Hoppa till huvudinnehåll

Då graviditeten är som en sex månader lång magsjuka

Carola Ekman med nyfödda dottern Lo.
Carola Ekman med nyfödda dottern Lo. Carola Ekman med nyfödda dottern Lo. Bild: Cindy Ekman babyer,carola ekman

Då Carola Ekman började vänta sitt första barn kunde hon inte veta att det skulle vara början på något som skulle kännas som en sex månader lång magsjuka. Hon blev diagnostiserad med Hyperemesis gravidarum, allvarligt graviditetsillamående och blev sjukskriven för hela graviditeten.

- Redan i vecka 5 började illamåendet smyga sig på och jag tänkte att det hör till men då jag började gå ner rejält i vikt förstod jag att detta illamående var något utöver det vanliga och i vecka 7 blev jag sjukskriven.

Vecka 13 blev Carola diagnostiserad med Hypermesis gravidarum, ett graviditetstillstånd som drabbar ungefär 1% av alla gravida kvinnor och innebär så gravt illamående och kräkningar att det är en fara både för mammans och fostrets hälsa.

Kräktes dag och natt

I sin desperation började hon söka hjälp på nätet och då hon förstod att det fanns medicin blev hon hoppfull och bad om recept. Läkaren ville dock inte skriva ut medicin utan sa att den enda vården som erbjuds är receptfria åksjukepiller och dropp vid allvarlig uttorkning.

- Jag låg i sängen dygnet runt med ett ämbar bredvid som min sambo måste tömma för jag kom inte upp ur sängen. Jag kunde inte behålla någon mat och knappt någon vätska heller. Enda sättet var att till natten försöka dricka ens lite vatten och hoppas på att sova en stund så kroppen skulle hinna suga i sig vätskan men oftast spydde jag nog på nätterna också.

Carola beskriver tiden som ett hemskt och hopplöst väntande där hon bara räknade minuter och försökte överleva en timme i taget. Hennes enda tröst var att varje avklarad timme förde henne en timme närmare beräknat förlossningsdatum.

Jag kände mig som en frukt som långsamt ruttnar bort. Det enda jag kunde göra var att acceptera läget, ligga där i mina egna spyor och vänta ut det. Men visst var jag ledsen. Deprimerad. Jag tappade bort mig själv helt.

Omgivningens stöd avgörande

Carola berättar att det värsta var att inte tas på allvar. Att istället för medicin få välmenande råd att äta en skorpa före man stiger upp på morgonen, doppa lime-skivor i socker, ta en promenad osv. Hon säger att bara de som själva haft så svårt illamående vet hur fruktansvärt det känns då verkligen ingenting hjälper och man spyr dygnet runt, månader i streck.

Föräldrar tittar på sin nyfödda baby.
Carola och hennes sambo med dottern Lo. Föräldrar tittar på sin nyfödda baby. Bild: Cindy Ekman babyer,familjer,carola ekman

Det som fick Carola att orka från stund till stund var en s.k. målbild, en inre vision av den nyfödda babyn. Hon säger att det såklart inte tog bort illamåendet men det fick henne i alla fall att vilja fortsätta.

- Då man har hyperemesis är man så pass desperat att man blir rädd för sig själv. I början ville jag göra abort varenda dag och eftersom det var mitt första barn jag väntade hade jag ingen aning om vad moderskapet skulle ge mig, min enda tanke var att det inte kan vara värt detta lidande.

Parförhållandet kan ta stryk av en helt normal graviditet och då den väntande mamman drabbas av hyperemesis ställs förhållandet på prov. Carola ger en eloge till sin sambo som verkligen gjorde allt han kunde för att hjälpa, trösta och hålla humöret uppe.

- Han torkade spyor utan att blinka, försökte laga mat som inte luktade fast jag inte kunde äta den. Partnern måste försöka vara glad och ha hopp för båda två. Mina känslor var förlamade av illamåendet, det hade helt tagit över både kropp och själ.

Lättnad i sikte

Då Carola började må bättre kring veckorna 25-28 upplevde hon det som stor befrielse. Trots att hon fortfarande mådde konstant illa kunde hon på en bra dag ta sig upp och ibland ut och träffa en kompis.

- Jag minns en gång då jag bestämt kaffeträff med min kompis halv tre men inte kom mig hemifrån förrän fem för jag låg i tamburen och…tja, spydde. Men jag kom mig i alla fall iväg till sist!

Först då hennes dotter föddes blev hon helt återställd och då hon fick sin dotter Lo i famnen insåg hon att det såklart varit värt det.

Noga förberedelser för barn nr.2

Trots att Carola redan en gång gått igenom en helvetisk graviditet bestämde hon och sambon - efter noggrant övervägande – sig för att skaffa ett barn till. Denna gång förberedde sig paret noga, kollade upp möjligheter att få akupunktur och dropp hemma och om sambon skulle ha möjlighet att vara hemma och sköta då 2-år gamla Lo om hon igen skulle drabbas av hyperemesis.

- Då illamåendet började i vecka 5 tänkte jag att vi gjort ett stort misstag och var redan redo att boka abort. Men sen lättade det redan i vecka 7-9 och kring vecka 10 så vände det faktiskt och jag grät glädjetårar då jag vågade börja hoppas på en någorlunda normal graviditet.

Det finns hopp! Det att man haft hyperemesis en gång betyder inte att man nödvändigtvis får det igen. - Carola Ekman

Carola Ekman med sina döttrar Lo och Gry.
Carola Ekman med sina döttrar Lo och Gry. Carola Ekman med sina döttrar Lo och Gry. Bild: Bildbolaget Du&Vi familjer,barn (familjemedlemmar),carola ekman

Från sängbottnen till årets bloggare

Även under sin svåraste tid försökte Carola skriva om sina upplevelser på sin blogg för att få stöd av andra och också ge stöd. Hon har belönats med utnämningar som Årets blogg 2015 och Årets familjeblogg 2016 och också startat en Facebook-grupp för kvinnor som lider av hyperemesis. Fortfarande får hon mejl av andra i samma situation som vill ventilera sitt tillstånd med någon som förstår.

Hon hoppas att rådgivningarna började ta kvinnors illamående på allvar direkt från början eftersom man inte orkar kämpa och övertyga någon då man mår så illa. Hon efterlyser mer information, forskning och mediciner så man inte ska behöva bli totalt förlamad av en graviditet.

- Sjukvården måste bli bättre på att hjälpa kvinnor som drabbas av hyperemesis. Det räcker inte att man lägger huvudet på sned, ler lite och säger att ”det går nog om”. En graviditet ska inte behöva vara ett helvete rakt igenom.

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP