Hoppa till huvudinnehåll

Du kan be Google ta bort sökresultat om dig själv - men hemlig behandling hotar yttrandefriheten, säger professor

Google-logo med en censurerad-stämpel.
Sökföretagen är bundna av EU-domslutet om "rätten att bli bortglömd", och av direktiv från dataskyddsmyndigheter. Google-logo med en censurerad-stämpel. Bild: Yle / Timo Kallio right to be forgotten

Det har i närmare tre års tid varit möjligt för EU-medborgare att ta bort sökresultat om sig själva från sökrobotar såsom Google. Beslutet om huruvida en viss länk ska tas bort eller inte fattas av sökföretagen själva utan insyn utifrån.

När en viss spansk medborgare googlade sig själv år 2009 så var han inte nöjd med det han såg. Högt uppe i sökresultatet fanns två länkar till sidor där det framkom att hans fastigheter hade sålts för att kunna täcka skulder. Texterna hade publicerats i tidningen La Vanguardia elva år tidigare och hade nyligen blivit digitaliserade.

Spanjoren ansåg att länkarna fick oberättigat stor synlighet i sökresultatet och att informationen inte längre var relevant. Han bad då La Vanguardia att ta bort texterna. Tidningen gick inte med på det. Efter det bad han Google att ta bort länkarna. Företaget sade nej.

Han utmanade Google i rätten. Efter behandling i lokala domstolar så tog EU-domstolen ställning till fallet i maj 2014. Och slutsatsen blev att länkarna skulle plockas bort. Det här trots att den finländska generaladvokaten Niilo Jääskinen, som gav domstolen råd i fallet, var av annan åsikt.

Rätt att bli "bortglömd"

Konsekvensen av domen är att medborgare inom unionen har rätt att bli "bortglömda” på nätet. Med det menas konkret att man ska ha rätt att ta bort vissa länkar som sökrobotar länkar till om resultatet handlar om en själv.

Det här förutsätter ändå att sökträffen innehåller felaktig, bristfällig, irrelevant eller överdriven information om medborgaren.

Dessutom måste personens integritetsintresse i det enskilda fallet anses vara viktigare än allmänhetens intresse av att kunna ta del av informationen.

Smile
Smile

Låt oss ta en fiktiv person vid namn Fredrik Andersson. Han kan be att länkar som gäller honom ska tas bort i samband med sökningar på hans eget namn.

Ansökan kan skickas in via särskilda webbformulär, till exempel till Google, Yahoo och Bing. Man måste berätta varför man vill dölja en viss länk samt bifoga bevis på vem man är, eller på personen man är behörig att företräda - till exempel en kopia på ett ID-kort eller något annat dokument.

Google får in de flesta ansökningarna. Det är inte förvånande med tanke på att företaget har en marknadsandel på över 90 procent inom EU när det gäller internetsökningar. Eller till och med mer än 97 procent i Finland.

Det är sökföretaget som sedan bestämmer om en länk ska tas bort eller inte.

Tusentals finländare har ansökt

Enligt Googles så kallade transparensrapport från i december har "personer med kopplingar till Finland" bett sökföretaget att ta bort totalt 23 647 sidor från sina sökresultat. Sökföretaget gick med på att ta bort drygt 43 procent av dem.

Sammanlagt har Google dolt närmare 684 000 länkar inom EU. De flesta brutna länkarna gäller innehåll på sociala mediesajter: på Facebook.com, Youtube.com och Twitter.com.

Enligt uppgifter till Yle Nyheter har Google tiotals personer som jobbar med att ta ställning till ansökningarna om att bryta länkar, och behandlingstiden är ofta under en vecka.

Länkarna döljs alltså endast för användare som surfar inom unionen och bara då sökningen innehåller vissa personnamn.

Var tas länkarna bort?

Sökresultat syns inte när man använder Googles söksidor inom EU - till exempel google.fi, google.se, google.co.uk och google.de.

Sedan i fjol döljer Google också sökresultat beroende på vilket land man surfar i. Landet avgörs enligt datorns IP-adress. När en finländare inte vill att ett visst sökresultat ska synas och Google godkänner begäran så blockeras andra personer i Finland från att se resultatet - också på utomeuropeiska sidor såsom google.com.

Däremot kan en person i Finland surfa in på google.com och se länkar som personer i andra EU-länder vill dölja.

Beslutet kan överklagas

Den som är missnöjd med sökföretagets beslut kan ta saken till tingsrätten. Det har skett ett hundratal gånger hittills inom EU.

Ett annat alternativ är att klaga hos den nationella dataombudsmannen - i Finland är det Reijo Aarnio. Dataombudsmannen har tittat på tiotals sådana här fall sedan EU-domslutet år 2014.

Om han håller med om att sökföretaget har fattat fel beslut så nämner han det för företaget. Om det inte ändrar sitt beslut kan han ta ärendet till domstol.

Reijo Aarnio
Dataombudsman Reijo Aarnio. Reijo Aarnio Bild: Yle/Niklas Fagerström porträtt,dataombudsmannen

Helsingfors hovrätt dömde till exempel förra månaden i ett sådant här fall - ett av de första i sitt slag i Finland. Hovrätten kom fram till att Google inte hade rätt att neka en person rätten att få ett par länkar borttagna i samband med sökningar på hans namn.

Den aktuella personen har dömts till fängelse för mord. De två länkarna leder till sidor som innehåller privat information om personens hälsotillstånd, något som dataombudsmannen anser att är tillräckligt för att dölja sidorna i sökresultat inom EU.

Den dömde undgick livstids fängelse på grund av sitt hälsotillstånd, och fick istället undantagsvis ett kortare straff på tio och ett halvt år. Google argumenterade i rättegången bland annat att det är viktigt att allmänheten kan komma åt information om varför den dömde inte fick fängelse på livstid.

Sökföretaget har nyligen överklagat fallet till Högsta domstolen. Det kan bli ett viktigt prejudikat.

Hemlighetsfullt utan rättegång

De allra flesta fall går ändå inte till rätten och det finns då ingen insyn i hur sökföretagen egentligen fattar beslut om huruvida en länk ska tas bort eller inte.

– Google har bara kommit med mycket allmän information om hur de beslutar i de här fallen. Företaget fokuserar främst på att berätta hur många ansökningar de har hanterat och hur många länkar som har tagits bort eller inte. Men det är inte det viktiga, säger George Brock, som är professor i journalistik vid City University London.

Den som ber om att en länk ska brytas får ändå en kort motivering av Google kring varför det kommer att ske eller inte.

För den här nyheten testade jag att be Google sluta länka till ett viss sida på ett finländskt forum, där jag för flera år sedan hade skrivit ett inlägg. Efter några dagar svarade Google att länken inte kommer att tas bort eftersom jag själv hade valt att skriva där och allmänheten har rätt att ta del av det.

George Brock
Professor George Brock har också skrivit en bok om rätten att bli "bortglömd" inom EU. George Brock Bild: City University London george brock

Brock betonar att det skulle vara viktigt att veta vilka alla kriterier sökföretagens anställda använder sig av när de fattar beslut i de här frågorna, och hur de bestämmer vad som är viktigast i varje enskilt fall.

– Google har upprepade gånger sagt att företaget jobbar på att göra processen mer genomskinlig men det har inte skett, och rätten att bli “bortglömd” inom EU har nu funnits i snart tre år, fortsätter Brock uppgivet.

Det kan förstås vara svårt att vara öppen om beslutsprocessen utan att samtidigt ge ut personlig information. Det påpekar Googles europeiska chef för företagskommunikation, Al Verney, i ett skriftligt uttalande till Yle Nyheter.

– Vi gör vårt bästa för att vara genomskinliga om våra beslut som har med rätten att bli bortglömd att göra, men samtidigt håller vi i minnet att ansökningarna innehåller personlig information. Vi är mycket noggranna med att inte röja folks identiteter, skriver han.

Google utvärderar en ansökan om att dölja en länk ungefär så här - i fyra steg

1. Innehåller begäran all nödvändig information för att vi ska kunna fatta ett beslut?

2. Har personen en koppling till ett EU-land. Bor han eller hon där, eller är han eller hon medborgare där?

3. Syns den länkade sidan när man söker på personens namn, och förekommer personens namn på själva sidan?

4. Innehåller sidan ofullständig, irrelevant, inte längre relevant eller överdriven information, baserat på det som står i ansökan? Finns det ett allmänt intresse i att informationen ska vara tillgänglig?

Källa: Googles transparensrapport från december 2016

Google har brutit länkar till Yle-sidor

Sökföretaget menar ändå enligt Brock att det har varit mycket restriktivt i att sluta länka till artiklar som medieföretag har publicerat.

Uppgifter från Yle stöder också den här uppfattningen. Google har slutat länka till 25 enskilda Yle-webbsidor - främst olika nyhetsartiklar - efter EU-beslutet år 2014. Det här framkommer av ett Google-statistikverktyg som Yles IT-avdelning har tillgång till.

Google tvingas följa strikta direktiv som EU:s dataskyddsmyndigheter har kommit med.― George Brock, professor i journalistik, City University London

Yle har alltså fått uppgifter om vilka sidor Google har beslutat att sluta länka till via vissa namnsökningar. Men vi vet inte vad besluten grundar sig på eller vem som ligger bakom begäran.

Mejl från Google to Yle
Skärmdump på ett mejl från Google till Svenska Yle. Mejl från Google to Yle rätt att bli bortglömd

Det kan vara allt från någon person som nämns i en nyhet - till exempel en person som misstänks för brott - eller någon som har skrivit med eget namn i kommentarsfältet under artikeln.

– Sökföretagen får bara berätta att de har brutit en länk och vilken den länken är - inte mer än så. De tvingas följa strikta direktiv som EU:s dataskyddsmyndigheter har kommit med, kommenterar Brock.

Exempel på Yle-material som inte hittas via vissa namnsökningar på Google

  • En svenskspråkig nyhetsartikel om niondeklassare som berättar hur de har förberett sig inför en viss fest.
  • En text som listar vilka årets studenter var i ett visst landskap.
  • En tidslinje-artikel som presenterar hur utredningen av ett känt brottsfall framskred, och där också misstänkta personer nämns.
  • En flera år gammal nyhetsartikel som bland annat handlar om ett par personer som hade mycket höga inkomster.
  • En äldre artikel om en studerande som hade överskridit inkomstgränsen rejält och tvingades betala tillbaka pengar till Folkpensionsanstalten FPA.
  • En närmare tio år gammal bloggtext om ett par som gifte sig.
  • Ett finskspråkigt ljudklipp på Arenan med en person som talade om ett av de krig Finland varit med om.
  • En artikel med en mamma som intervjuades om att hennes barn var sjukt men att hon lyckligtvis hade tecknat en hälsoförsäkring för barnet.
Publiken borde också få veta varför en viss länk saknas.― George Brock, professor i journalistik, City University London

Offentlighet skulle vara bra

Professor Brock skulle vilja ha mer öppenhet så att de som har publicerat en sida som sedan döljs i samband med vissa namnsökningar skulle få veta varför det sker.

– Publiken borde också få veta varför en viss länk saknas. Alla personers rätt representeras nu inte på ett balanserat sätt i EU-domslutet om rätten att bli bortglömd.

Han preciserar att domslutet bättre borde ha tagit i betraktande att det handlar om olika intressen som tävlar med varandra.

– Att domslutet inte gör det tillräckligt är ett grundläggande problem. Kriterierna för att få ta bort länkar är alldeles för vagt formulerade. De är mycket dunkla och extremt subjektiva, säger han.

Google: Varje fall är unikt

Verney på Google nämner också i sitt skriftliga uttalande att sökföretaget bedömer varje avlistningsansökan individuellt för att komma fram till om den uppfyller de kriterier som EU-domstolen har fastställt.

– Vi tar också i betraktande allmänintresset och många olika faktorer såsom om informationen har att göra med en offentlig person eller inte. Andra faktorer vi kan titta på är till exempel om informationen handlar om hur folk har betett sig i yrkeslivet, om ett straff är avtjänat eller inte, samt om sidan har publicerats av en regering, och så vidare.

Nu kan alltså sökföretag bryta länkar när sökträffen innehåller information om medborgaren som är felaktig, bristfällig, irrelevant eller överdriven. Men vad är egentligen relevant information? Relevant för vem då? När blir information för gammal? Vad är bristfälligt eller inte?

google
google google

George Brock, vad har du hört om hur borttagandet fungerar ur enskilda EU-medborgares perspektiv?

– Det har sipprat ut mycket lite information från privatpersoner som bett sökföretagen bryta länkar. När det gäller Google verkar ändå processen vara systematisk och relativt snabb.

Brock tillägger att de flesta beslut om att ta bort länkar som Google fattar troligen inte är kontroversiella.

– Men flera beslut är det. Särskilt sådana som gäller nyheter och åsiktstexter. De är mer känsliga och där skulle behövas mer öppenhet i beslutsfattandet.

Google verkar ändå fatta sina länkbeslut på ett någorlunda konsekvent sätt för andelen godkända ansökningar om att bryta länkar har hållits på ungefär samma nivå sedan år 2014.

Rätten att bli bortglömd har utformats på ett sådant sätt att den är ett hot mot yttrandefriheten.― George Brock, professor i journalistik vid City University London

Brock tycker att rätten att bli bortglömd digitalt är en bra idé i teorin, men att den har förverkligats på ett dåligt sätt.

– Rätten att bli bortglömd behöver inte vara ett hot mot yttrandefriheten. Men såsom den hanteras i praktiken i dag så är den det, säger han.

– Det är inte det största hotet mot yttrandefriheten, men den möjliggör att folk alltför lätt kan bryta länkar. Och länkar är nu i stort sett det enda sätt på vilket man kan hitta navigera sig fram på webben, tillägger han.

Det kan därmed bli svårare för medborgare att kunna se information som de har rätt att ta del av.

Också generaladvokat Niilo Jääskinen, som alltså rekommenderade att EU-domstolen inte skulle införa en "rätt att bli bortglömd", varnade innan beslutet att den här rätten kunde hota yttrandefriheten och rätten till information.

Han påpekade då att det kunde leda till svåra avvägningar och att det inte är en bra lösning att låta privata sökföretag avgöra vilken information som borde vara synlig och vilken som borde döljas.

Förändringar i framtiden

Flera domstolar som har behandlat fall om rätten att bli bortglömd, till exempel i Nederländerna och Frankrike, har under senare tid konstaterat att den inte borde få användas så brett som den används i dag.

– Domare har i flera fall konstaterat att vissa sidor borde fortsätta att vara tillgängliga för allmänheten, och har nekat EU-medborgares ansökan om att ta bort länkar från Google, säger Brock.

En förnyad dataskyddsförordning träder i kraft inom EU nästa år.

– Den kommer troligen inte att få särskilt stor betydelse när det gäller fenomenet att ta bort länkar från sökrobotar, bedömer George Brock.

Han tillägger ändå att dataskyddsförordningen innehåller en del nya formuleringar som stöder yttrandefrihet, nyhetsmedier och journalistik, men vad förordningen faktiskt kommer att innebära vet man inte förrän den börjar tillämpas i praktiken.

Artikelns animationsgrafik gjordes av Miro Johansson.

Läs också