Hoppa till huvudinnehåll

Skådespelaren Peter kom över sin scenskräck

Scenografen och skådespelaren Peter Ahlqvist
Scenografen och skådespelaren Peter Ahlqvist Bild: Yle/Nicke Packalén peter ahlqvist

Att vara rädd för att prata inför folk men samtidigt vilja bli skådespelare är en svår kombination. Skådespelaren Peter Ahlqvist har haft en riktigt svår scenskräck, men han har hittat sätt att övervinna den.

De flesta av oss måste någon gång ställa oss upp och prata inför publik. Det kan handla om att hålla ett anförande i skolan, att leda ett möte eller att uppfylla drömmen om att stå på scen. För den som har scenskräck kan de här scenariorna vara riktigt jobbiga, och är din dröm att bli skådespelare känns det antagligen ännu jobbigare. Men det är inte omöjligt, och det är Peter Ahlqvist bevis på.

- Jag har haft riktigt svår scenskräck ända sedan lågstadiet. Det har följt med mig hela livet men nu när jag blivit skådespelare har jag lärt mig att bemästra det, i alla fall till en grad, säger han.

Spydde på toaletten

Scenskräck kan ta sig uttryck på olika sätt, för Peters del är det magen som börjar krångla. Redan när han var barn spydde han på toaletten innan han skulle hålla föredrag i skolan.

- Men jag känner också igen det där att händerna börjar darra och att det klibbar i munnen. Rösten brukar också darra och hjärtat bultar. Det blir en skräckkänsla i hela kroppen som man inte riktigt kan kontrollera.

Det blir en skräckkänsla i hela kroppen som man inte riktigt kan kontrollera.

Det går att komma undan sin scenskräck genom att undvika situationer där den sätts igång, men det är kanske ändå inte den bästa lösningen, för då kan symptomen bara bli värre.

- På det viset är det ganska bra att i skolan, under kontrollerade omständigheter, ställa sig upp och hålla föredrag och annat, säger Peter.

Lönar sig inte att undvika vissa situationer

Ifall du alltid undviker situationer där du ska tala eller uppträda inför andra kan det vålla problem i andra, egentligen ganska simpla situationer. Tänk dig till exempel att du träffar 15 nya personer där alla i tur och ordning ska presentera sig. Du får lite panik och bestämmer dig för att du i alla fall inte ska prata först.

- Så går hela rundan och du har ingen aning om vad de andra sagt medan du, som då är sist, bara får fram ditt namn och att du tycker om katter.

En totalt onödig känsla alltså – om vi ser på det hela utifrån. Hur det känns inne i dig är förstås en helt annan femma.

Scenskräck är något huvudet hittar på

Peter berättar att scenskräck är något som huvudet hittar på, och sedan sätter det kroppen i ett sorts hottillstånd med följden att du börjar darra och annat obehagligt.

- På samma sätt som den här hotbilden är påhittad, så kan man också försöka glömma bort den. Det är det jag har försökt göra. Kroppen känner inte av om det är en påhittad hotbild eller en riktig sådan så man kan försöka lugna ner kroppen. Jag har jobbat mycket med det, till exempel genom att andas lugnt och försöka slappna av.

Skickliga talare sätter fokus på budskapet.

Det är också viktigt att fokusera på uppgiften istället för dig själv. Så fort du sätter dig själv i fokus blir det värre.

- Skickliga talare sätter fokus på budskapet och då blir de också engagerade och kan lugna sig i sitt tal.

Känner igen sig i sin roll

Just nu spelar Peter i föreställningen Kungens tal på Åbo svenska teater. Han gör rollen som prins Albert som inte bara blir kung mot sin vilja, han har dessutom ett svårt talfel.

- Det gör honom otroligt stressad över att ställa sig upp och tala, och jag känner igen mig i det där. För honom blir det lättare när han hittar ett sätt att tala via sitt budskap.

Riko Eklundh och Peter Ahlqvist i ÅST-pjäsen Kungens tal.
Peter i rollen som prins Albert. En roll han kan känna igen sig i. Riko Eklundh och Peter Ahlqvist i ÅST-pjäsen Kungens tal. Bild: ÅST/Pette Rissanen the kings speech,Åbo Svenska Teater,Riko Eklundh,Peter Ahlqvist

Peter kan relatera till rollen, speciellt när det handlar om pressen man sätter på sig själv och även pressen som andra sätter på en.

- Det är den där pressen som andra sätter på dig som går åt en. När världen ser på blir du väldigt medveten om dig själv, säger han.

Tänk inte på dig själv

Att tänka som en skådespelare och gå in i en roll inför ett helt vanligt föredrag i skolan kan kanske hjälpa mot scenskräcken.

- Det är också ett sätt att stänga bort sig själv och sina egna känslor för att kunna sätta tankarna på något annat.

Så finns det ju också det klassiska tipset där du ska tänka dig att hela din publik är naken.

- Det är meningen att de då ska vara i en svagare position än du själv. Jag har aldrig provat det och jag vet faktiskt inte om jag skulle känna mig tryggare av att sätta de andra i en sämre position, säger Peter.

Många skådespelare har ångest

Vi kanske har en bild av att skådespelare växt upp med allas blickar på sig. Att de alltid dragits mot scenen och älskat uppmärksamheten. Men så är det inte, i alla fall inte för Peter.

- Skådespelare är väldigt olika men det är nog många som lider av prestationskrav och ångest över att ställa sig på scen – även om man ändå njuter av det på något konstigt vis.

Som barn stod Peter på scen ibland och väl där uppe tyckte han det var roligt, men ångesten som kom innan var för stor för att han skulle kunna tänka sig att någonsin jobba som skådespelare.

- Jag började med allt möjligt annat inom teatern och sedan när jag började känna mig mer och mer trygg smög jag sakta in på skådespelararbetet. Men ännu som 22-åring var jag nog den som innan en premiär smög in på toaletten och spydde.

På scenen berättar du en historia

Trots att det kändes väldigt illa i kroppen innan en föreställning fortsatte Peter ända att utmana sig själv, för han upptäckte att nervositeten försvann direkt han gick upp på scenen.

- När jag går upp på scen så berättar jag en historia som inte bara är min egen utan också någon annans. Jag fokuserar på en uppgift som är så pass stor att den tar över det där privata där jag funderar på om det jag gör är bra eller dåligt.

Jag kan tänka att gud så skönt att det är över.

Scenskräcken eller tvivlet på om du är tillräckligt bra försvinner inte bara för att du blir riktigt känd eller bra på din grej. Sångerskan Adele har berättat om när hon ville fly innan ett uppträdande och skådespelaren Daniel Day-Lewis gick en gång av scenen mitt under en föreställning. Men varför återvänder man till scenen trots att det är så här svårt? För Peters del kan belöningen ofta komma först efter att föreställningen är slut.

- Jag kan tänka att gud så skönt att det är över och också känna att det var väldigt roligt. Jag tror att pressen kommer utifrån och man lägger den på sig själv. Så fort man upplever att man kan ge något som är större än det man själv pinas med, så sporrar det en att fortsätta.

Nyligen publicerat - X3M