Hoppa till huvudinnehåll

Svenska Yles serie om julmusik: Sylvias julvisa

Fågeln svarthätta
Fågeln svarthätta Bild: Wikimedia Commons/Tony Smith Svarthätta,Osciner,Sångare (Fåglar),sylviasångare,fåglar

Sången heter egentligen Sylvias hälsning från Sicilien. Vem är då Sylvia? Jo en liten fågel, troligtvis en svarthätta (Sylvia atricapilla), som övervintrar på Sicilien men längtar hem till Finland då det är jul.

Zacharias Topelius låter alltså en sångfågel (Sylvia på latin) tolka känslorna. I den andra versen beskrivs Sicilien som de eviga vårarnas land där druvorna gror, cypresserna doftar och den flammande vulkanen Etna gnistrar.
Men genast i början av sången frågar dikten Och nu är det jul i min älskade Nord, är det jul i vart hjärta också?.

Småfågeljakt

En rad som får en att haja till är Där borta i taket, där hänger han än, den bur, som har fångat min trognaste vän. Vad är det för en bur? Vem är han som hänger i taket?
Det som Topelius beskriver är den italienska småfågeljakten och den fångna fågeln drömmer om friheten. Textraderna har under olika tider också tolkats som en symbol för Finland under det ryska väldet.

Vännerna Topelius och Collan

Zacharias Topelius dikt är daterad julaftonen 1853. Topelius goda vän, tonsättaren, bibliotekarien och läraren Karl Collan, tonsatte den mer eller mindre omedelbart. Sylvias julvisa har med åren blivit Karl Collans mest kända komposition. Dikten gavs ut i Ljungblommor 3 (1854) och som sång i Sånger och visor, häfte 4 (1855).

Älskad julsång

Var finnes ett land som mitt fädernesland? frågas det i sista versen. För dig vill jag sjunga om kärlek och vår, så länge din Sylvias hjärta slår.
Det är kombinationen av hemlängtan och saknad blandat med julminnen som har gjort den här julsången så älskad.
... och ljusen de brinna på rågade bord och barnen i väntan stå .

I en omröstning som Rundradion gjorde på 1960-talet blev sången vald till den vackraste julsången. Den avgick med segern också i en omröstning år 2002.


Och nu är det jul i min älskade Nord,
är det jul i vart hjärta också?
Och ljusen de brinna på rågade bord,
och barnen i väntan stå.
Där borta i taket, där hänger han än,
den bur, som har fångat min trognaste vän,
och sången har tystnat i fängelseborg,
o, vem har ett hjärta för sångarens sorg?

Jag bor i de eviga vårarnas land,
där de glödande druvorna gro.
Cypresserna dofta vid havets strand,
där har jag mitt ensliga bo.
Det flammande Etna, det gnistrar så skönt,
och luften är vårlig och gräset är grönt,
orangernas ånga ur skogarna går,
och ljuv mandolinen som kärlek slår.

Och stråla, du klaraste stjärna i skyn,
blicka ned på min älskade Nord!
Och när du går bort under himmelens bryn,
välsigna min fädernejord!
I blommande vårar på gyllene strand,
var finnes ett land som mitt fädernesland?
För dig vill jag sjunga om kärlek och vår,
så länge din Sylvias hjärta slår.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje