Hoppa till huvudinnehåll

Fallet Aarnio - här är bevisen och bortförklaringarna

Jari Aarnio
Jari Aarnio Bild: AOP Jari Aarnio

I nio månader har tingsrätten lagt en mosaik av skärvor till bevis. Frågan är om bilden som framträder räcker för att döma den tidigare narkotikapolischefen som storskurk. Här är de huvudsakliga bevisen och bortförklaringarna.

Jari Aarnio är sedan tidigare dömd till tre års fängelse för bland annat mutbrott och missbruk av tjänsteställning. Den domen handlade om att han som ansvarig för polisens anskaffningar köpte utrustning av företaget Trevoc som han själv var delägare i.

Nu riskerar han betydligt strängare straff. Åklagaren yrkar på 13 års fängelse för ett otal brott. Den övergripande anklagelsen är att Aarnio ska ha lett en liga som smugglade in över tusen kilo hasch från Holland till Finland.

Förundersökningsmaterialet är enormt, bevisen är många och ofta tvetydiga.

Tingsrätten har nu grunnat på domen i nio månader, men vi tar det i snabbversion. Här är de huvudsakliga bevisen och bortförklaringarna.

1. Mobiltelefonerna: Är Aarnio den mystiske Bölemannen?

År 2011 smugglades stora mängder hasch in i tunnor från Holland. Flera personer dömdes då till långa fängelsestraff, men en fråga blev obesvarad. Fanns det ytterligare en person som ledde hela verksamheten?

Personen som kallats Bölemannen höll kontinuerligt kontakt med de andra smugglarna via ett tiotal mobiltelefoner. Nu hävdar åklagarna att dessa telefoner oförklarligt ofta befann sig på samma plats som Aarnio. En av mobilerna har man hittat i Aarnios garage.

Aarnio själv har hävdat att telefonerna har använts i polisarbetet för att kontakta informatörer. Eftersom de har använts av hans underlydande är det naturligt att de befunnit sig i hans närhet. Enligt försvaret är det bevisat att telefonerna har varit i narkotikarotelns bruk och att de använts av flera poliser.

Avgörandet försvåras av de dimridåer Aarnio skapade kring sina hemliga polisoperationer. Det finns ingen bokföring eller rapportering om de hemliga telefonkontakterna.

2. Kontanterna: Hur kunde Aarnio ha så mycket pengar?

Enligt åklagarna har Aarnio strött omkring sig drygt en halv miljon euro utöver sina normala inkomster.

Under hela förundersökningen kunde han inte ge några som helst svar på var pengarna kommit ifrån. Men i november 2015 slog det plötsligt Aarnio att han fått 447 000 euro av en sedermera död affärsman på parkeringsplatsen invid Stadsteatern i Helsingfors. Pengarna ska ha levererats av kuriren Veiko, vars identitet är omstridd.

Aarnio betalade visserligen aldrig skatt för pengarna, men det brottet är preskriberat. För Aarnio gäller det att trovärdigt visa att det inte handlar om narkotikapengar.

Åklagarna har haft svårt att köpa förklaringen.

3. Pengarna i trädgården: Planterades de i rabatten?

I maj 2014 hittade Centralkriminalpolisen 65 000 euro i ett plastämbare i en rabatt i Aarnios trädgård.

Åklagarna uppfattar det som ett ovanligt sätt att placera lagliga sparmedel och hävdar att det handlar om knarkpengar.

Enligt Aarnio är gömman iscensatt. Pengarna planterades av någon som ville Aarnio illa, hävdar försvaret och påpekar att Aarnios adress var känd.

Åklagarna anser att det är osannolikt att någon skulle ha gömt pengarna så väl om syftet var att de skulle upphittas. Dessutom, hävdar man, har Aarnio varit mån om att det ska spridas täckbark på tomten.

Sedlarna har nu undersökts noggrant. Aarnios fingeravtryck eller dna har man inte hittat på en enda av dem. Tingsrätten har fått ta ställning till hur troligt det är att någon skulle ha iscensatt sedelgömman.

Allt handlar om helheten

Som vi kan se finns inte något rykande vapen bland bevisen mot Aarnio. Tingsrätten får nu ta ställning till en mosaik av små skärvor till bevis. Frågan är om bilden som framträder räcker för att döma Aarnio.

Att bilden är en smula märklig räcker inte. För en fällande dom måste tingsrätten bevisa att han är skyldig. Jari Aarnio är inte tvungen att bevisa att han är oskyldig.

Tingsrätten offentliggjorde sin dom den 29 december.

Den tidigare fängelsedomen har Aarnio överklagat till Högsta domstolen.

Läs också