna skulle du ställa upp där?

- Jag ser mig inte så mycket i det sammanhanget. Jag tror att jag har tävlat tillräckligt, faktiskt. Man vet aldrig vad som händer, plötsligt söker jag dit. Man vet aldrig. Men just nu känns det inte som det jag kommer att göra.

- Det är roligt att tävla i musik för att man får se andra som uppträder och som är eller vill vara artister. Man utvecklas ju när man tävlar, man måste lägga på ett extra kol. Nackdelen är att man inte kan tävla i konst. Det är en smaksak. Det finns så många olika artister och man kan inte ställa dem mot varann. Man kan inte ställa Beyoncè och Adele mot varandra, de är helt olika men båda är sjukt begåvade artister.

Intervju: Tobias Larsson

Läs också