Hoppa till huvudinnehåll

Fyra finländska guld i JVM hittills – så här gick det till när de togs

Finlands juniorlandslag i ishockey uppställda efter VM-finalen 2016.
I väntan på medaljerna, VM-guldet 2016 är bärgat. Finlands juniorlandslag i ishockey uppställda efter VM-finalen 2016. Bild: IBL / All Over Press Juniorvärldsmästerskapet i ishockey,Patrik Laine,Jesse Puljujärvi,Finlands herrjuniorlandslag i ishockey,Juniorvärldsmästerskapet i ishockey 2016,ishockey

1987, 1998, 2014 och 2016. Med fyra VM-guld har juniorlejonen endast Kanada och Sovjet/Ryssland framför sig i U20-VM:s alla tiders maratontabell. Totalt har Finland medaljsaldot 4–4–6 i turneringen som nu officiellt fyller 40 år.

Redan 1974 spelades den första inofficiella turneringen för världen bästa under 20-åringar i dåvarande Leningrad. Finland var på hugget genast från start och slog Kanada, USA samt Tjeckoslovakien på väg mot en andra plats efter obesegrade Sovjet.

1977 fick turneringen officiell VM-status, vilket betydde att Sovjet kunde lägga en första ”riktig” VM-titel till de tre inofficiella 1974-76.

Sverige tog sitt första JVM-guld 1981, Kanada 1982 och när U20-VM fyllde 10 år 1987 blev det unglejonens tur att föra Finland in bland världsmästarnationerna.

Finland förtjänade guldet 1987 – trots kanadensiskt och svenskt gnäll

Poänghajarna Janne Ojanen, Jukka Seppo och Teppo Kivelä samt målvakten Markus Ketterer var juniorlejonens största stjärnor då Finland vann sitt allra första VM-guld 1987 i Tjeckoslovakien.

Andra spelare att minnas från JVM 1987 är bland andra Calle Johansson, Ulf Dahlén, Brian Leetch, Theo Fleury, Brendan Shanahan och Aleksandr Mogilnyj.

Idag som har både kanadensiska och svenska hockeyentusiaster svårt att acceptera att Finland vann turneringen. De båda stora hockeynationerna klagar helt i onödan – juniorlejonen var turneringens bästa lag och värdiga mästare.

Finland slog Sovjetunionen, Tjeckoslovakien, Schweiz och Polen, spelade oavgjort mot Kanada och förlorade endast mot Sverige. Redan inför den sista omgången i turneringen – som då spelades som en enkel serie – var det klart att Finland, Kanada och Tjeckoslovakien skulle bli medaljnationerna.

Finland mötte tjeckerna, vann den matchen och hade säkrat minst VM-silver. I turneringens sista match möttes Kanada och Sovjet. För att Kanada skulle knipa guldet ur lejonens klor krävdes en seger med minst fem mål över ärkerivalen Sovjetunionen.

Rivalmötet urartade till den internationella ishockeyns genom tiderna mest omtalade slagsmål. Samtliga spelare från båda lagen deltog och det krävdes att arrangörerna släckte belysningen i hallen för att göra slut på pucklandet.

Matchen avbröts för gott då spelklockan visade på 33 minuter och Kanada ledde med 4–2. Båda lagen diskvalificerades ur turneringen, men resultaten från deras övriga matcher blev kvar i turneringstabellen.

Orsaken till att Kanada inte vill acceptera Finlands guld är att matchen inte spelades till slut och lönnlöven diskvalificerades. Tron på en femmålsseger över Sovjet lever stark än i dag. Hur realistisk den är kan var och en som känner till sovjethockey fundera över.

Svenskarna å sin sida knarrar ännu 30 år senare på grund av att man i Sverige fick för sig att samtliga Sovjetunionens och Kanadas matcher borde räknas bort från serietabellen. Då skulle juniorkronorna tagit VM-guld.

Det blev i alla fall så att endast matchen Kanada–Sovjet ströks och båda lagen blev utan slutplacering. Därmed är och förblir Finland världsmästare före Tjeckoslovakien och Sverige – som inte tagit medalj alls utan diskvalificeringarna.

Hoppsan! Den blåvita hockeygenerationens största stjärna, Teppo Numminen, spelade inte JVM 1987 då hans klubb Tappara ville spara honom för spel i FM-ligan.

Tränaren Hannu Kapanens ansikte i närbild.
Hannu Kapanen tränade guldlaget 1998 Tränaren Hannu Kapanens ansikte i närbild. Bild: All Over Press Hannu Kapanen,Finlands herrjuniorlandslag i ishockey,Juniorvärldsmästerskapet i ishockey,International Ice Hockey Federation,Finlands Ishockeyförbund

1998 – guld på hemmais utan en enda förlust

Elva år senare arrangerades JVM i Helsingfors nya stora arena med plats för cirka 14000 åskådare. Hannu Kapanen var chefstränare för ett unglejonlag som inte många trodde på inför turneringen. De hade då gått 10 år sedan Finlands senaste U20-medalj.

Turneringen blev ju sedan en paradsträcka utan like inom finländsk hockey. i inledningsmatchen slog man Kanada med 3-2 och sedan fortsatte laget av bara farten hela vägen till en guldmedalj – utan att förlora en enda match.

Turneringens enda poängförlust var 5–5-matchen mot Tjeckien i gruppspelets avslutningsmatch. I den föregående matchen mot Sverige vände Finland ett 2-3-underläge efter två perioder till en 4–3-seger under de sista 20 minuterna, vilt påhejat av en närmast extatisk hemmapublik.

Efter segern mot juniorkronorna, som då introducerade två identiska tvillingar från Örnsköldsvik för hockeyvärlden, började den stora publiken i Finland på riktigt att få medaljvittring.

I kvartsfinalen utklassade Finland sedan Kazakstan med 14–1 och då en något nervös semifinal mot Schweiz med fantommålvakten David Aebischer slutade 2–1 i blåvit favör var laget klart för VM-final. På hemmais!

Finalen mot Ryssland blev en olidligt spännande nagelbitare som på många sätt påminde om en annan JVM-final i samma byggnad mellan samma nationer 18 år senare.

Ryssland gjorde matchens första mål när nästan två perioder hade spelats. Backen Pasi Puistola utjämnade i powerplay då drygt tre minuter var spelat av den tredje perioden. Fler mål blev det inte under ordinarie speltid.

Avgörandet, som fick arenans tack att lyfta, kom efter att nästan 14 minuter spelats av sudden death-förlängningen. Precis som 2016 var det sonen till en före detta storspelare som blev hjälte.

Niklas Hagman körde rakt på mål och styrde med höften in pucken som Olli Jokinen skickade iväg mot Rysslands mål. Sedan blev de raj-raj-raj för hela slanten i januarimörkret i dagarna ett, två, tre…

Lagets största stjärna var Olli "O.J." Jokinen som inledde säsongen i Los Angeles Kings, men skickades hem precis lämpligt till JVM för att bli något mera vuxen i sitt beteende. Förbundet hade såklart sina fingrar med i spelet.

Bland sina ålderskamrater var ”Päällikkö” allt vad man önskade: lagets och turneringens bästa spelare som med sina 10 poäng på 7 matcher delade på segern i poängligan. Jokinen, Eero Somervuori och Hagman bildade juniorlejonens superba första kedja. Mika Noronen spelade bombsäkert i det finländska målet och Niko Kapanen var redan då en dator på skridskor.

Hoppsan! Niklas Hagman var långt ifrån självskriven i laget. Coachen Hannu Kapanen fick inför turneringen vass kritik för att han valde en kompis son till VM. Sedermera spelade ”Lill-Hakki” 770 matcher i NHL, vann både OS- och World Cup-silver, samt blev vald till bästa forward i herr-VM 2002. Kudos till ”Hannes”!

Finlands juniorlandslag i ishockey firar VM-guld 2014.
Guldet är vårt: Malmö 2014. Finlands juniorlandslag i ishockey firar VM-guld 2014. Bild: Elena Rusko/All Over Press Juniorvärldsmästerskapet i ishockey,Juniorvärldsmästerskapet i ishockey 2014,Juuse Saros

2014 – miraklet i Malmö som inte var ett mirakel

För tre år sedan åkte coachen Karri Kivi iväg till Malmö med ett lag som siktade på framgång i all tysthet. Finland hade inte tagit JVM-medalj sedan 2006 och trots att det var lätt att se lagets potential, så var medaljsnacket lågmält.

Någonting som verkade speciellt dämpande på optimismen var att lagets två potentiella diamanter, Aleksander Barkov och Olli Määttä, redan etablerat sig i NHL och inte hade en chans att frigöras från sina klubbar till JVM.

Backen Rasmus Ristolainen fick i alla fall grönt ljus av Buffalo för att åka till Malmö. Som tur var.

Med i laget var förutom Ristolainen bland andra: forwardarna Teuvo Teräväinen och Artturi Lehkonen, backarna Esa Lindell och Ville Pokka samt målvakterna Ville Husso och Juuse Saros. Såhär på efterhand är det ju lätt att se varför laget gick hela vägen.

Vägen till guldet blev i alla falla långt ifrån spikrak och jämn. Finland förlorade i seriespelet mot storfavoriten Sverige och även mot Schweiz (efter straffar), men slog Ryssland med hela 4–1 i en match som visade hur stor lagets potential var.

I kvartsfinalen mot Tjeckien hostade ännu lagets samarbete nästan två hela perioder och Finland låg som värst under med 1–3. Sedan spelade laget ihop sig och körde över tjeckerna med 4–0 under de sista 22 minuterna – slutsiffrorna skrevs 5–3.

I semifinalen fick man sedan se något så unikt som ett blåvitt hockeylandslag som totalt utklassade Kanada i en bäst-av-en match på ”liv och död”.

Juniorlejonen vann med 5–1 efter att lagets storfräsare steg fram: mål av Artturi Lehkonen, Rasmus Ristolainen och två gånger Teuvo Teräväinen – som för övrigt vann turneringens poängliga med otroliga 15 poäng på 7 matcher. Och Juuse Saros etablerade sig som världens bästa målvakt i sin åldersgrupp.

I finalen mötte Finland de enormt hajpade juniorkronorna med NHL-proffset Filip Forsberg som ledstjärna. Guldet togs ut på förväg i hemmanationen enligt alla konstens regler. När pucken föll var det ändå Finland som visade sig vara taktiskt mer moget och ha de starkare vinnarskallarna.

Backarna tvingade Sverige att skjuta utanför den så kallade sektorn, Juuse Saros var lysande, Teuvo Teräväinen spelade fram till alla tre finländska mål och Rasmus Ristolainen gjorde oemotståndligt 3–2-segermålet då 9.42 spelats av förlängningen.

Finland gick upp i ledningen efter 28 sekunder av första perioden och låg aldrig under i matchen. Sverige kom två gånger ikapp med mål i numerärt överläge, men förmådde aldrig att på riktigt hota Finland i spel med fem mot fem.

Under förlängningen var juniorlejonen sedan det klart bättre laget. Finland vann finalen efter att ha spelat en betydligt klokare ishockey än vad Sverige gjorde. Laget vann matchen med 3-2, men Karri Kivi vann tränarkampen mot Rikard Grönborg med 6–0.

Hoppsan! Ännu nästan tre år senare i Aftonbladets Hockeystudio-podcast (8.12.2016) säger juniorkronornas nuvarande chefstränare, Tomas Montén som var assisterande coach 2014, att Sverige var det bättre laget i finalen och borde ha vunnit guld. Man frågar sig om han någonsin kollat matchvideon, eller om han förstår vad hockey handlar om?

2016 – någonting vi aldrig sett tidigare

Minnena från förra årsskiftets solskensberättelse mitt i vintermörkret är ännu så färska och säkert också personliga för vänner av ishockey att det känns fel att försöka återge dem.

Däremot kan det vara värt att stanna upp vid de helt unika upplevelserna som de unga guldlejonen bjöd oss på för strax ett år sedan:

• Aldrig tidigare har ett finländskt guld bärgats hem genom en överlägsen offensiv produktion i bästa "kust-till-kust-anda".

• Aldrig tidigare har Finland vunnit en turnering utan en av turneringens absolut bästa målvakter.

• Aldrig tidigare har 17-åriga spelare dominerat i U20-VM som Jesse Puljujärvi och Patrik Laine.

• Aldrig tidigare har ett blåvitt hockeylandslag utstrålat sådan befogad gladlynt självsäkerhet som Kasper Björkqvist & Co.

• Aldrig tidigare har Finland samtidigt haft så många potentiella storstjärnor i ett och samma ungdomslandslag.

• Aldrig tidigare har vi eller någon annan – inklusive Winnipeg Jets coach Paul Maurice – sett någon skjuta pucken som Patrik Laine.

• Aldrig tidigare har det varit så oemotståndligt roligt att se ett finskt hockeylandslag spela – känslan att det här fixar sig var stark i alla situationer.

• Aldrig tidigare har ett blåvitt hockeyguld festats på ett så positivt sätt.

• Aldrig tidigare har det känts så lätt att säga: tack för allt killar!

Hoppsan! Patrik Laine och Jesse Puljujärvi skulle ännu om ett år få spela i U20-VM. I år skulle hela första kedjan: Laine-Aho-Puljujärvi få vara med. Å andra sidan så skulle även Connor McDavid kunna vara med i år – om han inte skulle ha fullt upp med att befästa sin ledning som etta i NHL:s poängliga.

Dagens ungdomar – de duger ju inte till någonting.

Läs också

Nyligen publicerat - Sport