Hoppa till huvudinnehåll

Acceptera att det är som det är

Ann-Sofi Storbacka
Ann-Sofi Storbacka Ann-Sofi Storbacka Bild: Yle/Minna Mäkelä himlalivgäst

Präst, maka, mamma och familjeterapeut

Ann-Sofi har under sina nästan 30 år som kvinnlig präst fått uppleva både positiva men också negativa saker. Första åren var jobbiga.

- Idag är det skönt när man får vara en kollega bland andra präster.

Hon har rätt länge varit församlingspräst. En tid kyrkoherde. Senare sjukhuspräst och nu familjeterapeut.

Inom vården har det blivit mera stressigt för personalen. Därför kändes det bra för henne att kunna fråga patienterna om hon kunde hjälpa till med nåt. För hon hade mera tid att ge än vad vårdpersonalen brukar ha.

Jag har också, som många av oss, en mörkare sida i livet― Ann-Sofi Storbacka

- Vår andra dotter som föddes 1993 är gravt förståndshandikappad. Jag märkte rätt snart att allt inte var helt som det borde. Men det kanske är en välsignelse att inte genast veta.

- Vi har inte kunnat prata med varandra. Men trots det har vi nog kontakt.

Och Ann-Sofi vill betona att den största utmaningen en mänska har är att lära sej leva med det som det är.

Att låta det som är vara som det är om det inte är möjligt att ändra på det. Denna levnadsvisdom har jag fått lära mej av min handikappade dotter.

Vi är inte den normala familjen, säger Ann-Sofi Storbacka. Vi är inte den perfekta, glansbildsfamiljen. Men, fortsätter hon, det är ok att inte vara normal.

Läs också

Tro

Nyligen publicerat - Tro