Hoppa till huvudinnehåll

Filmrecension: Den allvarsamma leken – klassiskt kärleksdrama

Arvid och Lydia i kärleksfull omfamning på klippa.
Sommaren med Lydia. Sverrir Gudnason och Karin Franz Körlof är brännande heta i Den allvarsamma leken. Arvid och Lydia i kärleksfull omfamning på klippa. Bild: Atlantic Film den allvarsamma leken, sverrir gudnasson, karin franz körlof

Är det någon poäng med att ta sig an ett litterärt kärleksdrama som har över 100 år på nacken och två tidigare filmatiseringar bakom sig? Javisst - varför inte?

Filosofiekandidat Arvid Stjärnblom (Sverrir Gudnason) har nyligen tillträtt som korrekturläsare på Nationalbladet när han möter den självständiga konstnärsdottern Lydia (Karin Franz Körlof). Under några timmar på en ö i skärgården förändras allt.

Sommarkvällen är varm, snapsen ljummen, blickarna heta.

Det är uppenbart att ingenting någonsin mera kommer att vara sig likt. Lika klart står det att en gemensam framtid inte är att tänka på. Inte just då.

Det är åtminstone vad den fattige bondsonen Arvid anser. Han har inget att erbjuda och är därför inte inställd på giftermål. Inte just då.

Men oberoende av vad han säger så väntar sig Arvid uppenbarligen ändå att hon skall vänta. Och kan inte föreställa sig att förutsättningarna till delad lycka kommer att vara ännu sämre nästa gång deras vägar korsas.

Den smärtsamma skönheten

Pernilla Augusts version av Hjalmar Söderbergs klassiker Den allvarsamma leken (1912) är en vacker film. Vacker när det gäller såväl den visuella inramningen som skådespeleriet.

Skärgården är den nordiska sommardrömmen personifierad och de stilrena stadsscenerna pulserar av framåtanda. Arvid och Lydia befinner sig mitt i en värld på väg att förändras.

Men inte riktigt ännu. Än så länge handlar det mesta om att anpassa sig till de roller man blivit sig tilldelad. Allt beroende på vilken samhällsklass och vilket kön man representerar.

Att lyckas i livet innebär att man landar i en borgerlig tillvaro med trygg ekonomi, vackert hem och givande operabesök. Men ingen skönhet i världen förmår släta över den smärtsamma insikten om att lycka och att lyckas inte nödvändigtvis är ett och detsamma.

Tidlös problematik

Handlingen i Den allvarsamma leken må vara förlagd till sekelskiftet med allt vad det innebär av en viss sorts estetik och tonfall, men kärnan i berättelsen har ingalunda levt ut sin tid. Tvärtom.

Den första kärleken bränner fortfarande hål i hjärtan. Och den passion som vägrar låta sig tyglas av äktenskapliga löften har fortfarande en tendens att utkräva ett högt pris.

Känslor är svåra att styra, handlingar har konsekvenser och eftertankens kranka blekhet har inte blivit ett dugg rosigare på 104 år. Och i slutändan handlar allt om att välja.

Skådisarna skiner, tempot lider

Det som bär upp filmen är samspelet mellan Sverrir Gudnason och Karin Franz Körlof - bägge är sköra och starka på en och samma gång. Visst hotar det gå inflation i Gudnason som sedan det stora genombrottet i Monica Z (2013) varit med i mängder av filmer - men han är så bra att man gärna ser honom flera gånger per år.

Även Karin Franz Körlof gör sin huvudroll med bravur - i likhet med Liv Mjönäs i rollen som Arvids hustru Dagmar. En extra eloge går till Michael Nyqvist som gör chefredaktör Markel med en värme som genomsyrar varje scen han medverkar i.

Det må vara sant att filmen rent dramaturgiskt saknar det crescendo man in i det sista väntar på, men i längden undrar jag om inte det är en del av poängen? Det kanske inte finns någon urladdning att hämta ur en kärlek som tär på sin bärare under årtionden.

En allvarsam lek är ju trots allt ingen lek.

Läs också