Hoppa till huvudinnehåll

Är vårdreformen ett enda stort frågetecken för dig? Vi reder ut begreppen!

Symbolbild föreställande frågtecken
Symbolbild föreställande frågtecken Bild: Lasse Kristensen / Alamy Stock Photo frågor

Hänger du inte med i turerna kring social- och hälsovårdsreformen? Misströsta inte, för du är inte ensam! Också för experter är det svårt att hänga med i svängarna, säger journalisten och hälsovårdsexperten Tiina Merikanto.

I egenskap och social- och hälsovårdsreporter på Yle har Tiina Merikanto följt med förberedelserna av vårdreformen i flera års tid. I en intervju för Svenska Yle besvarar hon några vanliga frågor om reformen.

1. Reformen framstår som ett enda virrvarr. Vad borde man veta för att hänga med?

Om reformen förverkligas så kommer kommunerna inte längre att ansvara för social- och hälsovården. De blivande landskapen kommer att ta över ansvaret för tjänsterna, viket är en väldig omvälvning. Reformen innebär också att vi får en ny nivå mellan kommunerna och staten, det vill säga landskapen.

År 1972 förnyade man folkhälsolagen, vilket var en väldig reform på sin tid. Nu ska man inte enbart förnya bashälsovården utan även reformera specialsjukvården och landskapens roll. Man kan säga att det här är den mest omfattande reformen på flera decennier.

2. Varför behövs reformen?

Många upplever att det är svårt att få tid hos en hälsocentralsläkare. Det här är säkert en konkret orsak till att reformen görs.

Å andra sidan finns det stora övergripande frågor som handlar om medborgarnas likvärdighet, socioekonomiska hälsoskillnader och utmaningarna med en åldrande befolkning. Det är naturligtvis inte en dålig sak att människor lever längre, men det innebär också att behovet av vårdtjänster kommer att öka i framtiden.

Samtidigt går också teknologiseringen och digitalisering framåt, alldeles oberoende av den pågående reformen. Också därför är det viktigt att ändra sättet på vilket vi producerar och organiserar tjänsterna.

3. Vad förändras i och med reformen?

Möjligheten att välja tjänster kommer säkert att utökas på ett eller annat sätt. Det här trots att vi redan i dagens läge har stor valfrihet. Regeringen har slagit fast att valfriheten ska vara en utgångspunkt inom bashälsovården och tillämpas till lämpliga delar inom specialsjukvården.

Men det är fortfarande oklart vad det här kommer att innebära i praktiken. Vi väntar fortfarande på linjedragningar kring detta, först då kan vi veta vad vi kan vänta oss.

Hur pengarna ska vidare från landskapen till de egentliga producenterna är fortfarande oklart.

Valfriheten och den tillhörande bolagiseringen av tjänsterna är också stora och detaljerade frågor som vi inte har tidigare erfarenheter av i Finland. Det här sätter stor press på tjänstemännen, som förutsätts skriva en så vettig och fungerande lagstiftning som möjligt.

Reformen innebär också att staten kommer att ta över finansieringen av social- och hälsovården. Vi har en någorlunda klar uppfattning om hur pengarna ska gå från staten till landskapen.

Men hur pengarna ska vidare från landskapen till de egentliga producenterna är fortfarande oklart. Det är utmanande att bygga upp en finansieringsmodell som är sporrande på rätt sätt och som garanterar att kostnaderna inte skenar iväg.

4. Vilken blir landskapets roll om pengarna ändå kommer från staten?

Det är en bra fråga. Man har ju slagit fast att anordnaren och producenten ska separeras från varandra. Det här skulle innebära att landskapen ordnar tjänsterna medan vi har en separat serviceinrättning som producerar tjänsterna. Men frågan är var den egentliga makten kommer att ligga.

Hurdant blir förhållandet mellan anordnaren och serviceproducenten? Kommer landskapet verkligen att kunna axla ansvaret för tjänsterna.

5. Vilka olika politiska dimensioner ingår i reformen?

Den stora bilden av det hela är att Centern velat ha en modell med 18 landskap. Samlingspartiet har varit motvilligt till det här, och krävt fritt vårdval i gengäld för att acceptera Centerns modell. Det här har lett till att det finns många väldigt stora frågor på bordet samtidigt.

Det är svårt att se att vi inte skulle få någon form av linjedragning i fråga om valfriheten. De ingår i det politiska paketet. Men med tanke på reformens omfattning är det sannolikt att reformen görs stegvis. Det måste till exempel finnas tillräckligt med information om olika valmöjligheter innan valfriheten införs.

Så länge man inte har jämförbar data så känns det konstigt att ställas inför ett val.

"Eventuella misstag kan vara svåra eller omöjliga att korrigera i efterskott."

Det är också viktigt att man lämnar utrymme för förändringar i lagstiftningen. Först borde man samla erfarenheter av hur valfriheten och marknaden fungerar i ett land som Finland.

På basis av tidigare erfarenheter vet vi att eventuella misstag kan vara svåra eller rent av omöjliga att korrigera i efterskott. Också därför vore det viktigt att genomföra reformen stegvis.

6. Har människan glömts bort i reformen?

Jag vill tro på att det i grunden handlar om en bra reform. Samtidigt är det i det här skedet svårt att säga hur reformen kommer att se ut i praktiken. Nu jobbas det med lagstiftningsdelen av reformen.

En annan sak gäller tidtabellen för reformen. Det kommer att ta flera år innan vi vet vad reformen konkret ger åt människorna. Det är också viktigt att minnas att det är människorna ute på fältet som gör den här reformen.

Men jag betvivlar inte att det både bland tjänstemän och politiker finns en stark vilja att göra en bra reform. Det har jag aldrig betvivlat!

Bild på Tiina Merikanto
Bild på Tiina Merikanto Bild: Yle Tiina Merikanto

Tiina Merikanto

Tiina Merikanto hör till landets mest erfarna social- och hälsovårdsjournalister. Många tittare har lärt känna henne via reportagen i tv-programmen Ajankohtainen Kakkonen och Silminnäkijä.

Merikanto har också gjort flera dokumentärer om berörande teman: att leva med en obotlig sjukdom, att vårda en nära anhörig eller att drabbas av en minnessjukdom.

Programmen har gett Merikanto ett unikt perspektiv på hur social- och hälsovården fungerar i dagens Finland. "När man insjuknar, skadas eller drabbas av mentala problem måste man ställa sig frågan: vem sköter mig, hur fungerar vården och varifrån får jag stöd", säger Merikanto.

Merikanto har fått flera officiella erkännanden för sitt arbete, däribland Bonniers stora journalistpris (2011), läkaresällskapets Duodecims informationspris (2010) och Föreningen för mental hälsas informationspris (2011).

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes