Hoppa till huvudinnehåll

Forskare slår larm om valfriheten i vården: Privata bolag kan monopolisera svensk service

Politices doktor Harry Lunabba.
Politices doktor Harry Lunabba. Bild: Peik Henrichson mauritz hallbergs pris

Det fria vårdvalet kan komma att påverka svenskspråkigas möjligheter att få tjänster på sitt modersmål. Universitetslektorn i socialt arbete Harry Lunabba ser en risk för att privata aktörer monopoliserar den svenska servicen.

I utkastet till valfrihetslag konstateras att välfärdsbolag kan befrias från kravet att erbjuda service på svenska, förutsatt att andra bolag i regionen erbjuder tillräckligt omfattande svenskspråkiga tjänster. Enligt Lunabba innebär skrivelsen att valfriheten kan komma att urholkas på svenskspråkigt håll:

- Det här leder till en situation där man från lagstiftarens sida antyder att det räcker med ett svenskt alternativ i de tvåspråkiga regionerna. Alla aktörer åläggs inte de språkkrav man har nu utan det räcker om det i framtiden finns en tjänsteproducent i regionen som erbjuder svensk service.

- Då kan man fråga sig om valfriheten på svenska innebär i praktiken valet att få välja mellan ett svenskt alternativ och alternativ som inte ger service på svenska. Är det här valfrihet?

Vad tycker du?

- Jag tycker det här är ganska bekymmersamt. Man kan tänka sig att staten går in för att inte besvära alla vårdbolag med språkfrågan, samtidigt som bolagen sinsemellan får komma överens om vem som sköter vad. Det här kan vara väldigt lämpligt för ett vårdbolag som specialiserar sig på svensk service som vill vinna mark.

Hoppa över Twitterpostning

Monopolställning i Svenskfinland?

Enligt Lunabba finns det i Svenskfinland en tradition som utgår från att kunnandet och resurserna borde ses som en helhet, som gagnar alla svenskspråkiga. Idéen om ett tvåspråkigt Välfärds AB, kan ses mot den här bagrunden. Att resurserna koncentreras i privata händer är ändå inte oproblematiskt, påminner han.

- Det här fungerar alldeles bra när det handlar om att samla ihop resurser inom ramen för offentlig verksamhet. Men om vi sammansluter bakom ett vinstbringande bolag så har vi en helt annan situation. Om det uppstår monopolställningar så har vi inte en valfrihet och då har vi inte ett marknadsbaserat social- och hälsovårdssystem.

Om det uppstår monopolställningar så har vi inte en valfrihet

Lunabba förespråkar en lösning där språkkraven för producenter i tvåspråkiga regioner bibehålls på nuvarande nivå. Det här skulle möjliggöra en genuin valsituation för invånarna där de språkliga tjänsterna är en naturlig del av helheten;

- Den formulering vi har nu där vi med privata aktörer monopoliserar svensk service är ett sämre alternativ än det att vi behåller de språkkrav som vi har haft i alla tider på de offentliga aktörerna och ålägger dem samma kvalitetskrav och uppgifter. Därefter kan vi börja utvärdera vilken sektor som sköter sig bättre och fundera på vilket alternativ som är bäst för oss.

Utkastet till valfrihetslag (21.12.2016)

26 §
”I tvåspråkiga landskap bör tjänsterna produceras på finska och svenska. Landskapet kan ändå bevilja ett undantag från kravet att producera tjänster på båda nationalspråken, om det i området där serviceinrättningen är belägen finns tillräckligt med direktvalsproducenter som kan erbjuda tjänster på det modersmålet i proportion till befolkningens behov.”

28 a § Att bli accepterad som direktvalsproducent
”… Om en producent som anmält sig hos landskapet vill erbjuda tjänster endast på finska eller svenska, är förutsättningen för godkännandet att invånarna i det område där serviceinrättningen är belägen har möjlighet att få tjänster på det egna modersmålet av någon annan producent.”

Ingen svensk översättning av lagutkastet har ännu publicerats. Innehållet är översatt från den finska versionen av lagutkastet.

Svenska tjänster koncentrerade på många håll

I många tvåspråkiga kommuner, däribland Helsingfors, har tjänsterna inom primärvården redan i dagens läge koncentrerats till vissa enheter. Många kunder ser det här som en förbättring, åtminstone ur språklig synvinkel.

Enligt Lunabba är närtjänster på det egna modersmålet emellertid något som kommunerna borde klara av att ordna.

- Jag tror att vi svenskspråkiga har vant oss vid att nöja oss med en viss nivå och sedan vara tillfreds med det. Personligen prioriterar jag grannenheten som finns några hundra meter från mitt hem, istället för att ta mig till centrum för att få svensk service.

Om vi tänker på Svenskfinland så har vi en tradition av att skapa egna lösningar. Vi har aktörer som Folkhälsan och Kårkulla som byggt upp starka strukturer i Svenskfinland. Kan man inte se valfriheten som ett sätt att bygga vidare på den här traditionen och anpassa de befintliga strukturerna till den nya lagstiftningen?

- Det arbetet måste vi göra. Frågan är i vilken riktning utvecklingen kommer att gå. Ska vi samla våra insatser genom att köpa in oss i ett vårdbolag? Och på vilket sätt fortsätter vi att stöda de starka och betydelsefulla organisationerna inom tredje sektorn inom landskapen?

Hoppa över Twitterpostning

Risk för att kostnaderna skenar

Harry Lunabba är verksam som universitetslektor i socialpolitik vid Social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet. Han berättar att många av hans kolleger ställer sig frågande till tågordningen i vårdreformen:

- Många av oss som jobbar inom social- och hälsovården hade sett fram emot en förändring som satsar på integrering och jämlik service. Att det sedan blev en valfrihetsreform var en överraskning.

Varför tror du att det har gått så här?

- Det vet de som var med när det begav sig när Sipilä hotade gå till presidenten. Resultatet av de svängarna var att vi fick två prioriteringar: landskapen och valfriheten med påföljden att integrationen mer eller mindre glömdes bort.

Intrycket blir att man skapat en sådan struktur som passar privata vårdbolag

Enligt Lunabba finns det bland experterna en utbredd uppfattning om att sammanslagningen av social- och hälsovårdens tjänster borde vara det första steget i vårdreformen. Därefter kunde man komplettera systemet med ökad valfrihet:

- Nu gör vi andra vägen: tar in valfriheten som första tema och splittrar den integrerade helheten. Sedan antar man att landskapen ska styra och bära ett helhetsansvar. Intrycket blir att man skapat en sådan struktur som passar privata vårdbolag. Det finns just så stora helheter som intresserar stora vårdbolag, sådana uppgifter som de nuvarande bolagen är bra på att sköta.

Hur har vi hamnat här?

Lunabba frågar sig om regeringspartierna glömt bort den ursprungliga målsättningen med vårdreformen: att erbjuda bra och jämlika social- och hälsovårdstjänster.

- Jag ser inte några mekanismer som skulle främja jämlikhet mellan regioner, jag ser inga initiativ som skulle innebära en bättre integrering, det har man lämnat åt landskapen. Framför allt ser jag ingen trovärdighet i att vi skulle ha utvecklat några mekanismer för kostnadshantering.

- Jag tror att man har byggt upp ett system där man har en sida som plockar russinen och tar de bitar som passar dem bäst. Allt det övriga, det svåra och diffusa, överlämnas åt landskapet. Det här är fel väg att gå.

I flera års tid har man under flera års tid har underresurserat den offentliga sektorn och skapat en opinion av att systemet inte fungerar.

Istället för att stirra sig blind på de politiska målsättningarna i anslutning till reformen borde partierna fundera på varför läget inom primärvården tillåtits bli sämre, menar Lunabba:

- I flera års tid har man underresurserat den offentliga sektorn och skapat en opinion av att systemet inte fungerar. Nu tar man in ett privat alternativ som ska vara bättre. Men när man privatiserar så handlar det om bitar som är lämpliga ur de privata aktörernas synvinkel. Men de stora kostnadsframbringande problemen har man inte ens börjat lösa.

- Jag tror att det finns en viss grad av oärlighet i vår begreppsanvändning. Vi talar om social- och hälsovårdsreform, men det är uppenbart att den har varit väldigt hälsovårdsbetonad, socialvården har varit en parentes som inte fått så mycket utrymme i beredningen. Vi talar om valfrihet, när det egentligen handlar om att få in de privata aktörerna.

Många frågor måste lösas

Enligt Lunabba är det svårt att i det här skedet säga vad det ska bli av vårdreformen. Men klart är att det ännu återstår mycket arbete innan reformen är färdig:

- Det utkast som getts ut nu kommer inte att bli verklighet i den form som man presenterat det. Där finns för mycket paradoxer och problem. Vi kommer att ha en väldigt intressant vår framför oss då många frågor kommer att avgöras. Det här är ett första utkast som kommer att omarbetas och jag hoppas naturligtvis på det bästa.

Hur ser du tjänstemännens roll, de som ska bereda ärendena och bidra med fakta?

- Jag måste säga att den sits de beredande tjänstemännen befinner sig i inte kan vara enkel, det handlar om ett stort förnyelsearbete. Man verkar också på tjänstemannahåll vara ganska medveten om de problem som finns: det verkar finnas ett visst gap mellan de politiska ambitionerna och den realitet tjänstemännen känner till.

- Vi som håller på med vetenskap och forskning står till tjänst. Då är politikernas ansvar att ta vara på den här sakkunskapen och undvika att gå in för en politisk och ideologisk blindhet.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes