Hoppa till huvudinnehåll

Flygekorren som nästan försvann i Pojo

Kåre Karlsson måste ner på knä för att hitta avföring av en flygekorre runt asparna i Pojo.
Kåre Karlsson måste ner på knä för att hitta avföring av en flygekorre runt asparna i Pojo. Karlsson inventerade beståndet i Pojo i somras. Kåre Karlsson måste ner på knä för att hitta avföring av en flygekorre runt asparna i Pojo. Bild: Yle/Marica Hildén flygekorre asp

Kåre Karlsson knäböjer vid asp efter asp i Skogböle i Pojo. Krafsar bort löv, kollar mossan som växer på stammens nedre del. Någon timme senare och några kilometer bort hittar han äntligen det han söker: orangefärgade små korn och brun mossa. De små kornen är så färska att det alldeles säkert sitter en flygekorre och trycker i sitt bo ovanför Kåre Karlssons huvud.

Kåre Karlsson studerar till miljöplanerare på Yrkeshögskolan Novia. I somras inventerade han beståndet av flygekorrar i Pojo.

Avföringen är orange eftersom flygekorrarna tycker om aspens löv och hängen. Det är pollenkornen som färgar avföringen. Flygekorrens urin färgar mossan vid stammarna brun.

Asp i blom
Flygekorrar gillar asphängen. Asp i blom Bild: Magnus Östman/Natur och Miljö vetamix

Den nya inventeringen bygger på de observationer som anmäldes till Närings-, trafik- och miljöcentralen under 1995-2007. Den nya genomgången i somras gjordes på uppdrag av naturinventerare Esko Vuorinens företag Silvestris luontoselvitys.

Kåre Karlsson gick alltså i somras i Pojoskogarna för att kolla om flygekorrstammen har förändrats. Utöver de gamla observationsplatserna kontrollerade Karlsson också några nya ställen där det finns mycket asp. Det är sådana träd som flygekorrar gillar väldigt mycket.

De gamla inventeringarna (1995-2009) visade att det fanns mest flygekorrar i Skogböle. Och det är antagligen därifrån de spridits till resten av Pojo.

En grå flygekorre på en fågelholk.
Flygekorren har försvunnit från nästan alla platser i Pojo. Den syns nu endast i Skogböle. En grå flygekorre på en fågelholk. Bild: Wikimedia commons flygekorre,Flygekorrar

Kåre Karlsson kan nu efter sin inventering konstatera att antalet flygekorrar har minskat. Flera av områdena i inventeringen är fortfarande sådana att de skulle lämpa sig för en flygekorre att bo på. Ändå syns inte ett spår av dem.

Nästan 150 flygekorrspunkter granskades på nytt

Naturinventeraren Esko Vuorinen berättar att 41 av de granskade 145 punkterna i Pojo hade blivit odugliga som boplatser för flygekorrarna. Det beror bland annat på avverkninga, det vill säga kalhyggen och gallringar.

I inventeringen kunde man notera att endast 35 punkter fortfarande var bebodda. Det betyder inte att det finns 35 flygekorrar eftersom en flygekorre kan ha flera bon.

Alla positiva observationer gjordes i Skogböle. På de andra gamla observationsplatserna i Pojo gjordes inga positiva observationer, där fanns alltså inte längre märken efter flygekorrar.

Esko Vuorinen konstaterar att antalet punkter där man observerat flygekorrar minskat i Pojo.

- Det verkar som om de försvunnit från vissa delar av Pojo där det tidigare fanns bra stammar.

Esko Vuorinen
Esko Vuorinen. Esko Vuorinen Bild: Yle/Minna Almark raseborgs natur och miljö

Flygekorrarna har försvunnit till exempel på området mellan Pojo kyrkby och Tenala. Åren 1999-2000 observerades flygekorrar där. Vuorinen har några hypoteser om varför flygekorrarna minskat eller försvunnit.

Esko Vuorinen konstaterar att flygekorrarna kräver skog som består av barrträd och stora aspar. Det finns några sådana skogar ännu, men det börjar vara glest mellan dem och då trivs inte flygekorren.

- Honorna vill inte bo tillsammans med allt för många andra honor. En hona vill ha ett stort område, minst 3-4 hektar.

Det blir allt svårare för flygekorrarna att hitta sammanhängande skogsområden som de gillar. Skogarna blir nu allt mera splittrade på grund av avverkning, jordbruk och unga skogar som växer upp.

Flygekorrstammen har följts upp på nationell nivå sedan 2006. Stammen har på kort tid rasat. Den minskade med 23 procent mellan åren 2006 och 2015.

Information om flygekorrens föröknings- och rastplatser och andra platser där den setts finns i den statliga miljöförvaltningens datasystem Hertta Eliölajit eller i NTM-centralernas egna databaser. Därifrån förs informationen över till Finlands skogscentral.

Just nu finns det ungefär 21 500 observationsplatser införda i Hertta Eliölajit-databasen, men de är inte alla föröknings- och rastplatser.

Mossan på en stam har blivit brun och det betyder att en flygekorre har urinerat på stammen.
Aspens nedre del är brun av flygekorrens urin. Mossan på en stam har blivit brun och det betyder att en flygekorre har urinerat på stammen. Bild: Yle/Marica Hildén flygekorre urin

Små små korn av flygekorrens orangefärgade avföring gömde sig under några löv i Pojo.
Ser du de små små kornen som är orangefärgade? Det är inte lätt att hitta flygekorrens avföring, men då du hittar så här färsk avföring så finns det med största sannolikhet en flygekorre i trädet. Små små korn av flygekorrens orangefärgade avföring gömde sig under några löv i Pojo. Bild: Yle/Marica Hildén flygekorre avföring

En bild på en asp där det finns hål i stammen och en flygekorre bor i något av hålen.
Här uppe i någon av aspens håligheter borde det finnas en flygekorre eftersom det finns avföring och urin under trädet. En bild på en asp där det finns hål i stammen och en flygekorre bor i något av hålen. Bild: Yle/Marica Hildén flygekorre asp

Men Kåre Karlsson är ännu inte särskilt bekymrad. Det behövs mera forskning för att med säkerhet fastställa att stammen minskat. Dessutom hittade han några nya boplatser i Skogböle.

Han räknar upp flera möjliga orsaker till varför arten inte längre kunde observeras på de gamla platserna:

- En del av områdena hade avverkats eller gallrats och då har flygekorrarna antagligen flyttat.

- Det kan hända att de finns på nya platser som de inte gillade tidigare. Och de områdena var inte med i den här inventeringen.

- Det är svårt att hitta spår efter flygekorrar om det regnar kraftigt: avföringen försvinner då.

Det i sin tur kan ha lett till att Karlsson inte hittade boplatsen. Så flygekorren kan finnas kvar, men det vet man inte då spåren inte syns.

Skogsägaren har ansvaret

Skogsägarna har i dag ett större ansvar än tidigare för flygekorrarnas framtid. Kravet på att skydda flygekorrarna består. Det är med andra ord förbjudet att förstöra eller försämra artens föröknings- och rastplatser.

Tidigare fattade Närings-, trafik- och miljöcentralerna beslut om avgränsningar för flygekorrarnas föröknings- och rastplatser; det här skedde i samband med anmälningar om användning av skog. Men nu har lagen ändrats.

I och med den nya naturvårdslagen som trädde i kraft i april i år beslutar NTM-centralerna inte längre om var man på grund av flygekorren inte får avverka.

Lagen ändrades för att lätta på byråkratin. NTM-centralerna fattade tidigare beslut om cirka 500 avgränsningar varje år.

En lind ståtar längs en väg i Pojo och i linden har det bott flygekorrar för länge sedan.
Tidigare trivdes en flygekorre i linden på andra sidan vägen trots att bilar kör fram och tillbaka. Den senaste inventeringen visar att flygekorren övergett boet i linden. En lind ståtar längs en väg i Pojo och i linden har det bott flygekorrar för länge sedan. Bild: Yle/Marica Hildén skog pojo

Nu ska skogsägarna själva komma ihåg att beakta flygekorrarna i samband med planeringen av avverkningar. Markägarna får information om platser där flygekorrar har observerats via tjänsten minskog.fi.

Flygekorren gillar aspar och skymning

Flygekorre (Pteromys volans) sträcker sig från Finland till Baltikum och vidare österut ända till kusten av Stilla havet.

Flygekorren är en strikt skyddad art i Finlands och EU:s lagstitfning.

Webbplatsen Ut i naturen berättar att Noux nationalpark har en av de tätaste kända stammarna av flygekorre i Finland. I Noux finns nästan 200 skogsbestånd som är bebodda av flygekorrer.

En flygekorre sitter på en trädgren
En flygekorre sitter på en trädgren videostill

Flygekorren är mindre än den vanliga bruna ekorren. Den väger mellan 130 och 160 gram. Flygekorrens kropp är ungefär 15-20 centimeter lång och svansen 9-14 centimeter.

Pälsen är grå och magen är något ljusare än ryggen.

I brosket mellan fram- och bakbenen finns en hudflik som flygekorren breder ut när den glidflyger.

Stora aspar och björkar ger flygekorren mat. Aspar med hål i stammen kan också fungera som boplats.

En flygekorre på en trädgren
En flygekorre på en trädgren Bild: Yle flygekorre

På sommaren äter flygekorren nästan enbart blad från träd. På försommaren livnär den sig helst på nya mjuka blad från lövträd, så som från al och asp.

Då löven fallit äter flygekorren främst al- och björkhängen. Tallens knoppar, blomställningar och årsskott hör också till kosten.

Flygekorren har flera bon i bruk samtidigt. Den kan ha fyra gamla hackspettsbon och 1-2 risbon, som den använder för lagring av födan, övernattning och parning.

Flygekorren rör sig oftast i skymningen.

Kåre Karlsson befarar att det innebär att betydligt flera flygekorrar kommer att försvinna eftersom markägaren inte längre behöver anmäla till NTM-centralen eller Finlands skogscentral att det finns flygekorre. Men det gäller alltså att se till att inte förstöra omgivningen.

- Det är egentligen bara de som är intresserade av naturen som håller reda på dem. Markägarna kanske inte har den kunskap som behövs för att hitta flygekorrarna.

Det händer lätt att man avverkar fel.― Kåre Karlsson om flygekorrens livsmiljöer

Det här skulle Karlsson gärna ändra på. Han ska snart skriva sitt slutarbete och planerar att ta reda på i vilka områden flygekorrar trivs i Raseborg.

- Då vet man var det är mest sannolikt att hitta dem och markägarna får veta var de ska söka. Skogsägarna vet vad de har för skog, men jag tror att majoriteten inte vet var flygekorren trivs.

Då händer det lätt att man avverkar fel, säger Karlsson.

Han efterlyser också en morot så att skogsägarna skulle bli intresserade av att ta reda på mera om flygekorren. Karlsson skulle gärna se att markägarna fick kompensation om det finns flygekorre på deras marker.

Avsågade tallar mellan Hangöbanan och gamla Ekenäsvägen i Karis.
Skogsägarna har numera ett stort ansvar vad gäller skyddet av flygekorre. Det gäller att ta reda på om den finns på de egna markerna. Om det finns flygekorre så måste man vidta åtgärder så att deras rast- och förökningsplatser hålls intakta. Markägarna måste däremot inte meddela att det finns flygekorre, men NTM-centralen vill gärna veta var de finns så att de kan markeras i kartor. Avsågade tallar mellan Hangöbanan och gamla Ekenäsvägen i Karis. Bild: Yle / Pia Santonen hyggesrester

Skogsägarna kan få ersättning om skyddet av flygekorren leder till märkbara förluster, sägs det i jord- och skogsbruksministeriets rådgivningsmaterial.

Ministeriet konstaterar att det kan vara bra att skydda området om det uppfyller kraven i Metso-programmet. Metso gör det möjligt för skogsägare att mot ersättning freda skogar med särskilda naturvärden.




Läs också

Nyligen publicerat - Västnyland