Hoppa till huvudinnehåll

Anders Nordenswan: F1-mästarnas avsked har ofta omkantats av tragedier

Nico Rosberg, juli 2015.
Nico Rosberg slutade som mästare. Nico Rosberg, juli 2015. Bild: EPA / All Over Press rosberg

Nico Rosberg gjorde något som väldigt, väldigt få F1-världsmästare har gjort – tackade för sig på toppen av sin karriär, som nybakad världsmästare. Ett modigt och säkert klokt beslut. Av de övriga fyra som lagt av som regerande mästare har nämligen alla minsann inte gjort det i lyckliga tecken.

Det har gått 23 år sedan en nybakad mästare senast slutade. På hösten 1993, avslutade Alain Prost sin karriär för gott efter att ha vunnit sin fjärde VM-titel. Det hade då ingen tidigare mäktat med.

Prost hade redan en gång packat ner köroverallen efter säsongen 1991. Då var han frustrerad över att Ferrari under säsongerna 1990 och 1991 inte lyckades förse honom med en bil som gav honom möjligheter att utmana sin före detta stallkamrat Ayrton Senna. Duon hade hatat varandra under två gemensamma år hos McLaren. Senna tog VM-titeln 1988 och Prost 1989. När Prost lämnade stallet var Sennas mästarväg vidöppen.

Williams stallchef Frank Williams lyckades ändå locka Prost tillbaka med F1-seriens i särklass bästa bil inför säsongen 1993. Prost kunde inte motstå frestelsen och erövrade sitt fjärde mästerskap efter att ha tagit 13 av 16 möjliga pole positions och vunnit sju lopp. Sedan tackade han för sig för gott med fyra VM-guld mot tre för den bittra rivalen Senna.

Duons binds för evigt ihop av att Senna tog över platsen som Prost lämnade fri och gick sitt öde till mötes på varv sju av säsongens fjärde Grand Prix i Imola den 1 maj 1994. Ett lopp som för övrigt Prost vann året före. Först när Senna var borta vaknade Prost upp från hatet och insåg hur mycket båda två hade behövt varandra för att prestera på topp.

Sir Jackie vann tre VM-titlar på fem år

Skotten Jackie Stewart avlutade karriären som 34-åring efter att ha vunnit sitt tredje världsmästerskap på hösten 1973. För att vara exakt så placerade Jackie Stewart hjälmen för gott på hyllan en start innan säsongen 1973 tog slut. Sitt sista Grand Prix lämnade han okört då hans stallkamrat i Tyrell-stallet, fransmannen Francois Cevert, omkom på träningarna inför säsongavlutningen på Watkins Glen-banan i USA.

Beslutet att lägga av efter säsongen hade emellertid Stewart gjort i god tid före årets första Grand Prix. Tanken var att den fem år yngre Cevert var redo för att ta över ansvaret som Tyrells ledstjärna efter den flerfaldiga världsmästaren. .

Stewart som alltid använde en hjälm dekorerad med Stewart-klanens egna tartanmönster hade säkrat sitt tredje mästerskap redan före säsongen sista deltävling. Loppet på Watkins Glen skulle bli hans 100:e GP och avslutas med festligheter värda en trefaldig världsmästare.

Stewart hade dessutom vunnit fler lopp än någon tidigare i F1-klassens historia: 27 stycken. Nu blev karriärens avslut istället en tragedi som fick mästerskapet att kännas betydelselöst.

Jackie Stewart som blev adlad år 2001 vann världsmästerskapet även 1969 i en Matra och 1971 i en Tyrrell efter att Matras stallchef, den legendariska Ken Tyrrell, grundade sitt eget stall. Tyrrell tävlade som stall i formel 1 ända till slutet av säsongen 1998, men Stewart förblev stallets enda världsmästare.

Mike Hawthorn – första britten att bli världsmästare

Som bekant för de flesta vänner av formel 1 vann Keke Rosberg endast ett lopp på vägen mot sin VM-titel. Nicos pappa är inte ändå den enda föraren som vann titeln med en seger under säsongen. Den första brittiska världsmästaren, Mike Hawthorn, lyckades med samma resultatoptimerande säsongen 1958 i sin Ferrari. Hawthorn avbröt Juan Manuel Fangios svit på fyra raka VM-titlar och blev hjälte både i Storbritannien och i den halvan av Italien som hejade på Ferrari – Fangio hade vunnit mästerskapet 1957 i en Maserati.

Den 29 år gamla Hawthorn chockade ändå alla sina supportar genast då han vunnit mästerskapet: precis som Nico Rosberg meddelade den färska världsmästaren att han avslutar sin karriär med omedelbar verkan.

Den verkliga chocken kom några månader senare, en januarikväll 1959. Hawthorn tappade kontrollen över sin Jaguar när han och en vän körde ett privat skojrace mot varandra på en allmän landsväg i Surrey. Den nypensionerade F1-mästarens bil träffade ett träd och han omkom omedelbart.

Mike Hawthorn skulle i vilket fall som helst inte haft ett långt liv framför sig. Han hade bara en njure kvar efter en njurinfektion och under säsongen 1958 började även den återstående njuren att visa tecken på att ge efter. Läkarna hade givit Hawthorn maximalt tre år kvar att leva.

Som det inte skulle vara tillräckligt, så finns det ännu en sorgkant till på Mike Hawthorns F1-mästerskap. Hans kolleger och rivaler i Ferrari-stallet, Peter Collins och Luigi Musso omkom båda i olyckor under säsongen. Musso i Frankrikes Grand Prix och Collins i Tysklands Grand Prix endast fyra veckor senare.

Jochen Rindt – död man vinner

Ännu en världsmästare som inte körde följande säsong känner F1-historian till: Jochen Rindt år 1970. Österrikaren hade dominerat säsongen stort i sin Lotus med fem segrar på tio race inför Monzas Grand Prix första helgen i september.

Rindt kom till Monza revanschsugen efter att hans fyra segrar långa svit hade tagit slut tre veckor tidigare i hans hemmatävling i Österrike. Rindt startade inför sin hemmapublik från första rutan men tvingades avbryta på grund av motorproblem. Istället var det värsta titelkonkurrenten, Ferrari-föraren Jacky Ickx, som vann Österrikes Grand Prix. I Monza på Ferraris hemmaplan skulle Rindt visa var skåpet står.

Men så blev det inte. Under lördagens träning gick bromsaxeln på Rindts Lotus av precis före Monza-banans sista kurva, Parabolica. Som resultat av det här åkte han i full fart rakt in och under ett räcke som i det närmaste kapade huvudet av Rindt. Döden var ögonblicklig.

Jochen Rindts 45 poäng räckte ändå till att hålla honom som etta säsongen ut. Därmed var det Rindts finländska hustru Nina Lincoln, dotter till Djurgårdsloppets härskare Curt Lincoln, som tog emot sin döda makes världsmästarpokal vid säsongens avslutningsceremoni.

Visst är det fint att Nico Rosberg avslutar sin karriär i lyckliga tecken med hälsan och framförallt livet i behåll. Alles gut.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport