Hoppa till huvudinnehåll

Klättring stärker självförtroendet - från nischad sport till populär hobby

Monica Eklund klättrar
En svettig selfie i sommarhettan vid Falkberget i Lovisa. Monica Eklund klättrar Bild: Yle / Monica Eklund väggklättring

2020 är sportklättring en av grenarna i sommar-OS i Tokyo. Inte så konstigt med tanke på att intresset för sporten bara under några år har ökat tiofalt, också här i Finland. Men vad är det egentligen i klättrandet som fascinerar?

Enligt Nils Ragnar Gustavsson i Den stora boken om klättring lär den norske filosofen och klättraren Arne Naess en gång ha sagt ”Det är inte jag som började klättra, vi klättrade alla som barn, jag har bara fortsatt, det är ni som har slutat”.

Ja, varför slutade vi klättra när vi blev vuxna? Som barn klättrade vi i träd, på bokhyllor och på stenar, utan rädsla för varken höjden eller för att falla. Sen växte vi upp och klättrandet försvann.

Men det finns de som av en eller annan orsak har hållit i - eller hittat tillbaka till - lusten att klättra.

Det är inte jag som började klättra, vi klättrade alla som barn, jag har bara fortsatt, det är ni som har slutat― Norske klättraren och filosofen Arne Naess

Intresset för klättringen som sport och hobby har under bara ett par decennier ökat märkbart också här hemma. I 1960-talets Finland var det ett tjugotal ivriga äventyrare som klättrade, i mitten av 1990-talet var de redan ett par tusen.

Idag är antalet personer som sysslar med klättring uppe i flera tiotusentals och intresset ökar hela tiden.

De som klättrar på professionelll nivå är dock fortfarande få. Det finländska landslaget (2017) består av tre personer, Anna Laitinen, Anthony Gullsten och Ilari Kelloniemi.

Men varför klättring?

Då jag hösten 2006 deltog i en grundkurs i väggklättring fastnade jag direkt. Mitt intresse för idrott i övrigt hade varit rätt svalt och att gå på gym kändes (och känns fortfarande) tråkigt och onaturligt.

Klättringen däremot bjöd omedelbart på alldeles nya former av spänning på flera olika plan, spänning som håller i sig än idag: den får mig att tänja på mina fysiska och psykiska gränser och att kämpa för att nå dit jag vill. Klättringen stärker min tro på mig själv och mina möjligheter.

Utsikt från Olhavanvuori i Kouvola.
Den femtio meter höga bergsväggen vid Olhavanvuori i Repovesi nationalpark har blivit något av en helig plats för klättrare i Finland. Den lilla pricken på bergskanten är jag. Utsikt från Olhavanvuori i Kouvola. Bild: Monica Eklund/Yle väggklättring,klättring

Känslan av seger då jag har klarat en rutt är beroendeframkallande och oerhört belönande. Vetskapen om att det ligger en viss fara i klättrandet förstärker den upplevelsen, det är trots allt inte en helt riskfri hobby. Här bestämmer var och en själv hur stora risker man vill ta.

För egen del har jag inget behov av att utmana ödet mer än nödvändigt, vilket också gör att jag aldrig kommer att bli mer än en glad hobbyklättrare. Men för den som känner för att satsa allt och nå riktigt långt är möjligheterna gränslösa.

Monica Eklund klättrar
Det är inte storleken som räknas. Att klättra på en några meter hög vägg i trygga förhållanden inomhus med mjuka madrasser att falla ner på kan vara mera utmanande än du tror. Monica Eklund klättrar Bild: Yle / Monica Eklund klättring,väggklättring,boulder

Det är inte målet utan resan

Idag talas det mycket om hur vi på grund av det ständiga flödet av information utvecklar gräshoppshjärnor som inte klarar av att koncentrera sig på en sak i taget.

Klättringen är ett bra botemedel mot detta. Den tvingar en att fokusera.

På bergsväggen eller i klättringsgymet går det inte att fundera på bilen som borde föras på service, på arbetsuppgiften som blev ogjord eller på dammråttorna under soffan. På väggen är det bara nuet som gäller och att ta sig uppåt, en centimeter i taget. Och detta helst utan att falla.

Utsikt från Olhavanvuori i Kouvola.
Klättrar du utomhus får du också fina naturupplevelser på köpet. Utsikten från Olhavanvuori i Repovesi nationalpark är magisk. Utsikt från Olhavanvuori i Kouvola. Bild: Yle / Monica Eklund utsikt

Men det finns ju alltid en lite svårare klättringsrutt att jobba med, det finns alltid ett lite högre berg att ta sig upp för. Därför blir klättringen heller aldrig tråkig.

Miley Cyrus' låt Climb, som har skrivits av Jessi Alexander och Jon Mabe för filmen Hannah Montana, beskriver rätt bra klättringens inre väsen - och livet i största allmänhet:

"There’s always gonna be another mountain
I’m always gonna wanna make it move
Always gonna be a uphill battle
Sometimes I’m gonna have to lose
Ain’t about how fast I get there
Ain’t about what’s waiting on the other side
It’s the climb"

Vad är klättring?

  • Människan har alltid klättrat. Våra förfäder klättrade för att hitta mat och för att överleva. Barn klättrar för att det är en naturlig del av deras lek och motoriska utveckling.
  • 1786 besteg Michel-Gabriel Paccard och Jacques Balmat Mont Blanc. The Alpine Club grundades i London 1857. 1953 besteg Sir Edmund Hillary och Tenzing Norgay Mount Everest.
  • Matti A. Jokinen är klättringens fader här hemma i Finland. 1954 klättrade han upp på Matterhorn och 1962 grundades Suomen Alppikerho, Finnish Alpine Club, med Jokinen som ordförande. På den här tiden fungerade väggklättringen i Finland mest som träning för bergsbestigning och antalet aktiva klättrarare var endast ett tjugotal.
  • På 1980-talet utvecklades klättringen åt sportklättringshållet. I och med det växande intresset byggdes också de första inomhusväggarna och 1992 ordnades de första finska mästerskapen. I mitten av 1990-talet var antalet utövare i Finland redan ett par tusen och som en följd av detta grundades Suomen Kiipeilyliitto 1995. Idag finns det flera tiotusentals klättrare i Finland.
  • Veikka Gustafsson nådde Mount Everests topp som första finländare 1993. Fyra år senare klättrade han upp igen, den här gången utan extra syre. Gustafsson har klättrat samtliga bergstoppar i världen som är över 8000 meter höga.
  • Intresset för bouldering (klättring på klippblock och lägre väggar) ökade i Finland i början av 2000-talet. Hösten 2016 klättrade Nalle Hukkataival världens svåraste bouldringsrutt hittills, Burden of Dreams, som han hade kämpat med i fyra år.
  • Klättring är ett brett begrepp och omfattar allt från att bestiga Mount Everest till att klättra inomhus på konstgjorda väggar. Målet för alla är dock att ta sig uppåt, oberoende av om väggen är låg, hög, svår, snötäckt, inomhus eller utomhus.
    • 2020 är klättring en av grenarna i sommar-OS i Tokyo. Det blir en en kombination av tre klättringsgrenar: lead (svårighetsklättring med rep), bouldering och speed.

    Läs mera:

    Världens svåraste klättersten finns i Lovisa

    Lite i skymundan i Lovisaskogen finns en stor sten. Men det är inte vilken sten som helst. Vid det här laget är den berömd eftersom den anses vara det svåraste stenblocket i världen att bestiga.