Hoppa till huvudinnehåll

Kvinnor brinner för hälsovård, män för Guggenheim i Helsingforspolitiken

Män och kvinnor i Helsingfors fullmäktige engagerar sig i olika frågor. Det visar inläggsstatistiken för de mest eldfängda debatterna under hösten. Siffrorna bekräftar oroväckande fördomar, säger politiker.

Yle Huvudstadsregionen har räknat antalet inlägg i diskussionerna om några av höstens största frågor. Siffrorna visar att könsfördelningen i diskussionerna beror på ämnet som behandlas.

Under Guggenheimdiskussionen och debatten om den nya generalplanen var det män som dominerade diskussionen, medan det var kvinnor som tog plats i diskussionen om social- och hälsovårdsreformen.

Guggenheim, generalplanen och vårdreformen delade fullmäktige

26.10, generaplansdiskussionen: 66% män, 34% kvinnor.

2.11, Helsingfors utlåtande om social- och hälsovårdsreformen: 70% kvinnor, 30% män.

16.11, budgetens första behandling: 54% kvinnor, 46% män.

30.11, Guggenheimbeslutet: 70% män, 30% kvinnor.

Siffrorna gäller antal inlägg under fyra enskilda ämnesbehandlingar i Helsingfors fullmäktige. Sammanställningen har gjorts med hjälp av mötesbokföringen från Helsinkikanava.

Veronika Honkasalo, gruppordförande för Vänsterförbundet, säger att hon klart märkt av det här under sina första fyra år i fullmäktige.

- Män talar om stadsplanering och kvinnor om social- och hälsovård, och det är svårt att bryta de här koderna.

Traditionell uppdelning

Hon oroar sig för vad det kan innebära för politiken om män och kvinnor har olika intresseområden då det gäller de stora besluten i Helsingfors.

- Jag tycker det är ett jättestort problem, det kan leda till att man inte värdesätter till exempel social- och hälsovårdsfrågor lika mycket, och påverkar hur mycket resurser man sätter på dem. Till stadsplanering går det miljoner bara så där, säger Honkasalo.

När Yle Huvudstadsregionen granskade könsfördelningen i generalplansdebatten i oktober var det många kvinnliga politiker som lyfte upp en oro över att debatten i fullmäktige är könssegregerad:

- Den gamla indelningen i hårda och mjuka ämnen går fortfarande enligt kön. Det borde inte få vara så, vi måste tala öppet om det här, sade Ulla-Marja Urho från Samlingspartiet.

Vi ska försöka komma ifrån en sådan här indelning.― Björn Månsson (SFP)

Män talade aningen mer år 2016

Män gjorde 58% av inläggen under hela året i fullmäktigesalen, kvinnor 42%. Kvinnor utgör en mindre andel av de invalda, 47%.

De här ledamöterna talade mest i fullmäktige i Helsingfors i år. Siffrorna gäller anföranden, inte repliker, från årets början fram till det nästsista mötet den 30.11.

LedamotAntal inlägg
Yrjö Hakanen (FKP)114
Sirkku Ingervo (VF) 64
Nina Huru (Sannf)62
René Hursti (René Hursti)55
Björn Månsson (SFP)52
Sami Muttilainen (VF)51
Paavo Arhinmäki (VF)48
Maija Anttila (SDP)42
Ulla-Marja Urho (Saml)41
Sirpa Asko-Seljavaara (Saml)38
Mika Ebeling (KD)33
Helena Kantola (Sannf)33
Jape Lovén (SDP)33
Otso Kivekäs (Gröna)32
Pia Pakarinen (Saml)32
Tuomas Rantanen (Gröna)32
Thomas Wallgren (SDP)30
Anna Vuorjoki (VF)30
Mika Raatikainen (Sannf)27
Ville Jalovaara (SDP)26

Björn Månsson, gruppordförande för SFP, säger att han inte har tänkt på att män och kvinnor talar om olika saker.

- Men siffrorna bekräftar ju de värsta fördomarna och farhågorna. Det är intressant, kanske det återspeglar något av intressena, säger han om sammanställningen Yle Huvudstadsregionen har gjort.

Finns det några risker med att beslut inom Helsingfors stad blir en könsfråga?
- Kanske det finns, de flesta grupper har ganska jämn könsfördelning så det finns inom varje grupp de som intresserar sig för det ena och det andra. Men jag tycker vi ska försöka komma ifrån en sådan här indelning.

Nästan bara män som gruppordförande för tillfället

Helsingfors fullmäktige har en rätt jämn könsfördelning när det gäller medlemmarna i fullmäktige: 40 är kvinnor, 45 män. Under den förra fullmäktigeperioden var kvinnorna dessutom i majoritet. Det här är ovanligt i Finland överlag, där det i medeltal är bara 37% av de invalda i fullmäktige som är kvinnor. I större städer är fördelningen jämnare, enligt Kommunförbundets statistik.

Antalet inlägg i fullmäktige styrs av bland annat vilka som håller gruppanföranden och vilka som svarar på dem. Rätt ofta är det partiets gruppordförande som för partiets talan och för tillfället har alla partier utom Vänsterförbundet en gruppordförande som är man.

Lag om kvotering sedan 1995

Lagen om jämställdhet har sedan 1995 styrt könsfördelningen i kommunala organ genom kvotering. Det betyder att bland annat nämnder, direktioner och stadsstyrelsen ska ha en könsfördelning där bägge könen har minst 40 procent av platserna.

Därför kan det inte längre vara så att till exempel de tekniska nämnderna består enbart av män och bildningsnämnderna av kvinnor.

Enligt Kommunförbundets kartläggning är ordförandena i nämnderna, fullmäktige och stadsstyrelserna ändå klart oftare män: inte ens 30 procent är kvinnor.

Helsingfors har precis som andra större städer i landet en jämnare könsfördelning bland medlemmarna i fullmäktige, 40 kvinnor och 45 män. Men det är stor skillnaderna mellan kommunerna på den fronten: I Finland i medeltal är bara 37% av de invalda fullmäktigeledamöterna kvinnor.

Både Björn Månsson och Otso Kivekäs (De gröna) förklarar sin aktivitet i fullmäktigesalen med att de är gruppordförande.

- Den som är gruppordförande talar ju å gruppens vägnar. Inte har man blivit vald för att vara tyst utan för att representera sina väljare och säga ifrån, säger Månsson.

Inte har man blivit vald för att vara tyst utan för att representera sina väljare och säga ifrån.― Björn Månsson (SFP)

- Jag tänker förstås på om det är något jag behöver säga som gruppordförande och föra fram De grönas åsikt i en fråga, säger Kivekäs.

Men Veronika Honkasalo ser gruppordförandeskapet som en möjlig orsak till att hon pratar mindre i fullmäktige än vad de manliga partikamraterna Sami Muttilainen och Paavo Arhinmäki.

- Jag tror att det har förändrats sedan jag suttit i stadsstyrelsen. Alla frågor har ju förberetts redan där, så när samma frågor kommer till fullmäktige har jag inte samma stora behov av att prata om dem.

Alla frågor har ju förberetts i stadsstyrelsen, så när samma frågor kommer till fullmäktige har jag inte samma behov av att prata om dem.― Veronika Honkasalo (VF)

Flera partirepresentanter uppger att man nog funderar på vem som ska hålla gruppanförandena i olika ärenden, så att det inte alltid är samma personer som talar. En del funderar också aktivt på könsfördelningen.

- Till exempel har jag talat rätt mycket om dagvård så att det inte ska vara bara kvinnor som tar upp det ämnet, säger Otso Kivekäs. Men visst måste vi fundera mera på det här. Vi tycker ofta i Finland att vi är så jämställda, men ändå har vi en väldigt traditionell och snäv könsfördelning.

Fullmäktige är bara en scen - mycket arbete sker i kulisserna

Flera politiker framhåller också att väldigt mycket av det politiska arbetet sker utanför fullmäktigesalen.

- Vilka som pratar och håller tal berättar bara en del om hur aktiva politikerna är. Vi har många väldigt aktiva fullmäktigeledamöter som inte pratar så mycket, säger Honkasalo.

Vilka som pratar och håller tal berättar bara en del om hur aktiva politikerna är.― Veronika Honkasalo (VF)

Precis samma sak lyfte Minerva Krohn upp tidigare i höst: att arbetet i till exempel nämnderna kan upplevas som ännu viktigare än debatten i fullmäktige, men nämndarbetet är mer osynligt.

Och Laura Kolbe (C) sade att männen ofta med inlevelse spelar en viss politisk roll i fullmäktige:
- Fullmäktigesalen är ju levande teater.

Läs mera:

Männen talade mest när Helsingfors godkände generalplanen

De manliga ledamöterna pratade både oftare och längre när Helsingfors fick en ny generalplan förra veckan. Det är ingen ovanlighet att mannen talar mest i fullmäktige, trots att könsfördelningen mellan ledamöterna i Helsingfors är rätt jämn.

Läs också