Hoppa till huvudinnehåll

Kriget mot farsoterna – och mot vaccinerna

Två barn som har haft smittkopporna.
De här barnen hörde till dem som hade tur. De överlevde smittkopporna. Två barn som har haft smittkopporna. Bild: Wikimedia Commons / Wellcome images smittkoppor,vaccinering

Väldigt få ifrågasätter nyttan av att skydda sin dator mot skadliga virus. Däremot finns det fortfarande, i vårt upplysta tidevarv, gott om folk som ifrågasätter nyttan av att skydda sin egen (eller sitt barns) kropp mot skadliga virus.

Okej, vem ser fram emot att få döda eller försvagade patogener, virus eller bakterier, injicerade i blodådran? Personligen finner jag det här lite motbjudande på någon primitiv nivå. Betydligt mer än tanken på det där påstådda kvicksilvret som vissa tror att vacciner är pepprade med.

Men jag kan acceptera lite obehag eftersom jag är medveten om nyttan och skyddet som jag får av att mitt immunförsvar lär sig identifiera och försvara sig - mig - mot en yttre fiende. Så pass väl kan jag min historia att jag inser att alternativet inte är något som vi vill överväga.

Bild av smittkoppsvaccin och injektionsnål.
Smittkoppsvaccin. Bild av smittkoppsvaccin och injektionsnål. Bild: Wikimedia Commons / Centers for Disease Control and Prevention's Public Health Image Library vaccinering,smittkoppor

Kan vi inte bara gå vidare nu, snälla?

Det är liksom ingen "diskussion" längre, vacciner fungerar och de räddar liv, även om vissa dåligt informerade individer och grupper envist försöker göra det till en diskussion. Inklusive världens mäktigaste man, USA:s president Donald Trump.

Trump är känd för sin skepticism rörande många sedan länge avslutade diskussioner, bland annat beträffande klimatet, men också vaccinerna. Han har nu därför vidtalat en kompis med ett bekant klingande namn, Robert F. Kennedy, jr. att leda en arbetsgrupp som ska “utreda” huruvida vacciner är trygga.

Och med kännedom om Trumps attityd när det kommer till sanningen - om skon är för trång så yxar vi till foten tills den inte längre är det - så kan man ju ana vilken slutsats Kennedys arbetsgrupp kommer att dra. T-shirten är säkert tryckt på förhand: “Breaking News! Vaccines kill!”

Vi kan med andra ord se fram emot åtminstone fyra år av indragna vaccinationsprogram och därpå följande epidemier av smittsamma sjukdomar som vi knappast ens minns längre. Och käbbel. Oändligt, oavbrutet käbbel.

Inget nytt under solen

Hur blev det då så här? Något nytt fenomen är vaccinmotståndet nämligen inte. Käbblet och knorrandet har existerat lika länge som vaccinerna har funnits. Det blev bara mindre högljutt i något skede när man, tja, märkte att folk inte längre dog som flugor av smittkoppor (variola) och andra farsoter.

Illustration av smittkoppor.
Illustration av smittkoppor. Bild: Wikimedia Commons smittkoppor,vaccinering

Bland de första som märkte att man blev immun då man insjuknade i smittkoppor och överlevde var, som i så mycket annat, kineserna, på 1000-talet (enligt vissa källor skedde det i Indien, två sekler före kineserna). Kineserna drog därmed slutsatsen att om vi ger ett barn en låg dos av smittan så kanske barnet får immuniteten utan att behöva genomlida hela sjukdomen. Och det funkade ju. Utom då barnet dog.

Den här tekniken, att aktivt smitta ned folk med låga doser av ett patogen för att uppnå immunitet, till exempel genom att rispa in sekret från en smittkoppa i huden på någon, kallas variolisation, inokulation eller ympning, och är en föregångare till vaccinering. Till Europa och Nordamerika kom ympningen på 1700-talet, via Turkiet. Bland annat så kom Karl XII:s livmedicus Samuel Skragge i kontakt med metoden i Turkiet.

Predikanten och vetenskapspionjären

En av de första i väst som aktivt tillämpade ympning i stor skala var en amerikansk predikant i kolonialtidens Boston, en puritan vid namn Cotton Mather, son till den likaledes berömde och inflytelserike Increase Mather. Cotton Mather var ett akademiskt wünderkind som utexaminerades från Harvarduniversitetet vid smått otroliga femton års ålder.

Porträtt av Cotton Mather.
Cotton Mather Porträtt av Cotton Mather. Bild: Wikimedia commons / Peter Pelham Cotton Mather

Under sitt 65 år långa liv hann Mather med både ett och annat, bland annat med att skriva mer än 450 böcker och pamfletter. Till hans bidrag till naturvetenskapen räknas det att han utförde ett av de första experimenten någonsin med växthybridisering, majs närmare bestämt.

Och så var det ju det här med variolisation eller ympning. Kolonialtidens Amerika led svåra plågor på grund av smittkopporna, med en mortalitet på uppemot trettio procent. Speciellt dödlig var smittan bland ursprungsbefolkningen som saknade européernas långa bekantskap med farsoten i fråga.

Bostons begravningsklockor ringer

Också Mathers hemstad Boston drabbades under 1600- och 1700-talen av regelbundna smittkoppsepidemier. Myndigheterna försökte hindra smittspridningen genom att sätta nyanlända fartyg i karantän i hamnen och hade någon smittan så låstes den in i ett för ändamålet avdelat “pesthouse”.

Men allt det här hjälpte föga, och förr eller senare rasade epidemin i staden. 1690 och 1702 var speciellt svåra år.

1706 drog sig Cotton Mathers slav vid namn Onesimus till minnes att han som barn, i Afrika, hade blivit ympad med smittkoppor. Det här fick Mathers att haja till.

Femton år senare, 1721, då skräcken (och immuniteten) hade gått förlorad i en ny generation Bostonbor, anlände återigen ett fartyg, från Västindien den här gången, med smittan ombord. Och snart började folk dö i en takt som tvingade församlingarna att begränsa tiden som man fick ringa i kyrkklockorna, för annars hade de klämtat oavbrutet.

Det första experimentet

Cotton Mather hade vid det här laget haft tid att läsa in sig, och idka korrespondens med ännu mer pålästa människor i Europa, så han tog kontakt med lokala läkare och försökte övertala dem att pröva den nya metoden kallad ympning.

Till en början blev Mathers råd ignorerade, men en läkare vid namn Zabdiel Boylston lät sig övertygas, och prövade metoden på sin enda son och två av sina slavar, en vuxen och en pojke. Alla tre återhämtade sig på en vecka. Så Boylston upprepade proceduren med ytterligare sju människor.

Epidemin nådde sin kulmen och ebbade ut i oktober 1721, med 844 döda av smittkopporna; mer än tre fjärdedelar av alla dödsfall i Boston det året berodde på epidemin.

Under tiden som farsoten rasade i staden hade doktor Boylston ympat 287 personer med smittkoppor. Sex av dem dog, resten överlevde och blev immuna.

Gammal illustration av Boston år 1723.
Boston cirka 1723. Gammal illustration av Boston år 1723. Bild: Wikimedia Commons Boston,Cotton Mather

Skeptikerna hajar till

Trots att ympningen eller variolisationen bevisligen förbättrade chanserna för att överleva, så utbröt det så gott som omedelbart en proteststorm mot Mathers och Boylstons metoder. Bostons styrande råd konsulterade en läkare som hävdade att hans kollegas, dr. Boylston mer eller mindre dömde folk till döden med det han gjorde och att han spred epidemin snarare än att hindra den. Så stadens fäder förbjöd Boylston att fortsätta med ympningen.

Den inflytelserika tidningen The New-England Courant under chefredaktören James Franklin, en bror till Benjamin Franklin för övrigt, spädde på den fientliga inställningen genom att kraftfullt ta ställning mot ympning.

Argumenten mot Mathers metod var ofta teologiska. "Ympning ingår inte i naturens och framför allt inte i Guds lagar, det nämns inte med så mycket som ett ord i Bibeln, och ska därför ses som olagligt", menade pastorn John Williams. Puritanen Williams citerade Matteusevangeliet 9:12 där Jesus säger att “Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.”

"Försök inte fly från Guds straff!"

Andra särskilt gudfruktiga kristna ansåg att Gud antagligen hade en mening med att straffa Boston med smittkopporna, för deras synders skull så klart. Och att lägga sig i Guds plan genom att försöka motverka epidemin innan folket hade genomlidit sitt straff till fullo, det var ju att provocera Gud ytterligare och riskera ännu värre straff.

Många av Boylstons kolleger inom medicinen menade i sin tur att en läkare som idkade ympning bröt mot sin ed om att hela människor, i och med att de aktivt utsatte sina patienter för smitta. Då upphörde läkaren i fråga med att vara någon som helar och blev i stället någon som skadar.

Andra var mer pragmatiska i sin inställning men ansåg ändå att ympningen som metod var omoralisk i och med att man utförde experiment på levande människor, experiment med potentiellt fatala följder (vilket de ju de facto gjorde). Boylston stämplades som inkompetent och Mather, som var präst, uppmanades att hållla sig till sin läst och inte blanda sig i medicinska angelägenheter.

Den enda orsaken till att ympningen hade gett (skenbara) resultat var, menade kritikerna, att Boylston hade använt barn som provkaniner, och barn har av naturen en större motståndskraft än vuxna och dog därför inte lika lätt.

Smuts- och granatkastning

Sedan fanns de som gick längre i sitt motstånd mot ympningen: Mather och Boylston smutskastades i pamfletter och i november 1721 kastade någon till och med en granat in i Mathers hem.

Mather själv förnekade å det kraftigaste att ympning skulle vara mot Guds vilja och att folket i stället borde kasta sig på sina knän och tacka Skaparen för att han hade försett dem med det här vapnet mot smittkopporna.

Succé!

Och så gick det till slut att Mathers synsätt vann. Eller åtminstone så vändes folkopinionen till Mathers fördel, främst tack vare att folk med egna ögon kunde se att ympningen hade resultat. De som själva hade överlevt tack vare Mathers metod var inte heller blyga med att förkunna det. Och på det viset spreds budskapet.

Dr. Zabdiel Boylston reste senare till London där han publicerade sina resultat och blev 1726 invald i Royal Society. Cotton Mather hade fått ta emot samma ära två år tidigare.

Det slutliga genombrottet i kriget mot smittkopporna kom 1796 då den engelske läkaren Edward Jenner tog fram det första regelrätta vaccinet mot smittkoppor 1796. Det var också han som myntade ordet ”vaccin”, från latinets vacca som betyder ko. Jenner hade noterat att mjölkpigor tenderade att ha fin hy, utan vanprydande koppärr. Det berodde på att de utsattes för kokoppor som bara ger milda symptom hos människor, men ger immunitet också mot smittkoppor.

Läkaren Edward Jenner undersöker patient.
Edward Jenner vaccinerar ett barn. Läkaren Edward Jenner undersöker patient. Bild: Wikimedia Commons / Wellcome images Edward Jenner,vaccinering

Den slutliga segern

Och på den vägen är vi, även om det dröjde ända till 1980 innan WHO kunde kungöra att smittkopporna inte längre existerade i vilt tillstånd. Smittkopporna blev därmed den första sjukdomen någonsin att utrotas fullständigt.

Dessförinnan, på 1880-talet hade Louis Pasteur utvecklat vacciner mot kolera och mjältbrand, och slutet av 1800-talet blev något av vaccinernas guldålder där länder formligen tävlade med varandra i att stifta lagar om obligatoriska vaccineringar.

Och ofta var det faktiskt kyrkan och de lokala församlingarna som såg till att få folk att ta sina sprutor. Till exempel i Sverige och Island var det församlingarna som i början hade ansvaret för vaccineringarna och att föra bok över dem som vaccinerades.

Kyrkan såg ljuset

Det är länge sedan som vaccinerna upphörde att vara en teologisk stridsfråga. Alla de stora världsreligionerna förhåller sig i dagens läge huvudsakligen positivt till vacciner. Med de sedvanliga undantagen: till exempel så är Boko Haram och Talibanrörelsenuttalade (och rabiata) vaccinmotståndare.

Och så tenderar vaccinmotståndet att vara starkt i de så kallade bibelbältena, framför allt i USA men också här hemma, i Österbotten, har en vaccinkritisk rörelse slagit rot, huvudsakligen kring den självutnämnda antivaccinprofeten Linda Karlström i Kronoby. Myndigheterna tar sig för pannan och gör vad de kan för att lugna ned känslorna.

Tassarna bort från min familj!

Men också då vi talar om vaccinkritik i samband med religiösa kretsar så är argumenten mot vaccinerna numera sällan av det teologiska slaget, utan det handlar mer om en allmän misstro mot myndigheter och en uppfattning om att det sekulära samhället hotar familjens rätt att bestämma över sina egna liv och sin hälsa.

Lägg sedan till all den allmänna paranojan, missuppfattningarna, de urbana skrönorna, new age-flummet och diverse chemtrailskräck som studsar omkring i webbens ekokammare, och resultatet blir någonting som populister i stil med Donald Trump kan bygga sin politiska plattform på. Det var med Trump jag började den här artikeln, och här är han igen.

De kommande fyra åren kan bli avgörande för huruvida vaccinprogrammens framgångssaga får fortsätta och gå mot nya segrar, eller om vi tvingas se på när klockan vrids tillbaka och mardrömmar från det förflutna, smittsamma sjukdomar som redan betraktats som besegrade, börjar göra en dödlig comeback. Man vill ju tro att en individuell politiker inte har makten att åstadkomma det här, inte ens presidenten för världens mäktigaste land.

Men det återstår att se, naturligtvis.

Cotton Mather: Epilog

Cotton Mather ja, hur gick det för honom? Tja, inte så bra.

För att inte någon ska få en för rosig bild av Mather som en vetenskapens och förnuftets förkämpe i en tid av religiöst trångsinne, så bör vi kanske nämna att Mather var en av initiativtagarna och de främsta pådrivande krafterna bakom häxprocessen i Salem 1692 - 93.

Häxjakten i Salem resulterade i att tjugo oskyldiga människor avrättades och ytterligare fem dog i häktet, inklusive två spädbarn. Så "snyggt jobbat", Cotton, där fick Belsebub så han teg.

Häxdomstolen i Salem. Illustration.
Häxdomstolen i Salem. Häxdomstolen i Salem. Illustration. Bild: Wikimedia Commons / US Library of Congress Häxprocess,Salem

Men som sagt så gick det inte heller så bra för Mather själv, sist och slutligen. Han var gift tre gånger; hans två första hustrur dog och den tredje blev sinnessjuk. Sammanlagt blev Mather pappa femton gånger, men av de femton barnen levde bara sex till vuxen ålder och bara två överlevde Mather, som dessutom led av återkommande perioder av ångest och depression. Han hade också ständiga problem med att få pengarna att räcka till.

Men mänsklighetens ack så viktiga kamp mot smittkopporna och andra smittsamma sjukdomar kanske hade utspelat sig på ett helt annorlunda sätt utan den här plågade och motstridiga men envisa mannen. Hybridiseringen av majsen var också ett fint strå att dra till vetenskapens stack.

Synd bara det där med häxjakten. Hoppas att vår tids forskare och andra som jobbar för en framtid utan dödliga epidemier får arbeta i fred utan att få en sådan på nacken, eller hur, Donald?

Artikeln uppdaterad den 28.9.2020: Formuleringen "USA:s blivande president" ändrad till "USA:s president".

Läs också

Nyligen publicerat - Vetenskap