Hoppa till huvudinnehåll

Idrottsåret 2016: Finland nu Europas sämsta idrottsnation – ”Fullständigt genomuselt”

Petra Olli mot Aisuluu Tynybekova, OS 2016.
Brottaren Petra Olli (t.v.) var ett medaljhopp som misslyckades i Rio. Petra Olli mot Aisuluu Tynybekova, OS 2016. Bild: All Over Press Olympiska sommarspelen i Rio 2016,Petra Olli,brottning,grekisk-romersk brottning

Finländsk idrott är nere på alla tiders lägsta nivå. Problemen är många och svårlösta, men något måste göras genast. Kanske mindre talkoanda och mera dopning, som Kaj Kunnas hårddrar det.

Endast en medalj i sommar-OS i Rio de Janeiro, och därtill bara tre placeringar bland de åtta bästa. Alla tiders sämsta saldo även i Paralympics och friidrotts-EM.

Hockeyherrarna sist i World Cup, hockeydamerna utan VM-medalj. Fotbollsherrarna segerlösa hela året, fotbollsdamerna utanför EM. Traditionella framgångsgrenar som backhoppning, rally och orientering på botten.

Det finns fler exempel, men slutsatsen är tydlig: Finland har aldrig harvat lägre ner i idrottsgyttjan.

Herberts: Dags att ändra kurs

När Yle Sporten summerade idrottsåret med sportjournalisterna Anki Karhu, Christoffer Herberts, Kaj Kunnas och Filip Saxén var domen inte nådig. Något måste hända.

– Finland var länge världens bästa idrottsnation per capita, tänk på det, etta i hela världen! Nu är Finland sämst i Europa hur man än vrider och vänder på det, konstaterar Herberts som inte sparar på krutet i sin kritik.

– Det är fullständigt genomuselt, och jag tycker inte det uppmärksammas tillräckligt mycket. Tvärtom tycker jag vi i Finland har inställningen att det är så trevligt att man är med i OS och att alla olympier är vinnare.

Antti Ruuskanen, OS 2016.
Antti Ruuskanen var Finlands enda medaljör (brons) i friidrotts-EM och nationens tredje bästa idrottare i OS (sexa). Antti Ruuskanen, OS 2016. Bild: All Over Press Olympiska sommarspelen i Rio 2016,olympiska spelen,sommar-OS,Antti Ruuskanen

– Vi har nu i Finland kört på med det här att det är kul att delta, att vi inte ska sätta någon press på våra idrottare, huvudsaken är att de mår bra och får idrotta utan målsättningar. Och det har inte funkat. Det har gjort oss till en riktigt medioker idrottsnation.

– Nu är det dags att ändra kurs och börja ställa lite krav, slår Herberts fast.

”Strunta i resan”

Idrottspsykologen Christoph Treier konstaterade i sitt sommarprat på Yle Vega i somras att ett problem inom finländsk idrott är att många sätter OS-deltagande som mål.

– Hur i hela fridens namn skulle man då kunna lyckas när man väl är där, undrar Herberts.

– Det pratas hela tiden om den där otroligt irriterande resan, att den är så viktig och att mål är oväsentliga. Nu tycker jag vi struntar i resan och bara koncentrerar oss på målet, så kanske Finland mår lite bättre om 10, 20 eller 30 år.

Ursula Wikström slår ut från bunkern, OS 2016.
Nere på botten. Ursula Wikström slår ur en bunker under OS-golfen i Rio. Ursula Wikström slår ut från bunkern, OS 2016. Bild: All Over Press Olympiska sommarspelen i Rio 2016,Ursula Wikström,golf

För fyra år sedan satte toppidrottens förändringsarbetsgrupp (Huippu-urheilun muutostyöryhmä) de facto upp ett mål, som i dagsläget förvisso ser rätt orealistiskt ut.

Då hette det att Finlands ska vara Nordens bästa idrottsnation 2020. I OS i Rio tog Danmark femton medaljer, Sverige elva och Norge fyra.

– Klart det skulle kunna vara realistiskt, säger Filip Saxén. Men då måste man också jobba på ett lite annorlunda sätt.

– Vi har fortfarande alltför lite pengar i finsk idrott. Det är ju jättetråkigt att sitta här och säga att det beror på pengar, men faktum är att det stämmer.

Mer pengar till idrottarna!

Större resurser skulle bidra till bättre faciliteter och chanser för idrottare att verkligen satsa på idrotten. De resurser som finns kunde även fördelas vettigare, tillägger Saxén.

– När man i andra länder funderar hur man ska få idrottare att ta det där OS-guldet, så funderar man i Finland att ”hmm, under vilken takorganisation ska det här grenförbundet ligga?”.

Finlands representanter under OS-invigningen i Rio 2016.
Finland har tagit högst fem medaljer i de åtta senaste olympiska sommarspelen. I år var saldot alla tiders sämsta: ett brons. Bilden från invigningen i Rio. Finlands representanter under OS-invigningen i Rio 2016. Bild: All Over Press Olympiska sommarspelen i Rio 2016,olympiska spelen,sommar-OS

Fokus är på fel ställe, konstaterar Saxén som får medhåll av Anki Karhu. Hon hänvisar till det danska exemplet som bland annat Sportmagasinet belyst – framgång är möjligt även med begränsade resurser.

– Där finns en kort korridor med en handfull chefer, och resten av pengarna strömmar ut direkt till idrottarna – och det är ju bara vettigt, säger Karhu.

– Här sitter vi och funderar på takorganisationer och strukturer hit och dit, vilket förstås också är viktigt, men det tar fokus från idrottarnas vardag. Nog är det ju tokigt att vi har idrottare som lever på svältgränsen.

Antidopning bromsar?

Kaj Kunnas lyfter fram ytterligare två saker som bromsar finländsk idrott: talkoanda och (anti)dopning.

– Ibland känns det som om vi i Finland är jättestolta och glada och lyckliga över vår talkoanda. Och talkoanda är förstås fint, men jag tror också den bidrar till den här långa, långa nedförsbacken, för i dag är ju idrott proffsverksamhet. Det räcker inte mera.

– Sen är idrotten i Finland generellt sett också mycket renare än i till exempel Kosovo och Moldavien, för att inte tala om Ryssland, och säkert också Norge. Vi ger hela tiden lite handikapp åt världen med att Lahtis hela tiden spökar där i bakgrunden.

Bild utanför Rysslands olympiska kommitté.
Rysslands dopningshärva har präglat idrottsvärlden 2016. Ryska idrottare är fortfarande avstängda från till exempel internationell friidrott. Bild utanför Rysslands olympiska kommitté. Bild: All Over Press Ryssland,olympiska spelen

Talkoanda och dopning är med andra ord två saker som jobbar emot finländsk idrottsframgång, säger Kunnas, som medger att han hårddrar det hela.

– Jag förstår ju vad Kaj menar med dopningen, fortsätter Herberts. Men det är så otroligt, otroligt farligt att gömma sig bakom det, vilket man också gör i Finland.

– Tre länder som är beviset på vad Finland kunde vara är Sverige, Danmark och Nya Zeeland – och det är tre länder som verkligen inte traditionellt haft några som helst problem med dopning.

”Ingen skam i Ryssland”

Kunnas köper Herberts poäng, men vänder även på kakan och nämner till exempel Azerbajdzjan och Kazakstan som enligt honom är starkare idrottsnationer än Finland tack vare lösare dopningsmoral.

– Det här är inget man skäms över i Ryssland. Det finns väldigt många ryssar som tycker det viktigaste är att idrottarna vinner. Och då är det okej, säger Kunnas och syftar på den utbredda dopningen i Ryssland som avslöjats i McLaren-rapporterna.

Roman Eremenko, Finland-Kosovo, hösten 2016.
Även en framstående finländare åkte fast för dopning i år, då fotbollsstjärnan Roman Eremenko testade positivt för kokain. Roman Eremenko, Finland-Kosovo, hösten 2016. Bild: All Over Press Roman Eremenko,Finlands herrlandslag i fotboll

I Yle Sportens sammanfattning av idrottsåret 2016 diskuteras även årets idrottare i Finland (läs mer här) och världen. Det blir också fler tankar kring rysk dopning, fotbolls-EM, Leicesters och IFK Mariehamns mirakel, Hasse Backes och Bollförbundets debacle, de magiska JVM-veckorna och vad som egentligen gör idrotten evig.

Och avslutningsvis lovar Kaj Kunnas sitta klädd i BK-46:s färger under vårens handbollsfinaler i Riihimäki!

Lyssna på hela diskussionen nedan:

Läs också

Nyligen publicerat - Sport