Hoppa till huvudinnehåll

Risk för nya brott om frigivna blir utan hjälp

Staket, taggtråd och övervakningskameror vid fängelsemur.
Staket, taggtråd och övervakningskameror vid fängelsemur. Staket, taggtråd och övervakningskameror vid fängelsemur. Bild: Yle / Victoria Wirén fängelse,fängelset i vanda,Staket,Stängsel,Övervakningskamera,Taggtråd

Det finns stora variationer i det stöd olika kommunerna erbjuder för att hjälpa frigivna fångar att klara av återgången till ett liv i frihet. Många som har hamnat i fängelse har redan tidigare erfarenheter av att inte få tillräckligt med hjälp och stöd, och det är en orsak till att de kan ha börjat begå brott.

Det säger Yaira Obstbaum-Federley som är doktorand vid Helsingfors universitets institut för kriminologi och rättspolitik.

- Fångar hör till den sjuka delen av populationen. De har många problem, 80-90 procent har alkohol- och drogproblem och psykiska problem är också mycket allmännare än i populationen i allmänhet.

De många problemen är en delorsak till att många har hamnat i fängelse. Om man inte har fått den hjälp och stöd man har behövt kan det vara svårt att klara av att skaffa sig utbildning och jobb.

Bland dem som har hamnat i fängelse finns det många som har fått flera chanser i form av till exempel villkorliga straff. För dem kan det vara svårt att bryta invanda mönster och försöka leva enligt samhällets regler, helst utan rusmedel.

Ungefär hälften av dem som sitter i fängelse kommer att hamna dit igen.

Alkoholen förstör goda föresatser

Obstbaum-Federley säger att det finns en stor oro för hur människor ska klara av övergången till ett liv utanför fängelsemurarna. När friheten firas finns det ofta rusmedel med i bilden, och det ökar risken för nya brott.

- Det finns mycket stora skillnader mellan olika kommuner när det gäller vad en fånge som blir frigiven kan få för stöd. Man kan ju förstå att kommunen tänker att det finns andra saker som vi vill göra, vi har barn och åldringar som vi vill satsa på. En person som har begått ett brott kanske inte känns som den vi vill satsa på, men där kan det förekomma problem. Om de personerna inte får hjälp så vad händer då?

Att fångarna är sjukare än förr förklaras åtminstone till en del med de nedskärningar i samhällets stödtjänster som gjordes efter den ekonomiska depressionen på 1990-talet.

Också den ökade användningen av droger syns, säger Obstbaum-Federley.

- Problemen är större än tidigare. Ännu på 80-90-talen hade vi en fångpopulation där fångarna ganska allmänt kunde jobba under fängelsevistelserna. Småningom märkte man i fängelserna att fångarna är sjukare och de har mera alkohol- och drogproblem samt psykiska problem.

God välfärdspolitik är den bästa kriminalpolitiken

Obstbaum-Federley menar att de som har suttit av sina straff borde erbjudas stödtjänster med låg tröskel, så att de har en bättre chans att klara av vardagen ute i friheten.

Då frigivna fångar misslyckas med föresatser om att leva ett hederligt liv drabbas både brottslingen själv, eventuella brottsoffer samt många anhöriga och närstående.

- Det handlar inte bara om mänskligt lidande. Också ekonomiskt kanske det kunde vara en bra idé att ge hjälp tidigare och inte först sedan när någonting har skett. Vi brukar säga att en god välfärdspolitik är den bästa kriminalpolitiken.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes