Hoppa till huvudinnehåll

Camilla gick fyra år i gymnasiet för att kunna träna

Camilla Richardsson, november 2016.
Camilla Richardsson råder de stressade eleverna att ta det lite lugnt. Gör gymnasiet på fyra år och fundera på vad du vill prioritera. Camilla Richardsson, november 2016. Bild: Yle / Ann-Catrin Granroth Camilla Richardsson

Många av eleverna i idrottsgymnasium runt om i Finland känner sig stressade eftersom det är svårt att kombinera studier och träning. Långdistanslöparen Camilla Richardsson löste problemet genom att göra studierna på fyra år i stället för tre.

Det är bara 38 procent av eleverna i idrottsgymnasium runt om i Finland som inte känner av symptom på burnout under det första året.

Långdistanslöparen Camilla Richardsson har gått i Vörå idrottsgymnasium och hon förstår att eleverna kan få burnout.

- Du har ditt skolschema och ditt träningschema och båda ska göras bra, säger hon.

Camilla var själv aldrig nära att gå in i väggen – det här eftersom hon redan från början bestämde sig för att prioritera idrotten och därför gjorde sina gymnasiestudier på fyra år i stället för tre.

- Klart att du klarar av att göra det på tre år, men det sätter mycket större press på dig. Du måste ha perfekt tidsplanering och säkert också prioritera bort roliga saker.

Träning och skola i ett tajt schema

Den som vill bli klar snabbt men ändå träna mycket måste ha självbehärskning och ofta välja skola framför att till exempel umgås med sina vänner. Och fastän du väljer att låta gymnasiestudierna ta fyra år kan livet bli rätt enformigt.

- Jag steg upp på morgonen och tränade, sedan gick jag till skolan, sedan gick jag hem för att byta om till träningskläder igen och träna. Efter träningen kom jag hem och tog itu med skolarbetet och sedan gick jag och sova. Nästa dag samma sak igen, berättar Camilla.

Allt ska vara perfekt och då kommer den där stressen.

Camilla säger att alla lärare var förstående över elevernas situation och att de hjälpte dem väldigt mycket. På det här sättet kunde hon hänga med i undervisningen fastän hon satsade stenhårt på träningen.

- Jag kan tänka mig att det är olika på olika idrottsgymnasier, men i Vörå förstod de om jag var tvungen att satsa extra hårt på träningen någon vecka. Då kanske de kunde flytta på en deadline eller så.

Varför är det så stressigt?

Varför går det då så långt att vissa känner av symptom på burnout? Camilla tror det kan bero på att många idrottare ofta vill prestera så bra som möjligt.

- Allt du sätter dig in i vill du göra så bra som möjligt och det är en del av din personlighet som idrottare. Då är det lätt hänt att du vill ha tior i alla ämnen samtidigt som du vill göra träningarna så bra som möjligt. Allt ska vara perfekt och då kommer den där stressen, säger hon.

Blir man pedant som idrottare?

- Jag blir nog det, men då måste jag lära mig att se vad som är viktigt just nu. Är det viktigt att få en tia i det här provet, eller klarar jag mig med en åtta så att jag i stället kan göra en bra träning?

Ett extra år är ingenting

Finns det då någon lösning på problemet? Jo, en lösning är så klart att ta det lite lugnare. Camilla berättar att hon inte hade klarat av sina studier och sin träning om hon försökt få allt ihopklämt på tre år. Ett extra år kan kännas som en evighet när man är 17 eller 18, men i det långa loppet är det ingen tid alls.

- När jag gick ett extra år kändes det emellanåt jobbigt när jag tänkte på att alla andra blir klara före mig, men det har nog gett mig jättemycket. Det är så här i efterhand jag har förstått hur viktigt det var, att jag faktiskt fick ta det ganska lugnt, säger Camilla.

Nyligen publicerat - X3M