Hoppa till huvudinnehåll

Peter Fahllund: De fyras gäng regerar finländsk toppidrott

Peter Fahllund är redaktör och arbetar för Svenska Yle
Peter Fahllund är redaktör och arbetar för Svenska Yle Bild: Jyrki Valkama peter fahllund

Finländsk toppidrott är verkligen inget att hänga i den utkastade julgranen just nu. Det är i och för sig ingen nyhet, vi har redan i många år på raken kanat utför. Vi har egentligen bara tre, nå kanske fyra personer som är världsstjärnor i en större idrottsgren. Och så dåligt ställt har det nog aldrig varit i modern tid.

Varför har det gått på det här sättet då? Ja det finns några förklaringar som tycks samverka. Dopningsaffären i Lahtis 2001 blev ett sådant trauma att vi inte kommit ur det ännu efter 16 år. Det är krasst att säga dethär, men vi blev där och då så chockade och ångestfyllda, att vi blivit omsprungna av resten av världen som friskt och frejdigt antingen sysslar med att dopa sig, eller ligger i yttersta kanten för vad som är lagligt.

Från vänster, Antti Leppävuori, Pekka Vähäsöyrinki, Jari Piirainen, Jari Räsänen
Dopningshärvan i Lahtis 2001 Från vänster, Antti Leppävuori, Pekka Vähäsöyrinki, Jari Piirainen, Jari Räsänen Bild: Yle dopningsrapport

Ta nu bara norrmännens astmamedicinering som ett exempel. Så har vi situationen i den ryska idrotten. Och är nu faktiskt de jamaicanska sprintrarna så överlägsna som det verkar? Och samma sak gäller nog ockå de afrikanska långdistanslöparna.

Det här med att vi är mycket renare än de flesta andra, det är den ena saken som gör att vi bara blir mer och mer efter. Den andra är att våra löften får så lite pengar. Bidragen har en stark tendens att stanna upp i tjänstemannahusen. Resurserna går till en massa pappersvändare och deras möten, presenter och resor. I stället ska pengarna givetvis gå in på fältet, till de aktiva och till att avlöna bra tränare i mycket större utsträckning än hittills.

Ett bevis på just dethär behovet såg vi i höstas, då vi i Yles nyheter kunde läsa om OS-satsande idrottsmän som tvingas leva på existensminimum. Med vår enda OS medaljör i Rio, Mira Potkonen, som ett av exemplen.

En tredje sanning är att vi är ett litet land med bara drygt fem miljoner invånare. Men ändå, våra nordiska grannar klara sig mycket bättre. Sverige med sin bredd i många olika idrotter, Norges överlägsenhet i vintersporter, Island som är ofattbart bra i fotboll och handboll. Och så exemplet Danmark då.

Danska handbollsherrarna omfamnar varandra när de vinner OS-guld.
Danmarks handbollsherrar i Rio Danska handbollsherrarna omfamnar varandra när de vinner OS-guld. Bild: imago/PanoramiC/ All Over Press handboll,Danmarks herrlandslag i handboll,Olympiska sommarspelen i Rio 2016

Där har man accepterat att man är just ett litet land. Och satsat på smalare grenar. Genom att fokusera på bl.a rodd, cykling, simning och segling knep landet 15 medaljer i Rio. Vi behöver bara gå tillbaka till sommar OS 1988, då tog både Finland och Danmark 4 medaljer var. Någonting har alltså hänt. Och det ser inte bra ut för Finland.

Det behövs med andra ord en förändring i tänket här hos oss. Och det snabbt. Annars blir det bara ännu värre. Och det är så tungt för en finländsk idrottsvän att vi blir på efterkälken. T.o.m. i de grenar där vi faktiskt är överraskande bra är det motigt. Jag tänker på basket- och volleyboll. Vi hör till topp 10-15 i världen, men sidu... till OS kommer vi inte! Det har vi främst de hårda världsdelskvoterna att skylla på. Så vi är inte bara dåliga sådär allmänt sett, vi har oflyt också. Det hänger väl ihop.

Vi har trots allt några storstjärnor, de är få men naggande goda - de fyras gäng!

Leo-Pekka Tähti firar på Idrottsgalan.
Leo-Pekka Tähti firar på Idrottsgalan. Bild: Lehtikuva Leo-Pekka Tähti

En grej är förstås strålande, att vi var mogna att utse paralympiern Leo-Pekka Tähti till årets idrottsman. Han är en sann "stjärna" och mer än väl värd utmärkelsen.

Så har vi Kaisa Mäkäräinen, som nu verkar ha fått ordning på skyttet.

Håller det i sig är hon bäst i världen i den stora tv-sporten skidskytte. Om en månad börjar VM på skidor i Lahtis, och det finns tecken på att vi kan ta den största medaljskörden på mycket länge. Det känns som om flera av våra toppar är i, eller på väg mot, storform. Tänker främst på Krista Pärmäkoski, Matti Heikkinen, två gånger Niskanen och Anne Kyllönen.

Kaisa Mäkäräinen.
Kaisa Mäkäräinen. Bild: AFP / Lehtikuva Kaisa Mäkäräinen

Sen har vi förstås Patrik Laine, som tagit NHL med storm. Han ledde rookie-poängligan fram tills hjärnskakningen den 7:e januari. Blir han snart spelklar så kämpar han jämbördigt med Auston Matthews om Calder-trofén, det pris som går till bästa nykomling i NHL.

Patrik Laine i hetluften för Winnipeg i NHL.
Patrik Laine avlossar kanonen Patrik Laine i hetluften för Winnipeg i NHL. Bild: IconSportswire Patrik Laine,Winnipeg Jets,NHL

Laine har alla chanser att komma upp på samma nivå som Teemu Selänne och Jari Kurri. Han är stor, stark och utrustad med en hästspark till skott. Det är redan legendariskt, och killen är fortfarande bara 18 år!

Kimi Räikkönen omringad av fans i Mexiko.
Kimi Räikkönen omringad av fans i Mexiko. Bild: All Over Press. Kimi Räikkönen,Raab-Katzenstein RK-26,Scuderia Ferrari

De två sista världsstjärnorna tävlar i samma sport. Ni har nog redan gissat att de heter Kimi Räikkönen och Valtteri Bottas. Den förre är nu bara legend. Kimi har den kanske största fanbasen av alla förare och han är världsmästare årsmodell 2007. Valtteri Bottas får i år sin stora chans i Formel 1.Han blir stallkamrat med Lewis Hamilton i den överlägset bästa bilen.

Valtteri Bottas kritar under Mercedeskontraktet.
Valtteri Bottas kritar under Mercedeskontraktet. Bild: All Over Press Valtteri Bottas

Hamilton är trefaldig världsmästare och känd som en knoppisk och knepig person. Men det kanske man har råd att vara efter 3 titlar. Snabb är han tveklöst och kan bara Bottas vara nog nära honom i fart, ja då kan denhär säsongen bli väldigt sevärd. Om bara en dryg månad radar bilarna upp sig på gridden. Spännande!

De fyras gäng tillhör världseliten, gott så! Men efter dem är det svagt. Förr i världen hade vi ju ändå backhopparna och nordisk kombination. Våra friidrottare med Lasse Virèn, Hannes Kolehmainen och Paavo Nurmi i spetsen var berömda och fruktade runt jordklotet. Vi hade en kort tid alpinister i världsklass. Finlands längskidåkninslandslag tog många sköna segrar förr i tiden. Och vårt fotbollsllandslag skall vi inte ens nämna desto mera . De är ute på en evig ökenvandring, och utsikten till att få delta i ett mästerskap är mer eller mindre obefintlig. Trots att VM skall få fler deltagande lag.

Var finns våra nya stjärnor? Ingen som vet.

Men om vi åtminstone börjar kanalisera de flesta resurserna, pengarna, till verkstadsgolvet så kanske det finns en chans. Låt oss börja där.

Nyligen publicerat - Vega