Hoppa till huvudinnehåll

Ville Hupa: Stadsteaterns miljonrenovering - den senaste i raden av fatala misskalkyleringar i Åbo

Ville Hupa
Ville Hupa Bild: Yle/Sofia Schleutker ville hupa

Det blev svindyrt. Igen. Femton miljoner euro mer än planerat. Det handlar om renoveringen av den anrika stadsteatern i Åbo, som kommer att kosta Åboborna omkring 40 miljoner euro. Eller mer. En summa som skulle räcka till att bekosta en kulturresa utomlands för alla Åbobor.

Stadsfullmäktige godkände för några veckor sedan med långa tänder en redan sedan tidigare uppsvälld budget och tidtabell som gör att renoveringen blir klar till teaterns höstsäsong nästa år.

Man behöver varken vara en ovän av teater eller anrika, äldre byggnader för att uppleva renoveringskostnaden som milt sagt orimlig i en tid där kampen om skattemedlen tillspetsas och många kommuninvånare uppmanas nöja sig med mindre. I ljuset av kostnadsexplosionen kring teaterrenoveringen, känns vissa politikers stoltserande veckan innan över "satsningen" på 1,5 miljoner extra till stadens utbildning, som närmast pinsam.

Kommunikationsgången är bristfällig, i bägge riktningar. Politikernas förståelse för tjänstemännens arbete är begränsad, det brister såväl i engagemang som i insyn. Problemet har påtalats i flera år. Har något blivit bättre?.

Bilden blir inte vackrare av att teatern endast är den senaste i raden av Åboprojekt de senaste åren, där budgeten spruckit och kostnaderna skenat iväg. Renoveringen av Impivaara simhall, konstmuseets fasad, servicecentret för sysselsättning i Pansio och Samppalinna bad, är ytterligre några exempel. Långt dyrare än utlovat, varje gång.

Visst, det går att invända att renoveringar av äldre fastigheter är gissel i sig. Missar i byggkonstruktionen från årtionden tillbaka uppdagas eller oönskade överraskningar i form av mögel eller asbest uppenbarar sig under golv och bakom väggar. Planerna ändras, mer pengar plöjs ner.

Man kan också klaga på att upphandlingslagen ger begränsat rörelseutrymme för städer och kommuner. Kommunen tvingas beakta stränga kriterier och ge uppdraget - i detta fall renoveringen - till entreprenören som bjuder lägsta pris. Kvaliteten på slutresultatet blir lätt en andra rangens fråga, liksom slutsumman på skattebetalarnas nota.

stadsteatern i Åbo.
Stadsteatern i Åbo innan renoveringen. stadsteatern i Åbo. Bild: YLE/Linus Hoffman stadsteatern i åbo

Så är det bara att acceptera att priset på stora renoveringar aldrig kan förutsägas, eftersom det nu bara är bäddat för obehagliga överraskningar? Nej då. Den sorgliga miljonrenoveringen kring Stadsteatern, visar att både beslutsfattare och tjänstemän i Åbo har skäl att ta sig en lång blick i spegeln. Problemen kan sammanfattas i åtminstone tre punkter.

1. Bristande övervakning.
Renoveringen av teatern fick grönt ljus redan år 2012, medan problemen i konstruktionen som gjorde att kostnaderna sköt iväg uppdagades så sent som denna höst. Byggentreprenören Skanska kunde fortsätta att jobba mer eller mindre ostört, utan nämndvärd övervakning från stadens sida.

Varför, kan man fråga sig? Hade det varit mödan värt från stadens sida att i ett tidigare skede ägna projektet ett närmare uppmärksamhet? Litade man alltför starkt på att entreprenören informerar så fort allting inte står rätt till?

När problemen äntligen uppdagades, tidigare i år, var alternativen till att skjuta in ännu mer pengar för att få tidtabellen att hålla få. Det är så dags att vara efterklok då.

2. Tjänstemannastyrd och sluten anbudsrunda.
Upphandlingar är komplicerade processer där tjänstmännens roll betonas. Lagstiftningen är omfattande och detaljerade kriterier vaskas fram av en liten och sluten klick experter inom stadsledningen. Politikernas roll reduceras i praktiken till att acceptera eller förkasta färdigtuggade alternativ, som bygger på överoptimistiska kostnadskalkyler. Klyftan mellan förtroendevalda och tjänstemän är fortsättningsvis stor i Åbo.

Kommunikationsgången är bristfällig, i bägge riktningar. Politikernas förståelse för tjänstemännens arbete är begränsad, det brister såväl i engagemang som i insyn. Problemet har påtalats i flera år. Har något blivit bättre?

3. Brist på politisk vilja.
Hur många politiker har du inför kommunalval hört tala om vikten att prioritera budgetrealism i samband med kommunala upphandlingar? Tänkte väl det. Och visst, det känns ju inte vidare sexigt som kampanjtema.

Upphandlingar är ofta tidskrävande och dyra projekt, som många politiker själva finner svåröverskådliga. Hur kan man ens vänta sig ansvarsfulla beslut med realistiska förväntningar utifrån en dylik utgångspunkt? Var finns de Åbopolitiker som talar för mer genomskinlighet och begriplighet då staden plöjer ner miljoner i stora bygg- och renoveringsprojekt?

”Åboborna ska inte behöva acceptera att kostnaderna på de projekt som staden beställer gång på gång överskrids”, konstaterade ordförande Seppo Lehtinen (sdp) i ett närmast uppgivet anförande vid fullmäktigemötet i slutet av november. Det är lätt att instämma. Frågan är vad stadens politiker tänker göra åt saken?

För det finns fler byggnader som kräver en ansiktslyftning i vår fina stad. Näst i turen står renoveringen av konserthuset vid Trätorget, redan nästa år. Någon som vågar sig på att gissa på om budgeten håller och vad den slutliga notan landar på?

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland