Hoppa till huvudinnehåll

Ingemo Lindroos: Om hur svensken badar bastu och vad finnen kan lära sig

Ingemo Lindroos.
Ingemo Lindroos. Bild: Yle hälsningar från korren

I svenska allmänna bastur får man ta ställning till nya vanor som att skala frukt eller färga håret. Det är lätt att förfasa sig som finländare, men finländaren har också något att lära sig av svensken om bastubad, skriver Nordenkorrespondent Ingemo Lindroos.

När jag bodde i Finland tänkte jag att det inte finns särskilt många olika sätt man kan bada bastu på: att kasta mera eller mindre bad, att sitta högst upp eller på laven lägre ner - alternativen är inte så många.

Här i Sverige märker jag att det visst finns fler tolkningar av vad som ingår i ett bastubad och det märker man på badhusen, det som vi i Finland brukar kalla simhallarna.

Det är vanligare att man, åtminstone på damsidan, kan ligga ner på bastulaven med fötterna sträckta mot väggen, om det finns tillräckligt utrymme för andra att sitta eller ligga. Ingen skäms över att ta för mycket utrymme om det ändå finns gott om plats.

Det är vanligare att man står inne i bastun bara för att torka sig eller torka håret och att man vrider ur baddräkten ovanför bastuugnen. En del läsar tidningen i bastun, andra skalar frukt. Ingen verkar reagera särskilt över clementindoften som lite okonventionellt sprider sig med ångorna.

Men visst reagerar en del, kanske utan att säga till. Det kommer ett brev till folkvettsexperten Magdalena Ribbing, som är bekant för många också i Finland och som svarar på sin etikettblogg i Dagens Nyheter.

Insändarskribenten nämner just det här med att skala frukt : "Andra tar med clementiner och skalar och äter dem i bastun, och vid något tillfälle har jag kommit in och funnit kvarlämnat clementinskal".

Ribbing svarar att "skala frukt verkar fel, det sprider en doft som inte hör hemma i bastun, det bör räcka med björklöv". Som finländare kan jag väl säga att det lätt att hålla med.

Nya vanor på väg in i bastun

Badhusen i Sverige och Finland får ständigt ta ställning till nya vanor som kommer i och med att fler har flyttat till våra länder från andra kulturer, men också för att kroppsfixeringen ställer krav på hur man ska se ut, även om man önskade att bastun var en fredad zon.

Många vittnar om att fler tonårstjejer duschar med baddräkten på. Killmodet att simma i badshorts är accepterat på de flesta badhus i Sverige, men badvakter vittnar om att det blir problematiskt när kalsongerna sitter under. Att visa upp det dyra kalsongmärket, när en kant på kalsongerna lämnas synlig, verkar vara viktigare än att minska bakteriehalterna i bassängen.

Och för kvinnor väcker de heltäckade baddräkterna frågor. De är accepterade i själva simhallarna, men om det innebär att man inte heller duschar utan heltäckande baddräkt, är det då fortfarande acceptabelt?

Å andra sidan, som en badvakt säger, som intervjuades i en svensk tidning om utmaningarna att hålla bakterihalten tillräckligt låg i bassängen:

– Förr badade eller duschade folk en gång i veckan. De flesta duschar numera varje dag och är därmed rena redan när de kommer till simhallen. Likaså byter vi underkläder oftare, säger badvakten. Han tillägger ändå att det borde vara en självklarhet för alla att duscha innan man hoppar i bassängen.

Långt har vi kommit från badtanter och tvagning

Och långt har vi i Sverige kommit från den tid då det fanns badtanter som såg till att alla tvättades i duschrummen, som då hette tvagning. Begreppet tvagning finns bara kvar i form av antika skyltar på gamla badhus.

Jag besöker Husbybadet som ligger i ett mångkulturellt område i Stockholm. Det står en lång rad förhållningsregler på bastudörren. Till dem hör att det inte är tillåtet att färga håret i bastun och ett påpekande om att det också gäller hennafärger.

Det måste ju betyda att någon har färgat håret i en allmän bastu och jag tänker att nu börjar vi vara ganska långt från både bastuns hemland Finland och råden från etikettsexperten Magdalena Ribbing.

Och här vill jag vara noga med att säga att det inte bara är badgäster som är födda i något annat land som tänjer på reglerna.

I samma badhus är det, liksom på de flesta badhus, möjligt att ordna barnkalas. Det bjuds på tårta vid ett par bord intill bassängen och plötsligt sitter en handfull svenska barn i vattnet och äter tårta. Då jag simmar fram och säger att man inte kan göra så, för annars badar vi alla snart i tårta svarar de bara kaxigt att "visst får man det". Först när jag ryter till att det är självklart att man inte får det, så stiger de upp.

Vad finländaren kan lära sig

Jag tänker att den svenska avslappnade inställningen den här gången gick alldeles för långt, oberoende av om det handlade om bristande barnuppfostran eller bristande badhusvett.

Men en del av den avslappnade inställningen kunde gärna införas i finländsk bastukultur. Det kastas rätt lite vatten på bastuugnen i svenska bastur. Det uppstår sällan problem som i allmänna bastur i Finland, att det slängs på så mycket vatten att de yngsta är tvungna att gå ut, med sin mamma eller pappa i handen, som gärna hade suttit i bastun en stund till.

Och sist men inte minst kan vi komma ihåg de omtalade bastutävlingarna i Finland, där deltagarna utmanas så till den grad att de svävar på gränsen mellan liv och död. Vad hade Magdalena Ribbing sagt om det? Ja, lite allmänt folkvett eller svensk bastuetikett hade väl suttit bra.

Läs också