Hoppa till huvudinnehåll

Sonja Biskop: Man måste må bra i själen för att sjunga rent

Sonja Biskop upträder i På resande not
Sonja Biskop upträder i På resande not Bild: Parad Media avsnitt 14,Sonja Bishop

Sonja Biskop är countrysångerskan som blev stjärna i Lettland. Hon skulle gärna sjunga i fler musikaler men trivs lika bra i köket. Den här veckan är hon gästartist i På resande not.

Sonja Biskop inledde sin karriär i bandet Country Life, som hon sjöng med i många år.

- Jag har faktiskt velat komma ifrån countryn lite grann. När man utvecklas som människa vill man byta stil och det kommer nya saker in i livet, så jag vill gärna prova nya stilar. Men jag har fått countrystämpeln.

- Countryn har jag fått med mig hemifrån. Vi lyssnade mycket på countrymusik och pappa köpte musik av Jim Reeves och Hank Williams. Det var den traditionella countryn vi lyssnade på och det var egentligen den jag började sjunga också, men med åren kom lite poppigare toner också.

Du har sjungit nästan allt. Finns det någon genre du inte ger dig in på?

- Rock. Hårdrock. Metall. Det är absolut inte min grej. När jag hör en sån låt byter jag kanal eller stänger av. Men jag är sånglärare också, och i det jobbet möter jag den där musiken, så jag har respekt för den. Folk tycker ju om rock så jag måste kunna coacha ändå. Men det betyder ju inte att jag behöver tycka om den… (skratt)

Kristina från Duvemåla vore en drömroll. Jag älskar ”Du måste finnas”, det är min absoluta favoritsång.― Sonja Biskop

Vad får du ut av att undervisa i sång?

- Majoriteten av mina elever är runt tjugo och när jag var i deras ålder hade jag massor av drömmar, drömmar om vad jag ville göra och vilka scener jag ville stå på. Jag ser samma längtan i deras hjärtan. Jag tycker om att ge av mig själv, ibland ger jag kanske för mycket och kör slut på mig. Men det ger mig mycket att se när någon lyckas, att det går bra och någon utvecklas som sångare och har framgång. Det älskar jag med mitt jobb.

- Mitt bästa tips till mina elever är tro på sig själva. Det är inte bara sångrösten och tekniken som måste funka utan det är också själen och hela människan som måste fungera. Jag brukar ibland säga om det är något problem med en röst eller med falsksång att gå in i dig själv och lyssna till dig själv. Det är där det behöver repareras för att du ska kunna sjunga rent, det har jag kommit fram till under de här åren.

- Det har ingen betydelse hur mycket man jobbar med rösten om man inte mår bra inombords. Rösten är själva människan också.

Karriär i Lettland

Många av Sonja Biskops sångelever drömmer säkert om en internationell karriär och även där kan Sonja ge tips och råd. Hon är en etablerad och firad stjärna i Lettland sedan flera år.

- Efter att jag varit med i finska Eurovisionen 2004 skrev jag en låt tillsammans med några andra. På den tiden var det pop att skicka sina låtar till andra länders finaler, men för att få skicka in sitt bidrag behövde man en låtskrivare med från det landet. Jag kontaktade ett skivbolag i Lettland, som visade sig vara ett stort bolag. De var inte så intresserade av vår låt, men killen på bolaget sa att han letat efter en röst som min i hela Baltikum för ett projekt. Där började resan.

- Det var ett projekt med den stora kompositören Raimonds Pauls, han som skrev ”Miljoona ruusua”. Hans musik skulle bli internationell, så en del av låtarna skulle spelas in på engelska. De hade kända textförfattare med från USA, och så fick jag en låt att provsjunga.

- Först tänkte jag att jag inte ville vara någon demosångare, men så gav jag det ett försök.

Snart kom ett meddelande om att jag var såld, att det här inte var en demo utan början till ett album och att de ville skriva kontrakt med mig.

Sonja Biskop upträder med På resande nots husband.
Sonja Biskop upträder med På resande nots husband. Sonja Biskop upträder med På resande nots husband. Bild: Parad Media avsnitt 14,Yle Fem,Sonja Bishop

Du ställde också upp i den lettiska melodifestivalen. Hur skulle det ha varit att tävla för ett annat land?

- Det skulle ha varit ganska speciellt. Jag har ju varit med både i Finland och i Lettland, och i Lettland var det kanske inte lika högtravande, trots att det var en stor tävling. Det är lite så med lettländarna att de gärna väntar och ser, de har inte så bråttom. I Finland var det kanske mer proffsigt.

- Men det skulle ha varit jätteroligt att representera Lettland. Jag sjöng en duett med en sångerska som heter Amber och vi hade en jättefin låt som jag faktiskt har sjungit efter det också i Finland. Det skulle ha varit roligt att vinna men jag fortsätter ju att jobba där.

Passion för filmmusik och musikaler

Vill du tävla igen i den finska uttagningen?

- Nej, jag tror inte det. Men jag är lätt att övertala... (skratt)

- Jag har sagt varje år att det där tänker jag inte göra igen, och sedan ångrar jag mig lite. Följande år tänker jag igen att det där ska jag inte göra. Men man vet aldrig.

Du har testat det mesta utom rock. Vad känner du att du har kvar att göra?

- Kanske inget som jag har helt ogjort, men jag tycker jättemycket om musikal eller överlag scenisk musik. Filmmusik och musikaler. Det ligger jättenära mitt hjärta. Jag har en passion för det.

- Jag har varit med i musikaler men skulle gärna göra det igen. Kristina från Duvemåla vore en drömroll. Jag älskar ”Du måste finnas”, det är min absoluta favoritsång. Man ska inte bara sjunga den, man ska leva med i den. Det finns så mycket känslor i den låten och jag gillar när känslorna växlar i samma låt.

Hur mycket kan du själv identifiera dig med den sången?

- Det finns ju olika knep för hur man ska göra för att leva sig in i en roll, men jag tänker mig nog själv i den där situationen. Det finns en gräns för hur långt man kan gå utan att bryta ihop på scenen, men jag skulle nog gå väldigt nära den gränsen.

Det är snart jul. Vad önskar du dig?

- Lugn och ro och vila. Det har varit ett tungt år. Jag har varit sjuk en längre tid och mitt jobb tar en del på krafterna.

- I somras drev jag och min bror ett café i Kronoby där jag lagade maten. Jag älskar att laga mat, det är en kontrast till mitt vanliga jobb. Jag är jättesocial på jobbet men älskar också att vara asocial. Jag sätter upp håret under mössan, tar på mig arbetskläderna och går in i köket och skär biffar och bultar dem utan att behöva tänka på en enda ton (stort skratt). Det är härligt!

Intervju: Tobias Larsson

Läs också