Hoppa till huvudinnehåll

Love records...med kärlek till musiken

Love records grundarna Chrisse Schwindt, Otto Donner och Atte Blom
Love records grundarna Chrisse Schwindt, Otto Donner och Atte Blom love records,Otto Donner

Det började på toaletten men slutade i rätten. Skivbolaget Love records var under slutet av sjuttiotalet som produktivast, med mellan 30-60 skivsläpp per år. Hela katalogen omfattade 384 album.

Två unga män, Otto Donner (27) och Christian Schwindt (26) gick en oktoberdag 1966 till Stengårds sjukhus med en allvarlig avsikt. Att grunda ett skivbolag! Att det började med en ”eventuell diagnos” berodde på att ”Tredje mannen”, den 23-årige Atte Blom var intagen för undersökning.

Enda platsen var man kunde diskutera och samtidigt röka var på toaletten. Omgivna av sanitetsporslin, på avdelning 6 grundades bolaget Love records.

De tre vise männen

Trion kompletterade varandra perfekt. Otto Donner var musikern med trovärdighet i jazzkretsarna. Chrisse Schwindt hade ambitionen att vara ”ekonomen ” medan Atte Blom gav bolaget trovärdighet i egenskap av musikkritiker på Nya Pressen och Rytmi-lehti.

Atte hade helt klart den bredaste kunskapen inom populärmusiken, rock och blues och dessutom var han en bra skribent.

Vem skall göra vad? För vem? Och varför? Svaret blev att göra ett försök, EN SKIVA för ALLA. Går det åt skogen så får det gå. Alltså, den första skivan måste framför allt ge trovärdighet. Och risken att misslyckas måste vara liten.

Trion visste att Kaj Chydenius pantade på en massa sånger så de tog kontakt med honom. Han tackade JA! Samtidigt insåg de att bolaget också måste ha ett namn. Otto kom med det smekande ordet ”luv” som blev Love.

Seansen på toaletten slutar här.

Guld, rökelse och myrra

Ambitionerna var från första början höga. I år på den finländska marknaden, därefter Skandinavien, sedan tar vi Europa och som socker på botten Amerika.

Inställningen var på rätt spår. Som ett bra exempel på vår grammofonindustris bristfälliga färdigheter på den internationella marknaden togs ”Letkis” som kunde ha blivit en världshit med Ronnie Kranks orkester, men ingen visste vad man skulle göra. Guldet uteblev.

Men, Love records skulle göra allt bättre. Dessutom ville man avskaffa myten om att det är en lottovinst att få göra en skiva. Låt alla blommor blomma.

I begynnelsen var Kaj

När Love records blev ett registrerat företag den 13 december 1966 var den första produkten redan inspelad, Kaj Chydenius lauluja. Skivan sålde hyfsat och Love kunde fortsätta.

Men man levde från hand till mun och var beroende av närkontakter. Den tredje produktionen Var är min stora luddiga Nalle var en följd av att Otto Donner var med i Svenska teaterns pjäs med samma namn.

En annan tidig produktion var For friends and relatives med Christian Schwindt Quintet.

Ingen rädder för vargen här

De etablerade skivbolagen Fazer och Scandia såg aldrig Love records som en allvarlig konkurrent. Trion Donner-Schwindt- Blom var i och för sig respekterade personer i musikkretsarna, men deras kännedom om musikbussines räknades som noll.

Men vi levde i en brytningens tid. Fazer, det överlägset största bolaget hade de flesta utgåvorna, medan Scandia med betydligt mindre potential plockade mera placeringar på listorna.

Love records väntade bakom hörnet med ett koncept där jazzdiggarna och rockfolket skulle mötas.

Love records-skivomslag
Love records skivomslag Love records-skivomslag skivomslag

Varde Blues Section!

Blues Section med Måns Groundstroem, Hasse Walli, Ronnie Österberg, Eero Koivistoinen och Jim Pembroke blev en brytning i det finländska popmusiklandskapet.

Efter att ha hört bandet på en repetition gav Otto grönt ljus för en singel och därefter för en LP med eget material, vilket var helt nytt i vårt musikklimat. Call me on your telephone blev den första singlen. Under inspelningen kom Ottos musikalitet väl till pass. Han försökte hålla killarna i tempo med att dirigera i Finnvox studio.

Låten fick bra recensioner, men en hit blev den aldrig. (För mig blev den). Killarna var bra musiker vilket ledde till att de blev studiomusiker.

Det första jobbet var att spela in en låt med Kirka, Anna suukko vain. Otto Donner skrev musiken, Atte Blom texten och Chrisse Schwindt spelade trummor.

Det kan väl kallas företagaranda?

Hur gick det se'n?

Kirka blev aldrig en stjärna på Love records himmel. Han var intresserad av att göra schlagers och Scandia nappade honom.

Detta var ett annat bevis på att ”Trion” inte visste hur slipstenen skulle dras. Sverigekontakterna ville man etablera med produktionen Lars Werner och hans vänner 1967. (Samma år som Sgt Pepper släpptes).

1969 blev det en schism mellan artister och skivproducenter gällande ersättningar för radiospelningar, vilket ledde till att distributörerna nobbade små skivbolag. Love records var ett av dem. Det gällde nu att spela in en stor katalog.

Så småningom föddes Wigwam, Tasavallan presidenttti, Arja Saijonmaa, M.A. Numminen, Rauli ”Badding” Somerjoki, Tolonen, Agit prop, Dave Lindholm, Hector, Pekka Pohjola och bolagets största framgång Hurriganes. Men också Norrbaggar, Lyran, Aspö-Erik, Bo Andersson, Inga och Lasse och Borgbackens karusellmusik.

Love records-skivomslag
Love records-skivomslag Love records-skivomslag skivkonvolut

En bra början på toaletten slutade i rätten

Hurriganes var Love records ekonomiska räddning. Wigwam kunde ha gjort en internationell karriär med Nuclear Nightclub, men trots en massiv kampanj med Virgin records i England sålde plattan endast 10.000 ex.

När Love records under slutet av sjuttiotalet var som produktivast, med mellan 30-60 skivsläpp per år, började det också knaka i fogarna. Produktionen ökade, lagret växte och försäljningen minskade.

Jag minns när Otto en gång sade till mig: Bolaget var bra…men pengarna saknades. Love records hade kört in i en likviditetskris. Konkursen var oundviklig och klubban föll i rättsalen.

Vad blev kvar?

Love records kvarstår som ett av, eller kanske rentav det mest betydande skivbolaget i finländsk musikhistoria. Ideologin var inte att förtjäna på musiken utan tjäna musiken. Med dagens ögon sett en naiv föreställning, men 70-talet var annorlunda.

Låt alla blommor blomma var ledtråden i verksamheten och det får vi vara tacksamma för. Många artister som idag hyllas hade aldrig haft en gnutta till chans att etablera sig. Många finlandssvenska sånger hade helt säkert glömts bort utan Love records. Höstvisa för att nämna ett exempel.

Många produktioner som med dåtida ögon sedda verkade fullständigt marginella har senare visat sig vara värdefulla tidsdokument. Sammanlagt publicerade bolaget 384 album. Love records gjorde musik med kärlek, men ingen kärlek varar för evigt.

Tyvärr!

De tre vise männens gemensamma polstjärna slocknade, men musiken lever kvar. Tack för musiken Love records. We love it!

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje