Hoppa till huvudinnehåll

Kärlekssemester utan kroppskontakt - att resa som HBTIQ

Siluett av ett par som håller varandra i handen
Siluett av ett par som håller varandra i handen Bild: AOP/ Alamy Solnedgång,semester,Händer

Här har vi idealbilden av romantik: du vandrar på en sandstrand hand i hand med den du älskar. Vågskvalp och palmer, saronger och solsken. Den perfekta kärlekssemestern, helt enkelt.

Men om du och din partner råkar vara av samma kön kan det hända att ni får slopa det där med att hålla varandra i handen och undvika alla former av ömhetsbevis i det offentliga.

Catariina Salo och hennes fru kom nyligen hem efter tre veckors vistelse i Indien, ett land där homosexualitet är olagligt.

- Det kom ju inte som en överraskning på något sätt för jag hade ju läst på om det här på förhand. Men jag var inte förberedd på att det skulle kännas så frustrerande när vi väl var där! konstatarer Salo.

Kvinnor i solglasögon på sandstrad
Catariina Salo med frun Mira under Indiensemestern Kvinnor i solglasögon på sandstrad Bild: Catariina Salo semester,badstränder,Indien,HBTQ

Vardagliga situationer ledde till paranoia

Catariina Salo skrev ett blogginlägg med rubriken "Att resa som hbtiq", och inlägget har fått stor spridning. Många har tänkt i samma banor, andra tyckte att inlägget gav dem en riktig tankeställare. Ur finländsk synvinkel känns tanken på att inte våga vidröra sin partner främmande.

- Det som är märkligt med just Indien är att transsexualitet är helt accepterat i landet, men inte homosexualitet. Man kan få böter eller rent av fängelse.

Salo tycker alltid det är en bra idé att läsa på när man ska resa långt bort, om den politiska situationen i landet till exempel. Hon och frun var på förhand helt införstådda med att de för säkerhets skull skulle undvika att hålla varandra i handen eller pussas ute bland folk under de tre veckor semestern pågick.

Detta visade sig vara mycket jobbigare i verkligheten än i tanken.

- Det som kändes mest irriterande var känslan som drabbade mig varje gång jag var på vippen att vidröra min fru av en eller annan orsak, i helt vardagliga situationer. Jag kände mig lite paranoid varje gång ”kan jag göra det här nu eller kan någon se det?”. Så vill en ju inte hålla på!

"Är ni systrar?"

Vid flera tillfällen fick paret frågan om de var syskon.

- Nåja, vi är ju båda vita och råkar ha samma färg på håret, så i en främmande kultur kanske de tycker att vi liknar varandra. Och vi bara log och svarade bara att nej, vi är vänner. Men det kändes ju också absurt att inte bara kunna säga som det var.

Catariina Salo har sedan länge varit engagerad i frågor som har att göra med mänskliga rättigheter. Även om semestererfarenheten kändes frustrerande ser hon det som positivt att den fick henne att tänka till.

- Jag är ju trots allt en privilegierad västerlänning som fritt kan välja vart jag vill åka. Om jag inte vill hålla min läggning hemlig är det ju bara att åka till Stockholm till exempel, där jag inte alls behöver dölja vem jag är. Men jag tänker på de personer och regnbågsfamiljer som lever i länder där det är olagligt att vara HBTIQ. Det här blev förstås en ögonöppnare för mig, och nu känner jag mig ännu mera manad att fortsätta kämpa också för deras skull!

Läs också

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP