Hoppa till huvudinnehåll

Arbetsbankerna förlorar stöd - visar sig sysselsätta arbetslösa bättre än trott

Rita Asplund, forskningsdirektör på Näringslivets forskningsinstitut Etla
Forskningsdirektör Rita Asplund är kritisk till att Etla ombads utvärdera arbetsbankerna först då deras öde verkar beseglat. Rita Asplund, forskningsdirektör på Näringslivets forskningsinstitut Etla Bild: Yle/Patrik Schauman rita asplund

En färsk granskning visar att arbetsbanker är bättre än sitt rykte. Från och med årsskiftet drar regeringen ändå in stödet till dem.

Arbetstidsbankerna är företag som hjälper långtidsarbetslösa och unga att komma in på arbetsmarknaden. Arbetsbankerna har fram till årsskiftet fått ersättning från staten för personer som de har hittat arbete åt. Enligt nuvarande beslut tar social- och hälsovårdsministeriets stöd till dem slut vid årets slut.

När försöket med arbetsbanker inleddes 2009 var det inriktat på långtidsarbetslösa och personer med funktionsnedsättning.

Sedan dess har det utvidgats så att vissa arbetsbanker också fokuserar på unga som är arbetslösa eller saknar yrkesexamen. Det har varit en del av ungdomsgarantin.

Systemet bygger på frivillighet. Den som är intresserad kan komma till en arbetsbank för att jobba i själva banken, eller för att av banken bli förmedlad till den öppna arbetsmarknaden.

Kritik på lösa boliner

Arbetsbankerna har kritiserats för att endast vara en ny form av arbetsverkstad. Många har upplevt att vi redan tillräckligt av dem.

En orsak till kritiken är att deltagarna i arbetsbankernas ungdomsverkstäder eller verkstäder för personer med funktionsnedsättning inte alltid har går vidare till det verkliga arbetslivet.

Antalet arbetsbanker har inte heller blivit så stort som man hoppades då försöket inleddes. Det finns 13 arbetstidsbanker i Finland. Enligt planerna skulle de bli ca 30.

Arbetsbankernas verksamhet har ändå inte utvärderats ordentligt tidigare.

Första granskningen när stödet redan ska dras in

Nu har Näringslivets forskningsinstitut Etla gjort den första granskningen av hur bra arbetsbankerna egentligen fungerar. Etla har jämfört hur deltagare i arbetsbankernas verksamhet under åren 2011-2013 har klarat sig på arbetsmarknaden jämfört med personer i motsvarande livssituation som inte deltog verksamheten.

- I den grupp som vi undersökte fick rejält mer än hälften arbete genom arbetsbanken. Det är fråga om personer som har en mycket svag ställning på arbetsmarknaden. Trots att arbetsmarknadsläget 2011-2013 var väldigt dåligt lyckades många av dem också hålla sig kvar på den öppna arbetsmarknaden. Det tycker jag att är ett förvånansvärt fint resultat, säger Etlas forskningsdirektör Rita Asplund.

Intervjuer med deltagarna visar att de upplevde det stöd som de fick på arbetsbanken väldigt starkt.

- Att någon stöder dem, lyssnar på dem, hjälper dem att söka jobb och ger dem bättre självförtroende. De behöver mycket stöd i början av processen för att kunna komma in i arbetslivet på nytt. Många sociala färdigheter försämras när man är många månader eller år utanför arbetslivet. Man tror inte mera på sig själv. Man vågar inte tro att man klarar av ett jobb igen, säger Rita Asplund.

Arbetsbankerna har tydligen i många fall lyckats uppmuntra deltagarna och övertygat dem om att de har en möjlighet att börja arbeta igen.

Vanligt att projekt aldrig evalueras

Forskningsdirektör Rita Asplund är kritisk till att Etla ombads utvärdera arbetsbankerna först då deras öde redan verkar beseglat:

- Nu när vi för första gången har utvärderat arbetsbankerna skulle de ha haft bättre möjligheter att bemöta kritik. Det är ju tyvärr ofta som det är såhär i Finland. Utvärderingen kommer i efterskott eller i slutändan av ett experiment som man håller på att avsluta.

I stället tycker Rita Asplund att man borde inleda evalueringen redan i början, så att forskare kontinuerligt kan utvärdera en åtgärd eller ett program. Då kan man samtidigt som evalueringen pågår justera åtgärden eller programmet så att det bättre leder till det resultat som man önskar sig av det.

- Men det är något som man tyvärr inte sysslar med i Finland. Problemet är att sådana här utvärderingar måste planeras noggrant. De kostar en hel del pengar eftersom man hela tiden måste samla in material från det man studerar.

Rita Asplund drar paralleller till försöket med basinkomst som inleds vid årsskiftet. Ordföranden för basinkomstgruppen Olli Kangas har kritiserat regeringen för att bevilja för små resurser för att det skall gå att genomföra försöket på ett meningsfullt sätt.

- Det är exakt samma situation som med arbetsbankerna. Det är så lätt att stryka utvärderingsprojekt om det är knappt om pengar. Tydligen tycker många beslutsfattare att det är en idé att genomföra projekt även om man aldrig utvärderar dem. En del går till och med så långt att de tycker att de själva kan uppskatta effekten av ett dem utan att samla in fakta. Man gör några små kalkyler och bestämmer sig för att antingen fortsätta eller snabbt avsluta dem, säger Rita Asplund.

Läs också