Hoppa till huvudinnehåll

De tusentals pedofilernas land

Trafikmärke med barn som leker på gårdsplan.
Trafikmärke med barn som leker på gårdsplan. Bild: Lauri Kuusela / Yle barn (familjemedlemmar),lekar,gårdsplaner,trafikmärken,vägmärke

Tänk dig att du är en tonårig pojke. Andra i din ålder förälskar sig i klasskamrater och vuxna. Själv drömmer du om sex med småbarn. Vad gör du?

Timo tittar rakt i ögonen, han sitter framåtlutad på sin stol och pratar snabbt. Han är klädd i trikåskjorta och byxor med benfickor.

Vi träffas på mottagningen hos hans terapeut. Timo är nervös.

Det här är tredje gången som Timo berättar för någon att han är pedofil.

– Om någon skulle få veta, skulle vänner och släktingar överge mig. Någon skulle säkert vilja döda mig.

Jag hatade mig själv och var rädd för att jag skulle skada ett barn.

Timo var i högstadieåldern när han förstod att han var intresserad av barn. Han var intresserad av pojkar yngre än han själv, specifikt 10-13-åriga pojkar. Trots att han själv växte och blev äldre, var föremålen för hans åtrå alltid lika gamla. Timo tänkte att han var ett monster.

– Jag hatade mig själv och var rädd för att jag skulle skada ett barn.

35-åriga Timo både ser vanlig ut och verkar helt vanlig. Han berättar att han studerar vid en yrkeshögskola och arbetar. Mycket mer vill han inte säga om sin vardag.

Vi har träffats för att diskutera saker som man vanligtvis inte talar om.

"Hellre dödar jag mig själv"

Många pedofiler förstår det uppenbara: sex mellan en vuxen och ett barn är traumatiskt och farligt för barnet. En pedofil är inte automatiskt farlig för barn, lika lite som en heteroman automatiskt utsätter kvinnor för övergrepp. En del av pedofilerna hör ändå till riskgruppen.

I flera år var Timo rädd för att begå ett brott. Han hade tvångsmässiga fantasier om att våldta unga pojkar och han funderade på att ta sitt liv. Till sist ville Timo skada sig själv.

– Jag tog en kniv och försökte skära mig, men jag klarade inte ens av att åstadkomma en liten skråma. Jag tänkte att jag hellre skadar mig själv än ett barn. Hur skulle jag kunna döda mig själv när jag inte ens kan få en skråma till stånd? Då sökte jag hjälp.

1-5 procent av männen har fantasier om sex med barn

En pedofil är mest eller enbart intresserad av barn som inte har kommit in i puberteten. Majoriteten av pedofilerna är män.

Ungefär 1–5 procent av de vuxna männen har upprepade fantasier om sex med barn.

Alla personer som utsätter barn för övergrepp är inte pedofiler. Gärningsmannen är inte pedofil i ungefär 60 procent av fallen där barn har fallit offer sexualbrott, enligt Justitieministeriets tidning Haaste.

Europeiska unionen kräver att medlemsländerna ska erbjuda förebyggande vård till personer som riskerar att begå sexualbrott som riktar sig mot barn och unga. Den offentliga sektorn i Finland erbjuder ändå inte dylik terapi.

Utanför fängelset får en pedofil bäst hjälp av stiftelsen Sexpo. Det var också så Timo hittade en terapeut. Efter fem år av psykoterapi kan Timo lita på att han inte är en fara för barn.

Som en följd av det här använder han också uttryck som "pedofil böjning", "sexualitet som riktar sig mot barn" och "sexuell akt" när han talar om saken.

I fängelset i Riihimäki fungerar STOP-programmet som är planerat för att hindra sexualbrottslingar att upprepa sina brott. För dem som deltar i STOP-programmet har olyckan ändå redan varit framme.

Timo har till största del betalat sin terapi själv. Han har haft råd och han bor inte för långt från kompetenta terapeuter. Så är det inte för alla.

"Jag skulle inte våga göra något olagligt"

Nestori är en 39-årig man som ler blygt. Han är noga med att inte bli igenkänd. Vi träffas på ett stort hotell som kryllar av människor fyra månader efter att vi först har varit i kontakt per e-post.

Nestori är klädd i en somrig T-skjorta, shorts och sandaler. Till en början har han svårt att hitta ord. Meningarna blir på hälft och blicken irrar längs väggarna.

Precis som Timo lade Nestori märke till sina pedofila tendenser i tonåren. Men till skillnad från Timo var hans fantasier inte våldsamma.

– Jag var på 1990-talet förälskad i en barnskådespelare. Förälskelsen pyrde och jag tänkte på den dagligen. På kvällen i sängen önskade jag att hen skulle ligga bredvid mig så att jag kunde krama hen. Det var helt klart en förälskelse och inte bara en sexuell lust. Det var i princip helt normalt, förutom att det handlade om ett barn.

Handfallen vårdpersonal

Nestori pratade med en psykolog under studietiden. Han ville veta varför han var intresserad av barn och om det fanns en fara för att han en dag skulle skulle bli en utnyttjare. Psykologen hade ändå inga svar. Nestori berättar att det var viktigt att prata med någon som inte var lika som han själv. Men det var egendomligt också för psykologen.

– Diskussionen vände hela tiden till att psykologen frågade om jag ville erkänna något. Det började handla om fördomar.

Enligt Nestori kan vårdpersonalen sällan hjälpa pedofiler. Därför skriver Nestori om sina tankar i sin blogg och i ett chattforum för pedofiler som han upprätthåller.

Forumet finns i det anonyma tor-nätverket och diskussionen kretsar kring de sexuella känslorna som barn väcker. Inställningen till barnpornografi och sexuell kontakt med barn är njugg.

Nestori svarar på frågorna om sin sexualitet kort och med eftertanke. Han säger att han inte tycker att sexuellt umgänge mellan barn och vuxna är absolut fel. Nestori tycker att en 14-åring förstår mycket om sex. Själv är han ändå intresserad av yngre 7–12-åriga flickor.

– Vad skulle vara ok? Det hänger mycket på åldern. Om barnet skulle ta initiativ, vill hen säkert prova något. Om det sedan inte är som barnet har tänkt sig, då borde man sluta. Nestori understryker att han aldrig skulle våga göra något olagligt.

Efter intervjun skriver Nestori i ett e-postmeddelande att han inte tycker att "något sådant som man kallar för sex skulle vara ok", med barn i den åldern han är intresserad av.

Jag var rädd att tröskeln till övergrepp skulle bli lägre om jag blev bekant med andra pedofiler― Timo

Största delen av Nestoris vänner är andra pedofiler som han har lärt känna på internet. Timo har undvikit sällskap av andra pedofiler.

- Jag läste en gång att pedofiler utnyttjar i grupp. Jag var rädd att tröskeln till övergrepp skulle bli lägre om jag blev bekant med andra pedofiler.

Mordhot och uppmaningar till självmord

Enligt Nestori finns hans blogg till för att sprida information om pedofili. Förutom att Nestori publicerar forskning och dokument i sin blogg länkar han också till sångtävlingar för barn.

Det är inget under att bloggen väcker upprörda reaktioner. Nestori får ofta hatisk respons.

- På nätet stöter man ofta på människor som inte vill förstå vad det handlar om, säger Nestori.

Facebookgrupp vill publicera bild och namn på pedofiler

Pedofiler ses ofta som tickande bomber, men det finns inte speciellt många medel till hands för att detonera sprängladdningen.

De senaste åren har man upprepade gånger krävt hårdare straff för sexualbrott som riktar sig mot barn. Kraven på att förebygga brotten framförs inte lika passionerat.

Nestori funderade länge på om han kunde gå med på en intervju eftersom han inte kunde veta om det var en journalist eller "någon Parantainen". Nätaktivisten och Äänekoskibon Mikko Parantainen har gjort sig känd som pedofiljagare i Finland.

Parantainen har tidigare fungerat som en administrator i Facebookgruppen "Tuomittujen PEDOFIILIEN nimet tänne" (Namnet på dömda pedofiler hit), men är för tillfället inte aktiv i gruppen.

Gruppen har nästan 7 000 medlemmar och vill publicera namn och bilder på personer som har dömts för sexuella övergrepp mot barn.

Gruppen fylls av kommentarer som hotar de dömda. Flera kommentarer kräver att de ska dömas med dödsstraff.

Hatisk diskussion i facebookgruppen mot pedofiler.
Hatisk diskussion i facebookgruppen mot pedofiler. Bild: Lauri Kuusela / Yle pedofili

En annan Facebookgrupp "Pedofiilien puolesta (För pedofilerna) har en annan infallsvinkel. Gruppen vill att pedofiler ska ha en chans att få preventiva stödtjänster och efterlyser en mer neutral inställning till pedofiler.

Gruppen har några hundra medlemmar. Dess diskussionsvägg fylls av mordhot och uppmaningar till självmord mot de anonyma administratörerna trots att gruppen fördömer barnpornografi och sexuellt utnyttjande av barn.

Förebyggande projekt skulle skydda barn - får inga pengar

Under några år har ett förebyggande vårdprogram för pedofiler förberetts i Finland.

Projektet är planerat under namnet Estä ajoissa (Hindra i tid) och bakom det står bland annat Sexpo, Åbo Akademi, Kriminalvårdens stödstiftelse och Rädda barnen rf. Projektet saknar fortfarande finansiering.

– Saken är mycket viktig av barnskyddsorsaker, så förstås är situationen frustrerande. Ämnet är så eldfängt, att det hittills har varit svårt att få finansiering, säger J. Tuomas Harviainen som är ordförande för Sexpos styrelse.

Estä ajoissa-projektets målsättning är att skapa ett omfattande stödnätverk i Finland. Med hjälp av nätverket kunde man förebygga sexualbrott mot barn. Det tyska Dunkelfeld-projektet har fungerat som modell. Det har framgångsrikt lyckats förebygga sexualbrott mot barn. Tyska staten har finansierat projektet sedan år 2008 och det är verksamt i 11 städer.

En pedofil kan inte bli botad

Pedofili är en sjukdom med en officiell sjukdomsdefinition. Andra ser det som en sexuell läggning. Det beror på vem man frågar. Om man frågar en pedofil själv spelar saken ingen roll.

– Det handlar bara om ord. Benämningen ändrar inte själva saken, säger Nestori.

Det handlar ändå om en avgörande skillnad. Det går att hitta en orsak till en sjukdom och man kan förebygga den och bota den. En människas sexuella läggning är rätt så bestående och en medfödd egenskap.

Psykoterapeut Jussi Nissinen har arbetat både med pedofiler och sexuella minoriteter. Nissinen är en av Setas grundande medlemmar och har jobbat som stiftelsen Sexpos verksamhetsledare.

Nissinen kommer väl ihåg sitt första möte med en pedofil på 1980-talet. En medelålders man steg in på Setas kontor och berättade att han är pedofil. Mannen hade enligt egen utsago aldrig gjort något ont mot ett barn.

– Nu när ni bögar har fått mänskliga rättigheter i Finland, kunde ni göra något för mina mänskliga rättigheter också, frågade mannen.

Längdskala för barn.
Längdskala för barn. Bild: Lauri Kuusela / Yle längd,barn

De sexuella minoriteterna ansåg att frågan var för eldfängd för att man skulle ha velat agera. Speciellt homo- och bisexuella män var rädda för att stämplas som pedofiler. Seta tog sig inte an frågan, men Nissinen gjorde det personligen. I egenskap av psykoterapeut har han vårdat pedofiler på sin mottagning i 15 år.

Enligt Nissinen kan man inte få bort pedofilin ur en annan människa. Däremot kan man utvidga det sexuella intresset så att en pedofil också känner attraktion till vuxna.

Timo har efter fem år av terapi lyckats bli intresserad också av vuxna. Timo sällskapade med en man en kort tid och hoppas att han ännu en dag kommer att få ett fast förhållande. De sexuella fantasierna om barn är trots allt fortfarande en del av Timos vardag. Han berättar att han känner skam för det, men att han litar på att de inte styr hans beteende.

– Då när allt går bra, godkänner jag dem som en del av min sexualitet.

Timo vet inte varför han uttryckligen tycker om unga pojkar.

– På något sätt är de vackra och sexuellt intressanta. Jag kan inte tala om varför mer än jag kan säga varför jag tycker om kaffe eller glass.

Ofta lider unga som har utsatts för sexualbrott ytterligare för att man förhåller sig till dem som blivande pedofiler― Jussi Nissinen

Nestori kommer ihåg att han i sin barndom blev föremål för en äldre mans intresse. Enligt Nestori har han inte speciellt tydliga minnesbilder av det som hänt.

– Det var någå piligrejer med mannen då. Jag vet inte om det har påverkat att jag har blivit sådan här.

Om man har blivit utsatt för sexualbrott, ökar risken för att begå sexualbrott mot barn en aning. Offret blir ändå inte automatiskt en gärningsman, säger Jussi Nissinen.

– Ofta lider unga som har utsatts för sexualbrott ytterligare för att man förhåller sig till dem som blivande pedofiler.

Under hälften av dem som utnyttjar barn sexuellt är pedofiler. Vad får då en person med normal sexualitet att skada ett barn? Enligt Nissinen är det många faktorer som tillsammans leder till utnyttjande.

– I bakgrunden kan det finnas mentala problem, rusmedel eller en vilja att straffa sin partner. I flera fall av incest handlar det inte om pedofili, utan dynamiken är en annan. För en del handlar det om en känsloupplevelse som känns tryggare med ett barn än med en vuxen. De här personerna påminner i den bemärkelsen själva om barn.

Ett tomt rum i ett dockskåp med en säng utan lakan och ett spegelbord.
Ett tomt rum i ett dockskåp med en säng utan lakan och ett spegelbord. Bild: Lauri Kuusela / Yle Dockskåp,barn,Sexuellt utnyttjande av underårig,sexuellt utnyttjande,barnpsykiatri

De flesta fallen kommer aldrig fram

Yle har kontrollerat Timos och Nestoris brottsregister för den här artikeln. Ingendera har blivit dömd för sexualbrott. Det betyder nödvändigtvis inte att ingendera av dem har rört ett barn på ett opassande sätt. Majoriteten av fallen där barn blir sexuellt utnyttjade kommer aldrig fram.

I Finland anmäls över tusen fall av sexuella övergrepp mot barn årligen. Enligt Polisbarometern 2014 kommer ungefär en fjärdedel av sexualbrotten som också riktas mot vuxna till polisens kännedom. Mörkertalet vad gäller barn kan vara ännu större eftersom små barn kan sakna förmåga att berätta om det som har hänt.

En pedofil vågar inte anförtro sig åt någon

Enligt Nissinen kunde man bättre förebygga sexualbrott mot barn genom att erbjuda vård i tid och genom att skapa ett klimat där det är lätt att tala om saker och ting. Dessutom borde man tala sakligt om frågan med barn och unga.

– I skolorna talar man om pedofiler som ett yttre hot, men det kan finnas personer i klassen som känner igen den här benägenheten i sig själv.

Enligt Nissinen borde varje ansvarstagande pedofil för säkerhets skull berätta om sin läggning för minst en person, som själv inte är pedofil.

– Om livssituationen hos en person som är intresserad av barn börjar dra åt det hållet, att hen kan bli farlig för barn, skulle det vara bra att det finns ett stödnätverk, säger Nissinen.

En önskan

Timo och Nestori har berättat om sin pedofila tendens enbart för terapeuter och journalister som är bundna av tystnadsplikt och källskydd. Även i den här artikeln är det omöjligt för deras närstående att känna igen dem.

Att berätta om saken ens för närstående skulle kräva ett klimat där pedofiler inte väcker reaktioner om lynchning. Nestori säger att en sådan förändring inte är sannolik. Timo är mer hoppfull.

– Jag har en önskan. När man talar om pedofili borde man göra klart om man talar om människor som utnyttjar eller om människor som har en speciell sexualitet och möjligtvis lider av den. Jag skulle hoppas att jag kan få se den här förändringen under min livstid.

Ursprungsartikeln är skriven av Hanna Hantula för Yle Uutiset och översatt av Svenska Yle.

Läs också