Hoppa till huvudinnehåll

Finland under första världskriget

Första världskriget är ett av de mest förödande krigen i världshistorien. Kriget ledde till olika politiska förändringar och revolutioner i olika länder. Också i Finland var åren 1914–1918 en tid av förändring.

Läget i Finland när kriget bröt utHur påverkade första världskriget Finland?Hur drogs Finland med i första världskriget?Vad innebar första världskrigets utgång för Finlands del?

Läget i Finland när kriget bröt ut

Det ekonomiska läget i Finland var rätt bra då första världskriget bröt ut år 1914. Som man kan se i filmklippen från 1906 och tiden strax innan första världskriget så byggdes t.ex. staden Helsingfors ut med nymodigheter som spårvagnar. Tiden kring 1900 var sålunda en tid av ekonomiskt och kulturellt uppsving.

De ekonomiska vinsterna fördelades inte jämnt. Till exempel i Helsingfors nuvarande stadsdel Berghäll uppstod ”kåkstäder” i samband med industrialiseringen och stadens tillväxt. I de här så kallade slumområdena bodde proletariatet trångt och obekvämt. Arbetarna och de fattigaste torparna, backstugusittarna och inhysingarna på landsbygden hade det heller inte bra.

För eliten och medelklassen hade åren före världskriget däremot inneburit ekonomiska framsteg. Till exempel uppstod en guldålder inom den finländska målarkonsten. Den här eran tog slut i och med att första världskriget började år 1914.

Kvinnor och barn på Skatudden i Helsingfors år 1906.
Kvinnor och barn på Skatudden i Helsingfors år 1906. Kvinnor och barn på Skatudden i Helsingfors år 1906. Bild: Svenska Litteratursällskapet i Finland. Foto: Frans Nyberg. 1906,Helsingfors,Skatudden, Helsingfors stad
Män i Esplanadsparken i Helsingfors 1906.
Män i Esplanadparken i Helsingfors 1906. Män i Esplanadsparken i Helsingfors 1906. Bild: Svenska Litteratursällskapet i Finland. Foto: Frans Nyberg. 1906,Esplanadparken,Helsingfors

När skotten i Sarajevo inträffade under sommaren 1914 och en stormaktskonflikt bröt ut förväntade man sig att kriget skulle ta slut relativt fort. Men kriget blev långvarigt och livet blev svårare för civilbefolkningen i Finland.

Under åren strax före världskriget hade ryska kejsarmakten försökt ”förryska” Finland fr.o.m. 1899. Det här innebar att Ryssland försökte bli av med Finlands särlagar och rättigheter. Dessutom strävade den ryska kejsarmakten efter att förstärka det ryska språkets ställning i Finland.

Man försökte också få finnarna att bli en del av den ryska värnpliktsskyldigheten år 1901, men genom omfattande protester från Finland lyckades man inte få finnarna med i den ryska värnplikten. Ett revolutionsförsök i Ryssland och den ryska förlusten i rysk-japanska kriget år 1905 satte också stopp för många förryskningsåtgärder på grund av omfattande strejker och reformkrav runt om i ryska riket och Finland.

Finland fick en modern enkammarlantdag samt kvinnlig rösträtt då ryska kejsarmakten var tvungen att ge efter och gå med på reformer. Som en följd av det här behövde finnarna inte åka ut till fronten då första världskriget bröt ut. En del finländare som till exempel Carl Gustaf Mannerheim tjänstgjorde som yrkesmilitärer i den ryska militären under första världskriget.

I och med att världskriget bröt ut hårdnade klimatet i det ryska imperiet och förryskningen blev åter igen strängare i Finland. Det innebar i praktiken ökad censur och ökad kontroll av mötes- och yttrandefriheten, vilket gjorde många finnar missnöjda.

År 1914 införde ryska kejsarmakten planer på införlivning av storfurstendömet Finland i det ryska imperiet. Därför hoppades många på en rysk förlust i världskriget och kanske hjälp från Rysslands fiende Tyskland eller eventuellt också de neutrala nordiska grannländerna.

Hur påverkade första världskriget Finland?

Kriget som höll på i hela fyra år förstörde hela Europas ekonomi. Det här ledde till fattigdom och hungersnöd, också för civilbefolkningen i Finland. Å andra sidan behövde inte finnarna tjäna i ryska armén och Finland låg inte direkt vid fronten under de första åren av kriget.

Under första åren av kriget gynnades vissa sektorer av den finska industrin och livsmedelshandeln, eftersom den ryska armén gjorde stora beställningar på finska varor. Ryska armén lät också bygga befästningar i Finland. I terrängen runt Helsingfors byggdes landfästningar för att skydda staden ifall en tysk landstigning skulle äga rum.

Byggandet av fästningarna engagerade många arbetare under åren 1914–1917 och bland annat kom det kinesisk arbetskraft till Finland.

De här fästningarna finns fortfarande kvar i terrängen i huvudstadsregionen. Man kan se spår av dem i terrängen i till exempel Norra Haga, Gamlas och Malmgård.

Fästningar från första världskriget finns fortfarande kvar i huvudstadsregionen.

De flesta av de ett par tusen kineserna var fångar. De började komma hit från och med 1916 och de användes huvudsakligen för att avverka skog i byggarbetena. Många saknade vinterutrustning och många hade svårt att anpassa sig till den finska vintern. Många av dem blev missnöjda med förhållandena och vägrade arbeta, vilket ledde till upplopp mellan finska polisen och kineserna.

En del problem uppstod också mellan finska civila och kineser. Den finska generalguvernören fick brev där finnar klagade över kineserna och önskade att de skulle skickas hem. Kineserna beskylldes också för att ha orsakat ordningsproblem och de beskylldes för olika brott, som de nödvändigtvis inte var skyldiga till. (Man kan jämföra det här med dagens flyktingdiskussion.)

Kineser i Sälören i Esbo, 1916

Jägarna

När förryskningen blev strängare blev många oroliga för att Finlands autonomi skulle inskränkas och t.o.m. avskaffas. Den så kallade jägarrörelsen reagerade och ordnade hemliga förflyttningar av finländska frivilliga genom Sverige till Tyskland under åren 1915–1918.

Jägarna fick militär utbildning huvudsakligen i Lockstedter Heide i norra Tyskland. I rapporter kan man läsa att finnarna av de tyska utbildarna ansågs vara dåliga på att fungera i grupp och att lyda militär disciplin, men de finska soldaterna ansågs vara utmärkta skyttar och de kunde utnyttja terrängen utmärkt och var duktiga på att strida självständigt.

Tyskland hade ett intresse av att stöda separatiströrelser i sina fienders länder och de finska separatister var välkomna i Tyskland. När de fått sin utbildning stationerades de på östfronten i Baltikum och för att kriga för Tyskland mot Ryssland för att få fältberedskap och krigserfarenhet.

De vitas maskingevärskompani i Leinola i Tammerfors 19.4.1918

Vita och röda jägare

I finsk nationell historieskrivning har man ofta heroiserat jägarnas insats i inbördeskriget och senare i landets historia. Jägarna deltog senare i finska inbördeskriget år 1918 huvudsakligen på den vita och vinnande sidan. När de for iväg till Tyskland visste de ännu inget om Finlands kommande öden.

Många jägare var säkert oroliga över Finlands framtid som en del av Ryssland och kunde tänka sig att med hjälp av Tyskland vara med om att skapa ett självständigt eller autonomt Finland under Tysklands regi.

Det fanns också så kallade ”röda jägare”. Deras motiv att ansluta sig till jägarrörelsen ser ut att ha varit att bli av med den enväldiga tsaren, inte att motarbeta socialismen eller arbetarna. Det här stämmer inte överens med myten om de vita jägarna.

Därför är myten om jägarna inte helt entydig, men de flesta av jägarna blev senare en viktig del av den finska vita sidans ledarskap, eftersom deras militära utbildning i den tyska armén gjorde dem till kompetenta veteraner med fälterfarenhet från östfronten i Europa.

Fattigdomen blir vardag

När kriget drog ut på tiden uppstod det brist på varor och livsmedel. Man började ransonera föda och köpa livsmedel på kort. I och med att Finland var en del av det ryska imperiet påverkades Finland av läget i Ryssland. De utdragna motgångarna ledde så småningom till utökat missnöje också i Ryssland.

Det här i sin tur ledde till revolutioner och tsaren/kejsaren störtades i februarirevolutionen år 1917 (som ägde rum i mars enligt den västerländska gregorianska kalendern, Ryssland använde den julianska kalendern).

I Ryssland tog en provisorisk regering över makten. Den här tiden var ganska kaotisk i Finland, eftersom de ryska soldaterna som var stationerade i Finland misshandlade och sköt ihjäl sina officerare. Det finns tidsenliga beskrivningar av läget i Helsingfors där det till exempel beskrivs hur föräldrar i Helsingfors förbjöd sina barn att leka utomhus eftersom det fanns lik av ryska officerare på gatorna efter allt våld.

Barn med gevär gjorda av trä under inbördeskriget 1918

Inbördes konflikter i Finland

Det kaotiska läget fortsatte i juli 1917, då den kejsartrogna officeraren Kornilov försökte sig på en maktkupp i Petrograd. Den misslyckades och Aleksandr Kerenskij ledde den tillfälliga regeringen. Kerenskij försökte på ett storanfall mot Tyskland, men det misslyckades.

Människorna i Ryssland var missnöjda med läget och ville ha ”fred och bröd” vilket bolsjevikerna lovade åt folket. Många bolsjeviker menade också att läget var gott för en revolution, men Lenin tvekade och tyckte man skulle vara helt säker på att folket var på deras sida och avvaktade situationen.

I Finland hade socialdemokraterna majoritet i den finska lantdagen efter att ha vunnit valen år 1916. Under oroligheterna i Ryssland 1917 försökte de genomdriva en så kallad maktlag. Om maktlagen skulle ha godkänts skulle det ha varit en partiell självständighetsförklaring, eftersom lantdagen då skulle ha blivit det högsta bestämmande organet i Finland.

Men Kerenskijs provisoriska regering i Ryssland gick inte med på maktlagen. Lantdagen avlöstes och omformades. De borgerliga partierna i Finland protesterade inte mot det här och när nyval ordnades under hösten 1917 vann de borgerliga partierna i lantdagsvalet.

Många av de finska socialdemokraterna kände sig lurade, och det här är en av orsakerna varför många av dem radikaliserades. Många upplevde att de finska borgerliga partierna motarbetat maktlagen och allierat sig med Kerenskijs provisoriska regering utan att stöda socialdemokraternas ursprungliga maktlagsförsök.

När de finska borgerliga partierna satt vid makten under hösten inträffade oktoberrevolutionen i Ryssland. Bolsjevikerna lyckades ta makten genom en maktkupp. Den borgerliga finska regeringen genomdrev nu sin egen maktlag. Den gick igenom och i praktiken blev Finland en självständig stat.I december deklarerade Finland sig självständigt. Lenins Rådsryssland (inte Sovjetunionen förrän 1922) godkände det här under samma månad. Också andra länder godkände Finlands suveränitet.

Lenins och bolsjevikernas godkännande av Finlands självständighet ser ut att ha varit en listig plan i och med att de kände till att de finska röda gardena börjat mobilisera sig och planerade en egen revolution.

I Lenins och i ledande bolsjevikers – som Lev Trotskijs – tänkande trodde man också vid det här skedet starkt på att nationalstater skulle störta samman och leda till arbetarnas revolutioner runt om i Europa. Man trodde att det här skulle bana väg för en arbetarnas international (= utan nationalstater).

Finlands självständighet ingick alltså i den här planen som baserade sig på tankar om att de finska och europeiska arbetarna skulle följa det ryska exemplet och förenas i en arbetarnas socialistiska international. Efter första världskrigets slut förekom det några försök till socialistiska maktkupper och revolutioner också i andra länder.

Till exempel i Tyskland (spartakistupproret i Berlin) och i Ungern (Bela Kuns socialistiska regim). I Ungern hade socialisterna makten under en ganska lång period. De här maktkupperna och revolutionerna blev kortvariga och till slut stod bolsjevikernas Ryssland ensamt. Det blev ingen världsrevolution, vilket Lenin och Trotskij räknat med enligt sin marxistiska syn på världshistorien.

Hur drogs Finland med i första världskriget?

Finland var ju indirekt med i första världskriget hela tiden. Det försvårade ekonomiska läget i Finland drabbade befolkningen med fattigdom, och en del finska frivilliga var med antingen i ryska armén eller i den tyska armén, så som jägarna. Mannerheim hade varit officer i ryska armén vid östfronten, bland annat i Rumänien, men kom till Finland år 1917 efter att kejsaren störtats och hans forna arbetsgivare – ryska kejsarmakten – slutat att existera.

Mannerheim var kejsarlojal och kunde inte tjäna de nya makthavarna i Ryssland, först den tillfälliga regeringen och senare bolsjevikerna, som han avskydde. De nya makthavarna misstrodde också gamla kejsarlojala officerare och många miste livet redan under februarirevolutionen, då soldater gjorde uppror mot sina befälhavare.

Helt konkret började krigshandlingarna i Finland då de röda gardena i Finland – enligt rysk modell – startade sin egen revolution i januari 1918 genom att ta makten i södra Finland och de större städerna Helsingfors, Tammerfors, Åbo och Viborg. Den borgerliga regeringen eller senaten hade förväntat det här och flyttat till Vasa, där de bildade den vita regeringen. I söder styrde den röda regeringen. Det uppstod en front mellan de två lägren tvärs genom Finland.

Tyska soldater bär en skadad rödgardist bort från klipporna i Fredriksberg(Böle) i Helsingfors år 1918.
Det uppstod en front mellan de röda och de vita. Tyska soldater bär en skadad rödgardist bort från klipporna i Fredriksberg(Böle) i Helsingfors år 1918. Bild: SA-kuva Böle, Helsingfors stad,finska inbördeskriget,krig,krigsskadade,röda (finska inbördeskriget),Västra Böle

Inbördeskrig eller frihetskrig?

I och med att finska inbördeskriget började i januari år 1918 kan man säga att Finland drogs med helt konkret i kriget. Mycket debatt har förts under årens lopp vad man skall kalla det här kriget.

Den neutralaste termen är ”händelserna år 1918”, men den är en ganska luddig term som inte förklarar det som ett krig.

Inbördeskriget är ganska neutralt, men förbiser det faktum att det var många utlänningar involverade. Exempelvis tusentals tyskar, en del ryska soldater och militärrådgivare samt svenska frivilliga officerare.

Frihetskriget betonar myten om den vita sidans heroiserande som någon sorts självständighetsarmé och att den röda sidan som "utlänningar” och femtekolonnare i Rysslands tjänst (vilket inte helt stämmer).

Ur marxistisk synvinkel har man också hört talas om revolutionen år 1918, men i så fall är det kanske mer korrekt att tala om de röda gardenas maktkupp.

Tyska soldater utanför en bondgård under finska inbördeskriget.

Under första delen av inbördeskriget hade de röda övertaget, särskilt i de folkrika industriella städerna i södra delen av landet. Ryska militära rådgivare assisterade den röda sidan och Lenins Rådsryssland gav vapen och annan materiell hjälp med tågtransporter från Petrograd. När den vita sidan etablerat sin bas i Vasa och Österbotten kunde en liten arméstyrka under ledning av Mannerheim etablera sig där.

Den vita sidan hade bättre militärt ledarskap och fick förstärkning av jägarna som kom tillbaka från Tyskland samt av frivilliga svenska officerare. Den militära styrkan började arbeta sin väg norrifrån mot staden Tammerfors.

Ryssland hade råkat ut inför allvarliga inrikesproblem på grund av att bolsjevikerna tagit makten. I Brest-Litovsk skrev bolsjevikerna under freden med Tyskland under våren 1918 där man gick med på fred och godkände omfattande landavträdelser och eftergifter till Tyskland.

Rådsryssland började också dra tillbaka trupper och avslutade vapenleveranserna till den röda sidan i Finland under våren 1918 eftersom bolsjevikernas eget styre hotades i det egna ryska inbördeskriget av den ryska vita sidan och alla krafter behövdes för att försvara det röda styret i Petrograd och Moskva. Den finska röda sidan blev utan stöd och hotades nu av den vita arméns framfart i norr och av en tysk Östersjödivision som landsteg i Nyland under våren.

I april 1918 fördes det största nordiska militära slaget dittills mellan de röda och de vita i Tammerfors. Huvudstaden Helsingfors intogs av tyskarna i april. Tyskarna började ta gata för gata mot de rödas högborg i Hagnäs, tills de röda var besegrade. Den långa bron vid Hagnäs bär spår av granatexplosioner som slitit loss bitar från stendelarna.

Spår av bombningarna under inbördeskriget på Hagnäs bro
Spår av granatexplosionerna under inbördeskriget syns ännu i dag på Hagnäs bro, även kallad Långa bron. Spår av bombningarna under inbördeskriget på Hagnäs bro Bild: Charlotte Lindroos/Yle bombningar,hagnäs bro
Spår av inbördeskriget i Tammerfors.
Spår av inbördeskriget i Tammerfors. Spår av inbördeskriget i Tammerfors. Bild: Vapriikin kuva-arkisto/ Fotograf:Marika Tamminen finska inbördeskriget,Tammerfors,vapriiki

När de rödas förlust i kriget var uppenbar lyckades en del röda fly via sydöstra Finland till bolsjevikernas Rådsryssland. En del av dem råkade senare illa ut under Stalins terror på 1930-talet, men exempelvis Otto Wille Kuusinen, som var en av ledarna, lyckades göra en framgångsrik karriär i Sovjetunionen och blev begravd vid röda troget i Moskva.

I maj 1918 höll de vita en segerparad under ledning av Mannerheim.

Borgmästare von Haartman tar emot Mannerheimin i segerparaden 16.5.1918 i Helsingfors.
Borgmästare von Haartman tar emot Mannerheim i segerparaden 16.5.1918 i Helsingfors. Borgmästare von Haartman tar emot Mannerheimin i segerparaden 16.5.1918 i Helsingfors. Bild: Vapriikin kuva-arkisto 1918,Carl Gustaf Mannerheim

Röd och vit terror

Den röda terrorn var vanligare under början av kriget då de röda hade övertaget och många vita togs till fånga och arkebuserades. När ställningarna vände under våren blev den röda terrorn ovanligare medan den vita terrorn mot de röda ökade, kanske delvis som en hämnd.

När kriget tog slut spärrades många före detta röda in i fångläger. Fångläger fanns det bland annat på Sveaborg och i Dragsvik. Många miste livet och en del sköts utan rättegång, även om man hade förbud mot denna laglöshet. Det är oklart hur många som dog på grund av terrorn, men ett tiotusental finländare miste livet på grund av arkebuseringar eller av de dåliga förhållandena i fånglägren.

Skadade på Röda korsets sjukhus i Tammerfors.
Skadade på Röda korsets sjukhus i Tammerfors år 1918. Skadade på Röda korsets sjukhus i Tammerfors. Bild: Vapriikin kuva-arkisto. finska inbördeskriget
Två röda avrättas i Kiviniemi i Karelen 11.4.1918.
Två röda avrättas i Kiviniemi i Karelen 11.4.1918. Två röda avrättas i Kiviniemi i Karelen 11.4.1918. Bild: Vapriikin kuva-arkisto De röda,De vita,finska inbördeskriget

Vad innebar första världskrigets utgång för Finlands del?

I och med att Tyskland spelat en stor roll i Finlands inbördeskrig planerade man i vita Finland att landet skulle bli en monarki. Kungen skulle heta Wäinö I och kandidaten var Friedrich Karl av Hessen. Friedrich Karl tog till och med lektioner i finska, men i november samma år kapitulerade Tyskland och ansågs vara förlorare i det första världskriget. De tyska soldaterna lämnade Finland och år 1919 i freden i Versailles dömde segrarmakterna Tyskland som skyldig till kriget.

I Finland fick man en ny grundlag och regeringsform år 1919. Finland blev nu en republik med stark presidentmakt. En stark president kompenserade det att landet inte blev en monarki och ömkade monarkisterna (framförallt samlingspartister som velat ha monarki tidigare). Denna helomvändning från monarkiplaner hösten 1918 till republik med president år 1919 återspeglar maktkonstellationerna i Europa. Innan Tyskland kapitulerade i slutet av år 1918 influerades Finlands politik av Berlin och Tyskland.

När Tyskland förlorade influerades Finland i stället av segrarmakterna och då framförallt Storbritannien, Frankrike och USA och deras författningar och politik. Finland blev en republik ganska mycket enligt fransk-amerikansk modell, men från och med i maj 1918 hade man tagit den finska flaggan med ett skandinaviskt kors i bruk. Flaggan betonade vita Finlands vilja att också poängtera den nordiska dimensionen i finska samhället och historien.

En sliten och lite smutsig Finlands flagga i flaggstången.
Finlands flagga symboliserar den vita viljan medan det skandinaviska korset står för den nordiska dimensionen i det finländska samhället. En sliten och lite smutsig Finlands flagga i flaggstången. Bild: Yle/Rolf Granqvist finlands flagga,flagga,flaggdag,flaggning,valdag

De baltiska länderna blev också självständiga ungefär samtidigt men valde trikolorer enligt franska flaggans modell på sina flaggor. När Finland deklarerade sin självständighet 1917 hade man också en annan slags flagga med röd botten och ett guldfärgat lejon i mitten, men denna togs ur bruk. En tid hade Finland inflammerade relationer med Sverige på grund av Ålandsfrågan strax efter första världskriget. Ålänningarna ville bli en del av Sverige, men Nationernas förbund löste frågan med åländsk autonomi som en del av Finland.

Finlands tillfälliga flagga från januari 1918 till maj 1918.
Finlands tillfälliga flagga från januari 1918 till maj 1918. Finlands tillfälliga flagga från januari 1918 till maj 1918. Finland,flagga

De första åren efter världskrigets slut innebar ett upplyft för Finland som nation och stat och landet hade större yta än idag, eftersom Viborg med Karelska näset ända fram till Systerbäck 30 kilometer från Petrograd (senare Leningrad) hörde till landet. I samband med freden med Rådsryssland i Dorpat år 1920 fick Finland också Petsamo med en korridor till Ishavet i norr.

Finlands karta från år 1939 med den dåvarande gränsen i öst.
Finlands karta från år 1939 med den dåvarande gränsen i öst. Finlands karta från år 1939 med den dåvarande gränsen i öst. Bild: WSOY 1939,Finland,finlands karta,suur-suomi,tanken på Stor-Finland

Denna utgång ledde till ett visst storhetsvansinne i vissa finskhetskretsar där man började anamma en finsk nationalism som riktade ett hat mot allt ryskt och svenskt. Särskilt elitorganisationen Akateeminen Karjala Seura odlade dessa slags värderingar under 1920- och 1930-talen. Namn förfinskades och Sveaborg som ursprungligen hette Viapori blev Suomenlinna, vilket förklarar lite hurdan finskhetsyra som pågick strax efter att landet blivit självständigt.

Finland var självständigt för första gången någonsin, vilket kanske förklarar upphovet till dessa storfinska influenser i samtiden efter första världskriget, men senast med fortsättningskrigets förluster av territorier och människoliv under 1940-talet tonades denna storfinska ideologi ned.

Text: Mikael Björk-Winberg
Bilder: Vapriikin kuva-arkisto, Yles arkiv, Svenska Litteraturssällskapet i Finland

Läs mera:

Självständighetsdags ljus

Vägen till Finlands självständighet

Den 6 december 1917 godkändes Finlands självständighetsdeklaration. Den här dagen blev vår självständighetsdag.

Mer från programmet