Hoppa till huvudinnehåll

Fråga Fritt: Aura ås lera fick nytt liv vid Kupittaan Savi

Kupittaan savi - människor som jobbar inne i lerfabriken
Tegeltillverkning vid Kupittaan Savi på 1930-talet. Kupittaan savi - människor som jobbar inne i lerfabriken Bild: Åbo museicentrals fotoarkiv keramik,Kupittaan Savi,fråga fritt

I Finland har vi varit nästan bortskämda med tiotals glasverk som producerat vackert glas av toppkvalitet. Nästan alla finländare har Arabias porslin i sina köksskåp - men visste ni att det också funnits en lerfabrik i Åbo, som under sin storhetstid levererade tegel till olika delar av landet och dessutom prydnadsföremål och brukskärl av varierande storlek och form?

Under hösten har lyssnare kunnat skicka in sina frågor som berör deras näromgivning till Yle Åboland. En av de frågor som kommit in handlade om den tidigare lerfabriken som funnits i Kuppis i Åbo.

Fabriken är känd under det finska namnet Kupittaan Savi (Kuppis Lera) och trots att fabriken inte längre finns kvar, kan man med jämna mellanrum stöta på både deras gamla tegel och föremål.

Men var har fabriken egentligen funnits, har den haft ett svenskt namn - och vad hände med den?

- Lera är en råvara som vi har mycket av här i Åbo, så egentligen är det helt naturligt att det fanns en lerfabrik här, berättar forskare John Björkman på Egentliga Finlands landskapsmuseum.

Redan på 1700-talet fanns en fabrik som förädlade lera i Kuppisområdet invid järnvägen, motorvägen och sjukhusområdet.

Men själva Kupittaan Savi grundades 1921. Något svenskt namn har fabriken inte, utan omtalas som Kupittaan savi också i svenska arkivdokument, berättar Björkman. Verksamheten byggde vidare på en tidigare fabrik som gått omkull under första världskriget och som fungerade på området.

Anställda vid Kupittaan Savi på 1930-talet.
Anställda vid Kupittaan Savi på 1930-talet. Anställda vid Kupittaan Savi på 1930-talet. Bild: Åbo museicentrals fotoarkiv kuppis lerfabrik

- Hörnstenen för produktionen var byggmaterial av olika slag, murtegel, taktegel och dräneringsrör. Senare kom också konstkeramik och andra vardagsförmål med i bilden, tillägger Björkman.

Framåtandan och tänkandet var starkt vid Kupittaan savi, vilket gjorde att fabriken klarade sig väl. Det var också drivkraften att ständigt utveckla nya produkter som räddade företaget då fabriken 1927 drabbades av en brand strax innan den stora depressionen och måste byggas upp på nytt. 1930-talet blev istället en framgångssaga.

En betydande arbetsgivare med högt till tak

I början av 1930-talet hade fabriken 250 anställda. Inom tio år hade man lyckats växa till 300 anställda, som sedan fördubblades under 1940-talet. Flest anställda hade fabriken på 1960-talet och utgjorde således en viktig arbetsgivare i Åbotrakten.

Keramiker i arbetet på Kupittaan savi på 1930-talet.
Keramiker i arbetet på Kupittaan savi på 1930-talet. Keramiker i arbetet på Kupittaan savi på 1930-talet. Bild: Åbo museicentrals fotoarkiv kuppis lerfarbik

Fabriken blev också en viktig inkörsport till arbetslivet för många unga konstnärer, som ofta anställdes från Åbo ritskola för att måla prydnads- och bruksföremål. Bland de kändaste målarna kan nämnas Maija Karma. Också många kända skulptörer som Wäinö Aaltonen bidrog med att formgiva föremål.

Dekorationsmålning av keramik vid Kupittaan savi på 1930-talet.
Dekorationsmålning av keramik vid Kupittaan savi på 1930-talet. Dekorationsmålning av keramik vid Kupittaan savi på 1930-talet. Bild: Åbo museicentrals fotoarkiv kuppis lerfabrik

I 1920- och 30-talets anda skapade man konstföremål i folklig anda, för alla. Vackra föremål vara inte bara för överklassen. Det här syntes också i hur föremålen kom till på fabriken.

- På fabriken fanns en idéhylla, där alla kunde ställa fram olika idéer för produkter. Gillade ledningen idén, kunde den börja produceras, berättar Björkman.

Så här gick det bland annat för Artturi Nurminen, anställd för att göra taktegel, som fick idén att göra små lerfigurer av en man och en kvinna. Dessa blev sedan en av Kupittaan savis mest älskade föremål, statyerna av "Matti" och "Maija".

Leran bestämde formspråket

- Rödleran från Aura lämpade sig utmärkt för tegeltillverkning, men den ställde vissa krav på konstföremålens formspråk. Prydnads- och konstföremålen har därför en grövre karaktär, som senare blivit ett kännetecken för Kupittaan savis produkter, berättar Björkman.

Men visst följde fabriksproduktion också trenderna. På 1920-talet formgav Kerttu Suvanto-Vaajakallio många små djurfigurer som ännu i dag är eftertraktade bland samlare. Hon styrde också produktionen mot ett mer art deco-inspirerat formspråk. Senare under 1950- och 60-talet tog man i bruk en finare lertyp som möjliggjorde ett finare och mer modernistiskt formspråk.

Slutet på tegelbyggandet och Kupittaan savi

Under 1960-talet förnyades byggnadstekniken i rask takt och efterfrågan på tegel sjönk drastiskt. Det här kom också att bli Kupittaan savis öde. Då byggnadsmaterialet utgjort den ekonomiska grunden för fabrikens verksamhet, rasade lönsamheten och företaget gick i konkurs 1969.

Fabriksbyggnaderna finns delvis kvar i dag i stadsdelen Österås, invid det nya T-sjukhuset och motorvägen. Det gamla fabriksbyggnaderna har omvandlats till moderna kontorsutrymmen och har fått namnet Old Mill - den gamla fabriken.

Kupittaan savi lever också kvar i de gamla föremålen. Ännu i dag är många av dem förhållandevis billiga och lätta att hitta på loppmarknader och antikaffärer. Kerttu Suvanto-Vaajakallios djurfigurer, Wäinö Aaltonens stora fat och Matti och Maija-figurerna däremot är ännu i dag värda flera hundra euro och mycket eftertraktade bland samlare.

Kupittaan savis fabrik på Österås i Åbo på 1930-talet.
Kupittaan savis fabrik i Österås i Åbo på 1930-talet. Kupittaan savis fabrik på Österås i Åbo på 1930-talet. Bild: Åbo museicentrals fotoarkiv kuppis lerfabrik

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland