Hoppa till huvudinnehåll

Veckans filmer: gravida nunnor, finsk västern och diktande busschaufför

Filmplanschen till Paterson.
Sov på min arm... men inte i biosalongen! Och denna vecka är det ingen risk för det - samtliga premiärer, däribland Paterson (bilden), väcker tankar. Filmplanschen till Paterson. Bild: Finnkino Oy paterson

Det är den tid på året då det våras för filmen – bokstavligen. Denna vecka kan du välja mellan fransk-polskt drama, klassisk Hollywoodnostalgi, psykologisk thriller, inhemsk västern eller visuell poesi.

För dig som gillar spänning: SPLIT

M. Night ”I see dead people” Shyamalan är tillbaka med ännu en film som bjuder på många undertoner och intrigmässiga vändpunkter.

Klasskamraterna Claire, Marcia och Casey sitter och väntar på att bli hemkörda efter en födelsedagsfest när en främmande man plötsligt intar förarsätet.

Både flickorna och publiken inser genast att något är fel. Väldigt fel.

Det framgår snart att den tillfällige chauffören Kevin (James McAvoy) inte mår riktigt bra på det mentala planet. För att uttrycka det milt. I samtal med sin psykiater Karen (Betty Buckley) har han avslöjat att det inom honom bor 23 olika personer som kämpar om makten.

Mannen i bilen är person nummer 24 och han är överhuvudtaget inte att lita på. Har flickorna en chans att överleva och när börjar Karen ana oråd?

Shyamalan är som alltid bra på att hålla ens intresse vid liv – men helheten hade vunnit på att fokusera mer på Kevins inre kamp och mindre på alla yttre skeenden med rymningsförsök och spektakulära transformationer.

Kevin har satt sig i förarsätet på en främmande bil.
Vill du ha lift? Nja, kanske är det bäst att stå över en tur med Kevin vars personlighet splittrats i 24 delar. Kevin har satt sig i förarsätet på en främmande bil. Bild: Universal Pictures split, james mcavoy

För dig som vill ha drama: American Pastoral

Efter tre decennier som framgångsrik skådespelare kände Ewan McGregor att han ville pröva på att regissera. Inget ont i det – frågan är bara om det är vettigt att inleda med att regissera sig själv?

Philip Roths Pulitzer-belönade roman från 1997 tar sats i 1950-talets pastellversion av den amerikanska drömmen.

När skolans baseballstjärna Swede (McGregor) gifter sig med skönhetsdrottningen Dawn (Jennifer O´Connely) finns det liksom inga gränser för lyckan.

Familjeföretaget går bra och hemmet är en lantlig idyll där söta dottern Merry (Dakota Fanning) traskar fram över idel bördiga fält. Flickan stammar visserligen, men det tar föräldrarna med ro. Allt skall nog bli bra.

Om bara inte 60-talsrevolten kommit emellan och satt griller i huvudet på Merry. Steg för steg monteras drömmen ner och ersätts av sömnlösa nätter och ångest.

En stark berättelse som kunnat bli en riktigt bra film. Om bara McGregor stått över huvudrollen och koncentrerat sig på berättargreppet istället. Stundvis fungerar det riktigt bra, men däremellan flyter helheten omkring mellan nostalgi, distanserad ironi och (melo)dramatik utan att få ordentligt fäste någonstans.

Far och dotter sitter i en bil med en bukett blommor mellan sig.
Lugnet före stormen. Merry (Hannah Nordberg) är pappas (Ewan McGregor) lilla flicka fram till den dag då stora världen knackar på. Far och dotter sitter i en bil med en bukett blommor mellan sig. Bild: Richard Foreman ©2016,Lionsgate american pastoral, ewan mcgregor, hannah nordberg

För dig som fascineras av kopplingen mellan verklighet och film: Les Innocentes

Det är december 1945 och Mathilde (Lou de Laâge) sliter som läkare på ett av Röda korsets provisoriska sjukhus någonstans i Polen. En dag blir hon hämtad av en nunna som ber henne följa med till det kloster som ligger i utkanten av det lilla samhället.

Väl framme finner hon en gravid kvinna på väg att föda. Snart framgår det att det döljer sig runda magar under var och varannan nunnekåpa. Pulserande små hjärtan i ofödda kroppar utgör konkreta följder av de grymheter som grupper av förbipasserande soldater gjort sig skyldiga till i skuggan av kriget.

Hur skall Mathilde närma sig kvinnor som inte vill bli rörda, inte vågar föda, inte orkar med tanken på att leva med skammen och rädslan.

Och hur skall hon dessutom kunna utföra detta omöjliga uppdrag i hemlighet?

Anna ”Coco Avant Chanel” Fontaine har skapat en välspelad och drabbande film om gråzonen mellan kärlek och hat, brott och straff. Hur skall dessa ofrivilliga mödrar klara av att bevara sin tro intakt och samtidigt se till sina ofödda barns bästa?

Läkaren Mathilde (Lou de Laâge) och nunnan Maria (Agata Buzek) står sida vid sida.
Kämpande kvinnor. Den franska läkaren Mathilde (Lou de Laâge) och den polska nunnan Maria (Agata Buzek) möts under dramatiska omständigheter. Läkaren Mathilde (Lou de Laâge) och nunnan Maria (Agata Buzek) står sida vid sida. Bild: Anna Wloch les innocentes, lou de laâge, agata buzek

För dig som älskar det udda: Paterson

Jim Jarmusch har aldrig gjort filmer som någon annan - han har alltid haft en egen stil och ett eget tonfall. Så även då han ger sig i kast med berättelsen om busschauffören Paterson (Adam Driver) - som lämpligt nog jobbar i staden Paterson.

Varje morgon vaknar vår huvudpersn vid exakt samma tid bredvid sin vackra sambo Laura (Golshifteh Farahani). Han stiger upp, tar de prydligt hopvikta kläderna från stolen bredvid sängen, äter frukost och går till jobbet.

Därefter ägnar han dagen åt att köra buss och skriva ner poetiska reflektioner i det häfte han alltid bär med sig. Inte sällan avslutas dagen med en öl på stamkrogen och en promenad hem.

Och det var väl ungefär det - vad handlingen beträffar.

Men poängen är att det bortom dessa vardagliga skeenden döljer sig ett universum av skönhet och rikedom. Eller, nej - "döljer" sig gör det inte. Det finns där i varje möte mellan människor, i varje replik som utbyts, i varje förbiflimrande gatuskylt, i varje munsbit.

Sällan har det blivit så uppenbart hur mycket som går oss förbi medan vi springer - eller hasar - fram i det såkallade ekorrhjulet. Här smakar varje ord och bild av ett liv som levs.

En oerhört varm och charmig film som säkert hade glatt författaren William Carlos Williams som 1926 skrev den första versionen av sin episka dikt Paterson.

Paterson sitter vid ratten i sin buss.
Adam Driver spelar busschauffören Paterson i filmen Paterson. Paterson sitter vid ratten i sin buss. Bild: Window Frame Films paterson, adam driver

För dig som stöder inhemskt: Armoton maa - Land utan lag

Finska män som har svårt att kommunicera? Inflammerade far & son-relationer? Karg vildmark? Ond, bråd, död?

Låter det bekant?

Javisst talar vi om några av grundstenarna inom finsk film. Så som de såg ut igår och så som de ser ut 2017 i Jussi Hiltunens långfilmsdebut Armoton maa.

I ett vintrigt Lappland möter vi polisen Lasse (Ville Virtanen) som på brinken till sin pensionering får höra att byns svarta får Jaakko (Antti Holma) återvänt efter att ha avtjänat ett längre straff för mord.

Plötsligt finner sig Lasse stående i den konkreta och emotionella skottlinjen mellan Jaakko och den egna sonen Erkki (Mikko Neuvonen). Varför har man inte förmått tala ut om saker i tid?

Visst är klichéerna många och västernformen lite väl tydlig, men det betyder inte att inte Hiltunen skulle ha god hand med det stilgrepp han valt. Skådespelarna fungerar väl och en speciell eloge skall riktas till två stora svenskor i små biroller: Pernilla August och Malin Buska. De må ha få repliker, men de har en närvaro som heter duga.

På alla språk.

Polisen Lasse har smugit upp bakom Jaakko. Med geväret laddat.
Polisen Lasse har smugit upp bakom Jaakko. Med geväret laddat. Bild: Tuomo Hutri / Making Movies armoton maa, ville virtanen, antti holma

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje