Hoppa till huvudinnehåll

Johan Storgård: Jag har gjort mitt

Johan Storgård.
Johan Storgård. Bild: Yle/Parad Media Johan Storgård,Svenska Teatern,Teaterchef,teater,skådespelare

– Svenska Teatern är idag en viktig aktör på det finländska teaterfältet. Jag har gjort mitt, och jag är lycklig över att teatern har blivit en bastion, som kan erbjuda ett brett utbud intom ramen för scenkonst på svenska i Finland.

Så högtidligt uttrycker sig Johan Storgård, 53, som avgår från sin post som teaterchef för Svenskfinlands nationalscen efter 15 år. Han lämnar jobbet så fort som en efterträdare har utsetts, senast i slutet av mars.

Fortsätter arbeta i samma hus

Johan Storgård är enligt sin egen mening i grunden en skådespelare, som älskar att stå på scen.

– Det är då tiden står stilla, och underbara saker händer.

Det är ändå inte i första hand skådespelarhantverket han kommer att ägna sig åt under de kommande åren. Istället kommer han att gå in för att på heltid leda agenturen ACE productions, som verkar i samma byggnad som Svenska Teatern.

ACE productions är en kommersiell teaterfirma som ägnar sig åt "innehållspotetial". Man utvecklar och marknadsför teaterinnehåll som kan anpassas och säljas till olika länder – lite på samma sätt som TV-kanaler säljer frågesportskoncept.

Att se att vi i Finland gör saker som har möjligheter att lyckas också utanför landets gränser, är en utmaning som Johan Storgård gärna talar om.

Jag gav inte upp mina ideal, men jag anpassade mig.

Bakgrund inom radikal teater

Johan Storgård har inte alltid stått på institutionsteatrarnas säkra tiljor. För femton år sedan hoppade han över till den svenska nationalscenen från Teater Viirus, som han själv varit med om att grunda som ett alternativ till de etablerade teaterhusen med sina kommersiella målsättningar.

De övriga grundarna var Mats Långbacka, Robert Enckell och Arn-Henrik Blomqvist. Namnet Viirus är en sammansättning av orden vi i rus, som syftade på det rusliknande tillstånd som den sanna, flödande kreativiteten ger upphov till, när den inte binds av krav på att tillfredsställa alla.

Medlemmarna var unga, arga och brann för sin sak. Därför var det många som förväntade sig att Svenska Teatern skulle förändras rejält under Johan Storgårds styre.

– Jag gav inte upp mina ideal, men jag anpassade mig. De som hade väntat sig en revolution blev besvikna, för man kan inte nischa en stor teater väldigt smalt och förvänta sig att man ska kunna upprätthålla hela maskineriet. Vi har en stor personal och 80 procent av omsättningen går till löner.

Satsar på nyskriven dramatik

Det oaktat så kan förändringar genomföras.

– En sak som jag sa från början var att jag ville satsa på ny dramatik. Av de runt 180 produktioner vi har satt upp under mina femton år, har nästan hälften varit nyskrivna.

Han förklarar att han inte i första hand skulle uppfylla sina egna visioner, utan klara av de uppgifter som arbetsgivaren gav honom. Den allra viktigaste uppgiften var att vända på trenden av publikflykt och minskade biljettintäkter.

I samma veva genomfördes en rad satsningar som hjälpte till att få teatern på fötter. Johan Storgård betar av dem en efter en.

– Omsättningen har fördubblats, i vissa fall tredubblats, jämfört med när jag började. En enorm grundrenovering har gjorts, som gav teatern tusen nya kvadratmeter och gjorde den hållbar för hundra år framåt. Teatern har varit synlig i världen och vi har sålt biljetter till Australien, Brasilien och Japan. En generationsväxling har ägt rum, 70-80 procent av personalen är nya människor. De här människorna finns kvar, och ska leda teatern vidare i framtiden.

Debatten om musikalerna

Tidvis har Svenska Teatern under Johan Storgårds ledning fått ta emot besk kritik mot valet av pjäser, inte så mycket från publiken som från branschfolk. Man "vågar" inte göra experimentell teater utan satsar på säkra kort som internationella konceptmusikaler.

Även personal har då och då hyrts in utifrån. Teaterchefen säger att det här är en evighetsdiskussion.

– När man läser historiken kan man se att teatern alltid fått kritik när den har satt upp musikteater och operetter, och man har alltid kallat den för en underhållningsscen. Samtidigt introducerades ny europeisk dramatik ofta först på Svenska Teatern. Kommentarerna är likadana idag som för 150 år sedan, och många blundar för allt det nyskapande som faktiskt görs.

Doktorshatten väntar

Det har blivit Johans Storgårds uppgift att vara ömsom kritiker, ömsom försvarare av teateretablissemanget. På samma sätt har han varit både skådespelare, regissör och teaterchef.

En av hans mer minnesvärda skådespelarinsatser under senare år var i Titanic i Akse Petterssons regi, där han med stor självdistans spelade sig själv som kapten och chef för den skuta som Svenska Teatern är. Under en monolog gav han utlopp för drömmar som krossas, liv som förändras och chefens tunga ansvar över sina anställdas välmående.

Den uppmärksamma tittaren kunde kanske också ana att hans bana som chef för Svenska Teatern närmade sig sitt slut.

När Johan Storgård nu förhoppningsvis får lite lugnare dagar, kommer han att avsluta sina doktorandstudier vid Åbo Akademi. Ämnet är kreativitetens inverkan på hälsan. På fritiden njuter han av att segla och spela rinkbandy. Också familjen är viktig.

– Vi har fyra barn i vår nyfamilj. Om jag lyckas ta det lugnare vill jag ägna mig åt familjen. Jag har ingen brist på goda idéer men det tenderar att bli för mycket jobb, så jag skall försöka hålla mig till de projekt jag har. Det är mitt nyårslöfte.

Efter Nio har temat "uppgift" den 16 januari klockan 21 i Yle Fem. Finns också på Arenan.