Hoppa till huvudinnehåll

Lär dig filosofi: Antiken, Platon och demokratins svaghet

Rafaels målning av filosoferna Aristoteles och Platon
Filosoferna Platon och Aristoteles målad av Rafael. Rafaels målning av filosoferna Aristoteles och Platon filosofi,Platon,Aristoteles

Det var i antikens Grekland som det västerländska tänkandet med frågor om demokrati, moral och ett gott liv började ställas. De här frågorna finns ännu med i våra liv idag. Nu får du veta hur på några minuter.

Tänk dig en situation där någon ber dig svara på vad det är att vara snäll. Då hittar du på ett exempel där en person är snäll. Men då kanske svaret blir att du gett ett exempel på snällhet, men inte svarat på frågan om vad snällhet är.

Sådana här frågor och exempel skrev den antika filosofins största tänkare, Platon, om. I hans filosofi söker man ständigt efter sakers kärna eller idé.

Vad är mod, godhet, dygd – sådana frågor och det här sättet att tänka stöter man på hela tiden.

Det finns också situationer där folket demokratiskt valt en ledare som i historiens ljus anses vara ett problematiskt val, till exempel Adolf Hitler. Platon var mycket misstänksam mot folkets insatthet och förmåga att fatta goda, politiska beslut.

Om man läser gamla filosofer så hittar man början på de funderingar som fortfarande är viktiga för människor. Hur skall man leva ett gott liv? Vad är rätt och vad är fel? Hur skall ett samhälle styras?

Det är inte en slump att vi tänker som vi gör och ägnar oss åt vissa frågor. Vår kulturs rötter finns i samhällen som är väldigt olika vårt eget; det antika Grekland. Ändå hänger vår historia samman med grekernas.

Hur kommer det sig?

Man kan säga att kultur betyder ett pågående samtal mellan tänkare i Aten för över 2500 år sedan, via medeltiden, 1800-talet till och med idag. Människan förundrar sig fortfarande över sin tillvaro.

Hur uppkom världen? Finns det skillnader mellan man och kvinna?

Det finns många andra exempel på hur den antika kulturen och människan idag står varandra nära. Därför uppfattas de gamla grekerna fortfarande som relevanta, ibland.

Ibland måste vi också vända blicken bakåt för att förstå varför just sådant som ojämlikhet mellan könen har funnits med så starkt i vår kultur, varför vi tycker att folkstyre, demokrati, är ett bra styrelseskick med mera.

Stenskulpturer från antikens grekland ser förfasade ut
Stenskulpturer från antikens grekland ser förfasade ut Bild: Wikimedia Commons antiken

Hav och stad

De antika grekiska samhällena var många och de var små. Ofta låg de vid kusten och man bedrev handel till sjöss.

Genom handel kom man i kontakt med andra människor. Miletos var ett framgångsrikt handelssamhälle och därifrån kom också de första filosoferna.

En vanlig tolkning är att det att man började handla med pengar och hade ett abstrakt penningvärde också läckte över i tänkandet och gav upphov till abstraktioner, idéer.

De första tänkarna, naturfilosoferna, ställde frågor om världen de levde i och dess materiella urämne. Man var på jakt efter världens minsta beståndsdel. Thales anses vara den första filosofen. Han levde kring 600 f.Kr.

Frågan om var allting har sitt ursprung känner man igen, idag undersöker man materien på partikelnivå, men de grekiska svaren på frågan är väldigt annorlunda.

Thales ansåg vattnet vara en urgrund, hans efterföljare Anaximandros ansåg det vara ”det oändliga” medan Anaximenes ansåg urämnet vara luft. Allt det här över 500 år före Kristus.

Nytt Akropolismuseum öppnas i Aten.
Nytt Akropolismuseum öppnas i Aten. Bild: Yle antiken

Förnuftet i historien

Man kan på många sätt beskriva den västerländska kulturens historia som förnuftets historia. I det grekiska tänkandet kan man hitta en viktig skiljelinje som går mellan förnuft och sinne. Fortfarande tänker vi människor på känsla och förnuft som olika saker. Vi säger kanske att kärlek och vänskap handlar om känsla medan det vi vet hör till förnuftets område.

De antika filosoferna sökte efter en varaktig kunskap, som kunde nås med förnuftet och som inte var relativt. De såg ofta känslorna och sinnena som otillräckliga för att nå säker kunskap. Ett sätt att förstå den här misstänksamheten kan vara att två människor kanske har olika upplevelser av att titta på samma hund.

Filosofen Herakleitos konstaterade att ”allting flyter”, att allting är i ständig förändring. Det är han som myntat det kända uttrycket om att man inte kan stiga ner i samma flod två gånger, just eftersom allt ständigt förändras. Då kan inte heller floden vara densamma.

Men allt består också av ett mått av ordning enligt Herakleitos. En annan filosof, Parmenides, ansåg igen att sinnena förleder oss att tro att det existerar förändring.

De som söka guld gräva upp mycken jord och finna föga.― Herakleitos från Efesos

Ordet metafysik förekommer ofta i filosofi och handlar bland annat om verklighetens natur. Att allt förändras är exempel på metafysik, en beskrivning av tillvarons grund.

Platon och Aristotelses - filosofins superstjärnor

Det grekiska tänkandet födde två tungviktsfilosofer som finns med i den filosofiska forskningen ännu idag, genom deras frågor som man ännu brottas med på sina håll.

Platon och Aristoteles är namn som många känner till. Platon skrev dialoger, hans filosofiska texter är alltså samtal, och huvudpersonen i dem var Sokrates. Han sägs ha gått omkring som fri man i Aten på 4oo talet f.Kr. där han diskuterade med medborgarna. I praktiken handlade det om fria män, inte kvinnor eller slavar, och filosofin har därför ofta beskrivits som männens idéhistoria.

Sokrates beundras av Platon, men den historiska Sokrates ansågs också vara en provokatör, en vilseledare av ungdomen. En som satt märkliga idéer i deras skallar och var skadlig för samhällsmoralen då han gick omkring och ifrågasatte det mesta. Hans död är ofta citerad och spelad på teaterscener. Han lär ha sagt att det är bättre att lida orätt än att själv begå orätt.

Den här moraliska hållningen har levt kvar i vår kultur. Han vägrade rymma från sin fångenskap och genom det undslippa sin dödsdom.

Bild ur filosofiska böcker av Platon och Herakleitos
Fragment av Herakleitos och bild ur Platons "Gorgias" Bild ur filosofiska böcker av Platon och Herakleitos Bild: Sebastian Bergholm/Yle filosofi

Den antidemokratiska Staten

Filosofen Karl Popper skrev på 1900-talet, efter det andra världskriget, en modern klassiker om det öppna samhället och dess fiender.

Platons megabok ”Staten” hamnade på Poppers shitlist eftersom den innehöll totalitära, antidemokratiska element. Världen hade i Nazityskland och Sovjetunionen precis upplevt totalitarismen i staten och vad den innebar för människorna.

Vi vet att demokratin uppkom i det antika Aten. Alla människor hade ändå inte möjlighet att delta i de statliga frågorna – endast fria män fick göra det. Platon var av aristokratisk börd och såg ett hot i att folks röst skulle spela in i statliga angelägenheter. Han var ingen vän av den atenska demokratin utan föreslog istället ett expertstyre av staten – som han såg som ett förkroppsligande av rättrådighetens idé.

Staten var ett sätt att uppnå rättvisa, ett ideal. En kritik av demokratin idag påminner lite om varför Platon var demokratiskeptisk; för att styra behövde man vara insatt och tänka bra. Då man idag är oroad över världens utveckling och det att fakta ersätts av tyckande, påminner det inte om Platon?

Platon ägnade sig åt frågor om just rättvisa, om dygder och frågor om hur man skulle leva men också om kunskapens natur.

Han delade misstänksamheten om sinnena.

I dialogerna är Sokrates den som ställer frågor och han leder sina samtalspartners att tänka i riktning som ”du har gett exempel på modigt beteende, men vad är mod i sig”. Här kommer ett essentiellt tänkande in, ett tänkande som söker någots minsta beståndsdel, grund eller definition kunde man kanske säga.

Grottan

Platon har en liknelse som är mycket känd, om grottan. Han beskriver människor som sitter fastspända i en grotta med ögonen mot en vägg där de bara kan uppfatta de skuggor som kastas mot väggen av ljuset bakom dem.

De här människorna har aldrig upplevt annat än skuggorna mot väggen och de har alltså inget begrepp om den verklighet som är upphov till skuggorna. För dem är skuggorna verkligheten.

Platon formulerar en idévärld och en sinnesvärld. Idéerna, det sanna och goda kan vi försöka nå med förnuftet medan sinnena inte leder oss till ren kunskap.

Ibland beskrivs relationen mellan idé- och sinnevärlden som att den senare speglar den förra.

Den här tudelningen av världen finns kvar i vårt tänkande idag. Visst finns det en lockelse i att tänka sig att det finns en värld som är på ett visst bestämt sätt, något annat än den som våra sinnen uppfattar. Vi vet också att vi ser färger på olika sätt, uppfattar ”samma sak” olika.

Ett sätt att tackla den här utmaningen är att till exempel lyfta fram språket – det att vi kan använda samma ord och förstå varandra, till exempel då vi talar om färger, är ett sätt att försöka undgå att falla in i en grop där allting känns relativt.

Aristoteles

Aristoteles var elev till Platon och var själv lärare åt makedoniern Alexander den store som lade en hel värld under sig. Aristoteles studerade i Platons akademi i Aten men grundade senare en egen skola i Lykeion.

Till sådant som elever idag ännu läser och har sitt ursprung i Aristoteles är hans syllogismer, hans logik.

Ur premisserna:
Alla människor är dödliga.
Kurt är en människa.

följer: Kurt är dödlig.

Sambandet mellan påstående och slutsats är helt centralt ännu idag och i politisk diskussion så ägnas mycket uppmärksamhet åt att påståenden eller utgångspunkter och slutsats skall hålla streck och det är helt grundläggande i vetenskap också.

Francesco Hayez målning av Aristoteles från år 1811
Francesco Hayez målning av Aristoteles från år 1811 Bild: Wikimedia Commons francesco hayez,Francesco Hayez

En viktig skillnad mellan Platon och Aristoteles är att Platon hade tänkte att idéerna ägde en existens oberoende av tingen medan Aristotelse ansåg att det här var feltänkt.

För Aristoteles fanns bara en värld, den vi förnimmer och erfar.

Ur Aristoteles tänkande kan man lyfta fram hur han ser att materian bar med sig potential, i ett ekollon finns redan ekens inneboende potential.

Ändamålet och lyckan

Frågan om förändring förbryllade Parmenides och Herakleitos och det här var Aristoteles lösning på hur förändring kan förekomma, nämligen att allting strävar mot sitt goda ändamål.

I Aristoteles etik har ändamålen också sin roll – han ansåg att det måste finnas i sig goda, självändamål.

Lyckan och ett gott liv var ett sådant ändamål. Det känner du kanske igen? Men att han ansåg att det här självändamålet sammanfaller med statens välgång är en idag inte lika accepterad slutsats.

De njutningar, som strävan efter vishet ger, överträffar i varje fall andra njutningar i renhet och beständighet...― Aristoteles i "Den Nikomakiska etiken"

Statens mål är ändå individernas lycka, det finns ingen motsättning här. Idag tänker vi ofta att staten och lagar och normer kan stå i vägen för vårt individuella självförverkligande.

Aristoteles och Platon kom att utgöra kulmen på det grekiska tänkande men deras avtryck levde vidare.

Det antika tänkandet syns idag i bland annat:
- demokratifrågor
- i frågor då vi frågar oss hur vi skall leva, vad ett gott liv är
- i frågor om vad vi kan veta, i kunskapsteoretiska frågeställningar

Seriens nästa del handlar om kyrkofader Augustinus och synden.

Passa på och kolla en dialog i Platons anda om idéerna innan dess!

Källor:

Svante Nordin: Filosofins Historia.
Ronny Ambjörnsson: Människans undran.
Bertrand Russel: Västerlandets filosofi
Vår tids filosofi
Orginaltexter, bland annat i samlingsserien "De filosofiska mästerverken", utgiven av Bonniers 1953.

Vetamix

Nyligen publicerat - Vetamix