Hoppa till huvudinnehåll

Plugga vid ÅA: cellbiologi

Tjocktarmscancer immunohistokemiskt färgade för lamin och keratin.
Tjocktarmscancer immunohistokemiskt färgade för lamin och keratin. Tjocktarmscancer immunohistokemiskt färgade för lamin och keratin. Bild: Carl Stenvall/Åbo Akademi cellbiologi åbo akademi

Cellerna - de är de minsta strukturerna i både kroppen och i andra organismer, och inom cellbiologin ser man på hur de är uppbyggda, deras struktur och i synnerhet deras funktion.

- Målet är att förstå grundläggande funktioner, hur det fungerar nomalt, men också då något är fel och hur olika sjukdomstillstånd uppstår, berättar Lea Sistonen, professor i cell- och molekylärbiologi.

Då Lea Sistonen själv började studera, var det vanligt att man studerade zoologi eller botanik - men Sistonen lockades av cellbiologi, som då var bland det modernaste inom biologin. Redan i slutet av 1970-talet kunder Åbo Akademi erbjuda undervisning i ämnet och Sistonen sökte sig dit efter gymnasiet.

- Det var både intressant och spännande. Vi visste inte ens då hur djupt man kunde gå och hur mycket man kan förstå om de grundläggande mekanismerna.

Mycket har hänt under åren.

- Det har skett radikala förändringar. Till exempel tekniken har gått framåt. Vi vet också så mycket mer idag om gener och genomer. Den mikroskopteknik som finns i dag kunde man inte ens drömma om då. Man kan se så mycket mera idag. Biologi har också blivit så mycket mer mätbart idag. Men ändå finns "mysteriet" kvar - livets mysterium, vilket fascinerar många som sysslar med det här.

Carl-Gustaf "Calle" Stenvall, som är inne på sista året av sin magistersexamen var intresserad av biologi redan i skolan. Han beslöt sig för att studera ämnet då han gick gymnasiekursen i cellbiologi under sista året och har varit nöjd med sitt beslut.

- Kurserna är intressanta. Det är mycket cellbiologi, biokemi och kemi att läsa, men också mycket praktiskt i form av till exempel laboratoriearbete.

I sin magistersavhandling har han studerat proteinet keratin 8 som bygger upp cellens skelett. Han har tittat på tjocktarmsceller och framförallt hur cellens kärna påverkas då man tar bort proteinet. Det som bland annat skedde var att mössen han studerade insjuknade i kolit.

I det här fallet är det frågan om grundforskning - det går inte direkt på basen av undersökningen att till exempel utveckla något läkemedel för tarmsjukdomar, men det kan fungera som en grund i läkemedelsutvecklingen. Det är det här vill han fortsätta med efter examen.

Carl-Gustaf Stenvall och Lea Sistonen
Carl-Gustaf Stenvall och Lea Sistonen. Carl-Gustaf Stenvall och Lea Sistonen Bild: Yle/Lotta Sundström lea sistonen

Arbetsmöjligheterna är många för cellbiologer

Trots att det är många som först väljer att fortsätta med doktorandstudier, finns det också gott om jobb inom industrin. Men det finns också de cellbiologer som väljer en bana inom det administrativa inom Finlands akademi och EU, där det krävs en gedigen grundutbildning.

- Den svenska arbetsmarknaden lockar också många alumner från Åbo Akademi. Med kunskaper i svenska är cellbiologerna attraktiva på den svenska arbetsmarknaden, berättar Sistonen.

För att underlätta studenternas vägval ordnas regelbundna karriärkvällar där man bjuder in tidigare studenter för att ge en bild av vad man kan jobba med. För att locka unga studenter har man också under några år arrangerat en sommarskola där högstadie- och gymnasieelever får bekanta sig med cellbiologins forskning och metoder.

Forskning på världstoppen

Cellbiologin på Åbo Akademi har ett tätt samarbete med Åbo universitets biologer, som finns under samma tak i Biocity i Kuppis. Tillsammans utgör man Bioteknikcentret i Åbo, vilket innebär att man kan samarbeta kring avancerad teknik och värdefulla servicefunktioner, som biovisualisering. Det här har gett forskningen många fördelar och är något man gärna ser att fortsätter på samma sätt.

- Forskning är dyrt och tar länge, men det lönar sig att göra det grundligt och bra, kritiskt och analytiskt. Det här är något som jag hoppas att våra beslutsfattare förstår. Att det är något som ska göras här i Finland och att vi inte bara förlitar oss på utländsk forskning. Det är också viktigt för undervisningen att man kan lära ut det bästa.

Ett av specialområdena i Lea Sistonens labb har varit forskningen kring cellstress, där man till exempel fokuserat på hur celler och hela organismen reagerar på oväntade dramatiska förändringar i kroppen och omgivningen och hur gener växelverkar med varandra under olika situationer. Stress i form av temperatur, surhetsgrad, olika tryck, mekanisk stress kan vara ofarligt om det är kortvarigt, men är det långvarigt kan till och med vissa celler bli malignanta. Det är då som till exempel cancer uppstår.

Ett annat område där man blivit världsledande är biovisualisering. I korthet innebär biovisualisering att man tar bilder av celler, av modellorganismer, djur, och av patienter. Tack vare biovisualiseringen är det lättare se vad som händer i cellerna och man behöver inte ta till operationer eller andra invasiva ingrepp då man undersöker patienter.

I Åbo finns Euro-BioImaging, som är det europeiska högkvarteret för biovisualisering. Centret erbjuder magistersprogram och samlar fysiker, biologer, kemister och forskare från den medicinska fakulteten. Området lockar dessutom mycket internationella studerande.

Nyfikenhet och praktik

Både Sistonen och Stenvall betonar det mångsidiga och praktiska inom cellbiologin.

- Det gäller att vara nyfiken och orädd för att ta itu med experiment, säger Sistonen. Det är också bra att redan tidigt i studierna söka sig till en forskargrupp för att få en bild av vad det innebär på riktigt, säger Sistonen.

- Och man ska inte heller rädd för att göra misstag - ibland är det då man gör upptäckter, påpekar Stenvall.

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland