Hoppa till huvudinnehåll

Kaj Arnö: Hur skall vi leva det goda livet?

Kaj Arnö yogar på ett berg i skärgården
Det goda livet i Nagu. Kaj Arnö yogar på ett berg i skärgården Bild: Kaj Arnö Kaj Arnö

Står vi ut med att någon annan berättar för oss hur vi skall leva och vad ett gott liv kan tänkas vara? Hur ska man förhålla sig till livsråd funderar kolumnisten Kaj Arnö och radar upp sina livsåskådningar:

För en tidigare spalt fick jag diverse mothugg. Jag hade haft fräckheten att resonera kring vad som är rätt och fel rörande vilken mat man sätter i sig. En av kommentarerna reagerade jag speciellt på: Folk som anser sig ha rätt att bestämma hur andra ska leva har jag mycket lite till övers för.

Nu är jag inte en medeltida katolsk präst, som kan göra sig till självsvåldig tolk över vad som är rätt och fel i min församling. Jag är en kolumnist, en fri tänkare, som endast kan övertyga med hjälp av mina argument. Jag kan inte bestämma ett skvatt över hur läsaren lever.

Däremot kan jag ha en uppfattning om hur vi allihop bäst lever med varandra, så vårt samhälle inte urartar i anarki med hot och våld, bärsärkagång och stöld. Jag kan också ha åsikter om hur vi bäst maximerar lycka och minimerar olycka (utilitarism), och om heliga principer som man inte bör tumma på, fastän de inte skulle optimera den totala lyckan.

Kaj Arnö tänjer
Kaj Arnö tänjer Bild: Kaj Arnö Kaj Arnö,yoga

Ingen åsiktspolis

Min åsikt behöver inte vara din åsikt. Om vi tycker olika, kan vi lära något av varandra. Jag kanske tänker fel, eller formulerar mig klumpigt. Eller så tänker jag rätt, men kommer med en oangenäm slutsats. Läsaren har i vilket fall som helst möjligheten att komma med invändningar och motargument, rentav i form av anonyma kommentarer.

Själv är jag inte anonym. Anonyma kommentatörer kan utge sig för att representera en moralisk majoritet, fastän de under ytan är lobbyister för särintressen. Jag skriver inte på mandat av någon intressegrupp, utan på eget bevåg. Frågar läsaren "Cui bono?", eller noggrannare uttryckt, "Varför ids han den där Kaj skriva?", är svaret enbart "för att bli klokare genom att vädra åsikter".

Handlar mina åsikter om något jag enbart själv upplever som ett missförhållande, kan en läsare som är nöjd med status quo hänvisa till gällande lag. "Nu är det ju så att det i lagen står att …". Men till demokratins natur hör att man kan stifta nya lagar, och ändra på gamla, ifall de återspeglar problematiska moraliska värderingar. Därmed handlar en diskussion om Det goda livet primärt om vilka värderingar som bör vara riktgivande.

"För högtravande, Kaj!", hör jag läsaren invända. Kanske det. Jag ska konkretisera mig, och tar sats i Immanuel Kants kategoriska imperativ: Bete dig så att maximen för din handling kan upphöjas till allmän lag. En lite mer allmängiltig variant av Den gyllene regeln, att handla mot andra såsom du vill att de ska handla mot dig själv.

Kaj Arnö tar en selfie med en flykting
Kaj Arnö tar en selfie med en flykting Bild: Sofia Ek flyfie

Tio bud

Mer konkret sats tar jag från några funderingar jag delade med de personer som för något år sedan firade min födelsedag, när jag fyllde jämna år. Många år av grubblerier kring vad som är rätt och fel kristalliserade jag i tio "rättesnören". Tio handlingsmönster som jag själv försöker leva efter. Dessa tio hade jag valt för att jag är en varm anhängare av Luthers starka språk, som bibehållit sin styrka också i svensk översättning, och för att temaområdena för de årtusendegamla etiska föreskrifterna alltfort är aktuella.

Dock har samhället förändrats. Jag får inte mycket daglig vägledning av att påminnas om att jag inte bör dräpa (femte budet har jag aldrig frestats att synda mot), medan jag årligen svär flera gånger (andra budet har jag inte tagit så hårt på).

Och här kommer vi fram till mina tio rättesnören. De är definitivt inte författade av en gudomlig hand, utan tvärtom av en felbar vanlig dödlig. De är inte huggna i sten. De bygger på en grundhållning enligt vilken var och en må bli lycklig på sin egen fason, så länge det inte går ut över andra. Samtidigt prioriterar de långsiktig lycka framom stundens tillfredsställelse, vilket gör dem obekväma.

Kanske värst av allt: de tio rättesnörena bryter mot alla tio paragrafer i Jantelagen. Den skammen får jag väl stå ut med.

Fotnot : Förutöver själva riktlinjen och dess uttolkning, språkligt hållna i Luthers anda, har jag kommit med en förklaring i normal Kaj-prosa till hur jag resonerat kring vart och ett av rättesnörena, och vilka konsekvenser jag gärna skulle se i lagstiftningen.

Uppvärmande löpning
Uppvärmande löpning Bild: Kaj Arnö Kaj Arnö

Första rättesnöret. Du skall flera andra idrotter utöva jämtelöpning. Vad är det? Vi skola ägna oss åt löpning, men även andra kroppsövningar, för att det må gå oss väl och vi må länge leva i vårt land. Vi skola träna vår styrka och pröva, huruvida cykling, simning, paddling eller yoga lämpar oss bäst.

Resonemang: Tillräcklig motion är en ödesfråga för individen och folkhälsan. För att vi skall uppnå tillräcklig uthållighet, styrka och koordination får motionen inte vara ensidig, men gärna rolig.

Lagstiftningen: Sunt leverne får gärna subventioneras. Pengarna kan man ta från de stora besparingar som uppstår vid vård av hjärt- och kärlsjukdomar och olika former av cancer. Staten går säkert på plus.

På paddlingstur i Patagonien
På paddlingstur i Patagonien Bild: Kaj Arnö Patagonien,paddling
Pist och sol
Pist och sol Bild: Kaj Arnö Dolomiterna


Andra rättesnöret.
Du skall icke missbruka socker, fett och alkohol, ty kroppen skall icke låta den bliva ostraffad, som missbrukar njutningsmedel. Vad är det? Vi skolafrukta och älska njutningsmedel, så att vi icke överdriva njutningen, utan undvika det som ej gör oss gott.

Resonemang: Goda kostvanor är en annan ödesfråga för hälsan. Vår mänskliga natur belönar oss för kortsiktig njutning; långsiktig och hållbar njutning kräver medvetet ingripande, eftertanke och viljestyrka.

Lagstiftningen: Sockerskatt, inte bara tobaksaccis. Mycket högre moms på lemonad och annat ohälsosamt.

Tredje rättesnöret. Tänk på fritiden, så att du helgar den. Vad är det? Vi skola frukta och älska vårt arbete, så att vi icke förakta kvällar, veckoslut och ledigheter, utan umgås med vår nästa, vila och utveckla oss.

Resonemang: På dödsbädden klagar ambitiösa människor ofta över att de jobbat för mycket. En del av ambitionerna fokuseras lämpligen på fritiden.

Lagstiftningen: Allt behöver inte skötas lagstiftningsvägen.

"Lokal sedvänja: Brudgummen biter kompisen i handen som straff för att denne proppade för mycket mat i munnen under mehndi"
"Lokal sedvänja: Brudgummen biter kompisen i handen som straff för att denne proppade för mycket mat i munnen under mehndi" Bild: Kaj Arnö bröllop

Fjärde rättesnöret. Hedra din son och din dotter, för att det må gå dem väl och de må länge leva i sitt land. Vad är det? Vi skola hålla våra barn i vördnad, älska dem och hava dem för ögonen, så att vi må förtjäna deras respekt och genkärlek.

Resonemang: Föräldrar har av naturen nästintill oinskränkt makt. Deras ansvar att fostra sina barn till lyckliga vuxna är det som bör understrykas, inte barnets förmenta skyldigheter.

Lagstiftningen: Man kunde börja med att på alla sätt förbjuda föräldrar att av andra än akuta medicinska skäl skära bort delar av små gosse- och flickebarns könsorgan. Att åberopa förhistoriska riter är ingen god orsak att ha sönder skyddslösa omyndiga barns kroppar.


Femte rättesnöret.
Du skall icke äta dräpta däggdjur. Vad är det? Vi skola undvika att äta rött kött, så att vi icke skada vårt nästa däggdjur till dess liv eller vålla det lidande, utan själva leva sunt och icke skada vår omgivning.

Resonemang: Förbud är svåra att efterleva, och därför färre bland dessa tio riktlinjer än i Luthers lista. Förutöver den personliga hälsan talar etiska grunder för att rött kött är av ondo, likt griskött på Mohammeds tid: Världsekonomin, miljöförstöringen, djurens lidande. Detta rättesnöre är samtidigt toppkandidaten för riktlinjer att tumma lite på, lite så där som man får sätta kniven i munnen om man först säger att man inte får sätta kniven i munnen.

Lagstiftningen: Krav på betydligt mer human behandling av däggdjur i fångenskap. Vegan och/eller vegetarisk mat som alternativ i officiella inrättningar.

Vegansk matportion.
Vegansk matportion. Bild: Kaj Arnö kaj arnö

Sjätte rättesnöret. Du skall se till att föremålet för din begärelse även åtrår dig. Vad är det? Vi skola älska och ära vår åtrådda, så att vi föra ett respektfullt leverne både i ord och gärningar och att vi bereda varandra fröjd.

Resonemang: Påbud, positivt formulerade riktlinjer, visar på möjliga lösningar. En frisk människa har begär och hennes möjligheter att få utlopp för dessa är etiskt hållbara om hon visar hänsyn och respekt till sin nästa, som bör vara samtyckande och vuxen.

Lagstiftningen: Bra plats att begränsa mindre och tillåta mer. Börja med att ge homosexuella lika rättigheter.


Sjunde rättesnöret.
Du skall dela med dig av din andliga egendom. Vad är det? Vi skola bistå vår nästa, så att vi icke hemlighålla vårt vetande och kunnande, utan förhjälpa därtill, att hans kunskap, förmåga och medel må förkovras.

Resonemang: Öppen källkod är en bra metod att sprida mjukvara. Även annan kunskap ökar ofta i värde då den delas, inte bara för samhället utan också för innehavaren.

Lagstiftningen: Förkorta orimligt långa copyright-monopol. Subventionera kulturell diversitet (för marknadsmekanismerna likriktar och utarmar den mänskliga kulturen, dvs. tär på vår kulturella balansräkning). Ibland bör samhället kräva öppen mjukvara (vissa tyska dieselskandaler torde då ha undvikits).

Åttonde rättesnöret. Du skall respektera den svagares rättigheter och försvara honom mot orätt. Vad är det? Vi skola försvara den svage mot den starke, så att makten icke må utöva förtryck under sken av lag och rätt.

Resonemang: Att bara låta bli att ljuga är för litet begärt. Legal ondska utövas via undanhållande av sanningen eller förvrängande av spelreglerna i eget och maktens intresse. Den starke må beakta att den svages naturliga disposition ofta går stick i stäv mot alla andra rättesnören än det tredje, helgandet av fritiden.

Lagstiftningen: Syns ofta redan i de övriga punkterna. Intäkterna av individens naturliga fallenhet att äta och dricka sig sjuk ska inte få privatiseras (Coca-Cola, McDonald's) samtidigt som kostnaderna betalas av samhället (Folkpensionsanstalten, sjukvårdsdistriktet).

Löpning
Löpning Bild: Sofia Ek Kaj Arnö

Nionde rättesnöret. Du skall icke begära att din nästa vore åtråvärdare än du själv. Vad är det? Vi skola vårda vår kropp och vår vandel, så att vi icke liknöjt och självbelåtet åstunda vår nästas gunst, utan genom våra ord och gärningar göra oss själva angenäma att umgås med.

Resonemang: Begär är svåra att förbjuda. De finns, de är medfödda. Men Kants kategoriska imperativ gör skillnad på rätt och fel: Om denna nionde maxim (Kants ordval) upphöjs till allmänt rättesnöre, minskar biverkningarna av människans dyrkan av skönhet, makt och pengar. Fotnot: Den som ser en viss redundans gentemot sjätte rättesnöret hänvisas till att också Luther upprepade sig.

Lagstiftningen: Överkurs. Jag är för lite lagbildad för att veta när äktenskapslagen ännu betraktar andra människor som sin partners egendom. Rättvis är den inte nödvändigtvis.

Tionde rättesnöret. Du skall icke hava begärelse till din nästas hus, ej heller till hans inflytande eller hans färdigheter, ej heller till något, som tillhör din nästa. Vad är det? Vi skola lära oss, arbeta, älska och röra på oss, så att vi bliva lyckliga, genom att icke avundsjukt jämföra oss med vår nästa, utan genom att bistå honom och njuta av livet med honom.

På Nagu kammarmusik 2010
På Nagu kammarmusik 2010 Bild: Kaj Arnö kammarmusik

Resonemang: Förutöver moderniseringen (”tjänare” och ”tjänarinna” känns otidsenliga) kvarstår ordalydelsen nästan oförändrad. Andemeningen (”Vad är det?”) har däremot vänts diametralt. Tolkningen ”stöd makten, ty den är rättmätig” har vikit för ett mer buddistiskt och epikureiskt anstruket livsmotto om vägen till lycka.

Med denna tanke om vägen till lycka vill jag avsluta min spalt om det goda livet. Lagstiftningen kan inte garantera det goda livet, men nog hjälpa oss en god bit på vägen.

Text: Kaj Arnö, en it-entrepenör, nagubo, tysk och kolumnist på svenska.yle.fi.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje