Hoppa till huvudinnehåll

Italien – arrivederci till euron?

Premiärminister Matteo Renzi talar på ett valmöte i Matera, Italien
Premiärminister Matteo Renzi talar på jasidans valmöte i Matera, Italien Premiärminister Matteo Renzi talar på ett valmöte i Matera, Italien Bild: EPA/Tibero Barchielli Italien,folkomröstningar,politik,Matteo Renzi

Italien håller folkomröstning den 4 december. Formellt handlar den om förändringar i konstitutionen. Men i praktiken handlar den om helt andra saker: premiärminister Matteo Renzis politiska framtid och i förlängningen Italiens medlemskap i eurosamarbetet.

Efter brexit och Donald Trumps seger i det amerikanska presidentvalet riktas nu blickarna mot Europas fjärde största ekonomi, Italien. Den populistiska våg som har svept över Europa och USA väntas få återverkningar också där.

Italien har varit regeringskrisernas förlovade land

Italiens politiska historia har varit turbulent efter andra världskriget. Sedan 1945 har Italien haft 63 olika regeringar. Både politiker och vanliga människor har tröttnat på de eviga regeringsbytena.

Någonting borde göras och det är här konstitutionsreformen kommer in. Tanken med den är att göra det italienska politiska systemet smidigare och stabilare.

Om folket säger ja till reformen kan Italien få ett nytt politiskt system som gör det enklare att regera landet och genomföra reformer. Men Italien har en hel del andra problem som borde lösas, inte minst inom ekonomin. Svenska Yle har tidigare skrivit om dem i artikeln Italien: Bankkris, skuldkris och politisk kris?

Tvåkammarsystemet reformeras

Italien har i dag ett parlament med två kammare, senaten och representanthuset. Parlamentarikerna i de båda kamrarna är folkvalda och makten är jämnt fördelad mellan dem. Det här har bromsat lagstiftningsarbetet eftersom lagförslag ibland har bollas av och an mellan de båda kamrarna.

Italienska parlementets representanthus godkände grundlagsreformen
Representanthuset godkände grundlagsändringana i april 2016. Oppositionen bojkottade omröstningen. Italienska parlementets representanthus godkände grundlagsreformen Bild: EPA/Giuseppe Lami Italien,Italienska parlamentet,italiens konstitution

Både senaten och representanthuset godkände redan på våren den konstitutionella reformen, men eftersom den inte fick kvalificerad majoritet måste man ordna en folkomröstning.

Den stora skillnaden blir i så fall att senatens roll i lagstiftningsarbetet minskas samtidigt som representanthusets makt ökar. Regeringens kontroll över regionerna kommer också att öka. Senaten ska inte längre kunna blockera lagstiftning såsom tidigare.

Världens dyraste parlament

En orsak till reformen är att Italien har ett trögt och dyrt parlament. I framtiden ska det bli billigare i drift då antalet senatorer minskar från 315 till 100. De kommer heller inte att väljas till senaten av folket, utan 95 senatorer utses av de regionala råden och fem av presidenten.

Premiärminister Matteo Renzi har aktivt drivit på konstitutionsreformen. Hans argument är att Italien får stabilare regeringar som kan sitta valperioden ut och att landet sparar pengar då politikerna inte kostar lika mycket som nu. Dessutom hoppas han att reformen ska minska byråkratin.

Premiärminister Matteo Renzi deltar i valkampanjen för jasidan.
Premiärminister Matteo Renzi på valmöte på Piazza del Popolo i Rom. Premiärminister Matteo Renzi deltar i valkampanjen för jasidan. Bild: EPA/Maurizio Brambatti Italien,folkomröstningar,politik,Matteo Renzi

Kritikerna hävdar däremot att premiärministern får för mycket makt med den nya konstitutionen. Det symmetriska tvåkammarsystemet har ansetts vara ett hinder för att premiärministerns makt inte ska bli alltför stor. Men om senatens makt minskar kommer maktbalansen att rubbas.

Provinserna försvinner?

Den nya konstitutionen kommer att ha konsekvenser för den regionala förvaltningen. Provinsernas ställning har garanterats i den nu gällande konstitutionen. Men i den nya konstitutionen kommer deras ställning att försvagas. Det öppnar för att staten kan ändra provinsernas ställning med vanliga lagar i stället för att göra det i grundlagsordning.

Det här har väckt hård kritik bland människor och beslutsfattare på lokal nivå, men också bland författningsexperter. I april undertecknade 56 grundlagsexperter ett upprop mot den nya konstitutionen med argumentet att den är auktoritär och antidemokratisk.

Ett annat upprop undertecknat av andra grundlagsexperter, bland dem 184 professorer och juridiska forskare, ger däremot sitt stöd till konstitutionsreformen. Det här visar att reformen väcker känslor och kan bli svår att genomföra.

Valsystemet ändras också

Parallellt med ändringarna i maktfördelningen mellan senaten och representanthuset ändras också valsättet. Enligt det nya förslaget får det parti som vinner minst 40 procent av rösterna bonusplatser i representanthuset, så att med 40 procent av folkets röster får man 55 procent av parlamentsplatserna.

Om inget parti får över 40 procent ordnas en ny omgång med de två största partierna och det parti som då vinner får bonusplatserna. I förslaget till ny vallag sägs inget om senaten, eftersom förslaget utgår från att förändringarna i konstitutionen godkänns.

Komplicerad reform

Hela frågan om en konstitutionell reform i Italien är så komplicerad att alla medborgare knappast har en möjlighet att sätta sig in i alla aspekter av problemet. Själva grundlagstexten är krävande och redan den fråga som italienarna ska svara på är komplicerat formulerad.

Enligt en opinionsundersökning förstår bara en av tio fullt ut vad konstitutionsreformen går ut på. Därför har folkomröstningen kommit att handla om helt andra saker än enbart konstitutionen. En orsak till detta är Matteo Renzis egna uttalanden.

Renzi har gjort självmål

Det var i januari i år som Renzi meddelade att folkomröstningen ska hållas i oktober (datumet sköts senare upp till 4.12). I samma andetag meddelade han att han avgår som premiärminister och lämnar politiken om folket inte godkänner hans reformer.

När Renzi meddelade att han avgår ifall det blir ett nej målade han samtidigt in sig i ett hörn. De politiska motståndarna såg genast sin chans att vända folkomröstningen till en fråga om Renzis politiska framtid.

Matteo Renzis arroganta stil har dessutomretat upp en del av väljarkåren. Kritiken mot Renzi har blivit en allmän kritik mot eliten, något som de populistiska rörelserna har kunnat dra nytta av.

Beppe Grillo, ledare för populistiska Femstjärnerörelsen i Italien
Femstjärnerörelsens ledare Beppe Grillo. Beppe Grillo, ledare för populistiska Femstjärnerörelsen i Italien Bild: Yle Italien,Beppe Grillo,politik,populism,femstjärnerörelsen

Det syns också i opinionsmätningarna inför folkomröstningen. I figuren nedan visar stödet för ja- och nej-sidan dem som har beslutit sig, men det finns fortfarande en hel del osäkra väljare. De kommer att avgöra valet.

Opinionen inför den italienska folkomröstningen, nejsidan leder
Opinionen inför den italienska folkomröstningen, nejsidan leder Bild: Yle Italien,folkomröstningar,opinionsundersökning

Trenden har ändå varit att nejsidan har fått ett grepp om kampen efter försommaren. När det allt mera har börjat se ut som om Renzi förlorar omröstningen har han ändrat ståndpunkt. I en intervju nyligen sade han att han tänker sitta valperioden ut oberoende av valresultatet.

Partiernas hållning

Italiens partier är djupt splittrade inför folkomröstningen. Starka partier på nejsidan är förutom den populistiska Femstjärnerörelsen också Silvio Berlusconis Forza Italia och det nationalistiska högerpartiet Lega Nord. På ja-sidan är Matteo Ranzis parti, Demokratiska partiet starkt. Här är en lista över de största partierna på ja- och nej-sidan:

JANEJ
Demokratiska partiet (PD)Femstjärnerörelsen (M5S)
Nya centerhögern (NCD)Forza Italia (FI)
Liberala folkalliansen (ALA)Italiens vänster (SI)
Medborgarnas val (SC)Lega Nord (LN)
Italiens socialistparti (PSI)

Dessutom har en mängd småpartier ställt sig bakom antingen ja eller nej.

Vad händer efter omröstningen?

Italienarna ska alltså svara ja eller nej på en komplicerat formulerad fråga om ändringar i konstitutionen. Vad händer i de olika fallen?

1) Om ja-sidan vinner kan premiärminister Matteo Renzi pusta ut. Konstitutionen ändras och Renzi kan koncentrera sig på övriga reformer som han planerar. De gäller arbetsmarknaden och olika regleringar inom näringslivet, se detaljer här. Men Renzis reformarbete kan bromsas av att många av reformerna är impopulära och han måste därför tänka på att nästa parlamentsval är redan 2018.

2) Om nej vinner kan Renzi förverkliga sitt hot att avgå som premiärminister. Men presidenten kan be Renzi att sitta kvar och försöka bilda en ny regering, eller alternativt söka en ny premiärminister från Demokratiska partiet (Renzis parti) att leda en ny regering.

3) En annan möjlighet om det blir ett nej, är att Italien kastas in i en politisk kris som enbart kan lösas med nyval. Det här öppnar en möjlighet för det populistiska partiet Femstjärnerörelsen, som leds av den tidigare tv-komikern Beppe Grillo.

Oro på marknaden

Efter sommaren har räntorna på italienska statsobligationer stigit och är betydligt högre än i många andra EU-länder, med Grekland och Portugal som undantag. Särskilt stor är ränteskillnaden till Europas största ekonomi Tyskland.

Räntan på 10-åriga italienska statsobligationer har stigit sedan sommaren
Räntan på 10-åriga italienska statsobligationer har stigit sedan sommaren Bild: Yle Italien,ekonomi,ränta,statsobligationer

Den tyska tioårsräntan ligger på 0,25 procent medan den italienska är drygt två procent. Det här avspeglar investerarnas försiktighet när det gäller den italienska ekonomin.

Italien ut ur euron?

Den populistiska Femstjärnerörelsen har tidigare lovat att den ordnar en folkomröstning om medlemskapet i eurozonen, om den kommer till makten. Men före det måste alltså folket rösta nej, nyval ordnas och Femstjärnerörelsen vinna valet.

Helt nyligen har Femstjärnerörelsens ledare Beppe Grillo ändrat åsikt. Han kräver inte längre ett utträde ur euron, utan han anser att EU måste reformeras inifrån.

Grillo har antagligen insett att italienarna inte är så EU-fientliga som han tidigare har trott. Därmed har ett hot mot ett italienskt utträde ur röjts undan.

Oberoende av valresultatet den 4 december kommer Italiens ekonomiska problem att fortsätta i många år framöver. Det finns inga snabba mediciner mot den låga produktiviteten, höga arbetslösheten och den ineffektiva finanssektorn.