Hoppa till huvudinnehåll

Jonas Jungar: I Trumps alternativa verklighet är medierna fiender - och det verkar tillsvidare fungera

Jonas Jungar
Jonas Jungar Bild: Yle jonas

Den som hade hoppats på någon form av besinning i det trumpska lägret efter installationsceremonin i fredags blev besviken. Veckoslutet bjöd på två händelser som visar hur bisarr diskussionen om sanning och lögn nu blivit, skriver Yle Nyheters redaktionschef Jonas Jungar…

Sean Spicer heter han. Lägg namnet på minnet. Det är mannen som nu fungerar som Trumps presstalesman - en tung, inflytelserik post. Han som med presidentens uttryckliga mandat talar med presidentens mun.

Detta hände under veckoslutet: Trump blev uppenbart sur över rapporterna om mycket mindre människomassor vid den ceremoniella presidentinstallationen i fredags än vid tidigare presidentinstallationer.

Bilder (och annan data) som jämförde storleken på publikmassorna under Obamas installation (2009) med Trumps installation cirkulerade i mängder och visade otvetydigt att Obama drog mera folk, men Trump, övertygad om sin egen sagolika succé, framhärdade.

In trädde (skickades?) då talesmannen Sean Spicer, som på sin allra första pressträff - efter en inledande svada mot de lögnaktiga medierna - på fullaste allvar hävdade att Trump hade “den största presidentinstallationspubliken någonsin. Punkt.”

Den församlade pressen stod kvar med hakorna i golvet.

Spicer blåljög alltså, på order av Trump får man anta, varpå han - utan att besvara en enda följdfråga - lämnade rummet.

Den församlade pressen stod kvar med hakorna i golvet.

Men det skulle komma mera. Följande morgon intervjuades Kellyanne Conway, Trumps tidigare kampanjchef och nuvarande rådgivare, om den bisarra incidenten med Spicer.

Det var fråga om att presentera “alternativa fakta”, förklarade Conway. Ännu fler hakor föll.

Alternativa fakta? Alternativ verklighet?

Årets ord 2016 - post-sanning - fick vips en (o)värdig efterträdare i alternativa fakta.

För de egna supportrarna och för att distrahera

Det finns förstås många skäl att förfäras över det som nu sker, men för att försöka göra det hela någorlunda begripligt tror jag det är viktigt att komma ihåg två saker.

För det första: Trump och hans stab talar i första hand inte till journalisterna (och offentligheten i stort) utan till sin egen publik, de som röstade på honom.

Mot den bakgrunden är attackerna på journalister bara följdriktiga och logiska. Kampanjen fortsätter från presspodiet, och det som fungerade då lär fungera också framledes.

Trump behöver helt enkelt medierna som fiender.

Årets ord 2016 - post-sanning - fick vips en (o)värdig efterträdare i alternativa fakta.

För det andra (och detta är mycket kusligare): de fabricerade, uppenbara lögnerna (precis som de i dag allmänt förekommande fejknyheterna) har inte för avsikt att övertyga någon om något.

Deras funktion är att göra dig skeptisk till allting och alltför demoraliserad eller cynisk för att du ska orka bry dig. Lyckas man så ett frö av tvivel, om att vissa saker kanske inte är så säkra som de påstås vara - ja, då har desinformationen haft avsedd effekt.

Trump behöver helt enkelt medierna som fiender.

Tröttar man ut folk tillräckligt länge med lögner och halvsanningar orkar många inte längre följa med det politiska skeendet. Då är det också lättare att manipulera folk.

Det är inte konstigt att Orwell konstant nämns i de här sammanhangen.

Om allt detta låter smått surrealistiskt, så är det för att det är surrealistiskt.

Avsikten med lögnerna är att göra dig skeptisk till allting och alltför demoraliserad eller cynisk för att du ska orka bry dig

Slutligen: det finns många som hävdar att journalisterna nu aktivt motarbetar Trump genom att framställa honom i dålig dager, att “vänstervridna, politiskt korrekta medier aldrig säger något positivt om honom”.

Till det ska sägas att journalistikens uppgift är att granska och gräva i makten, inte säga positiva saker om den. Och få människor på vår jord besitter så mycket makt som just Trump.

Men så finns här också ett perspektivfel som den brittiska veteranjournalisten Jon Snow (Channel 4) beskrev häromdagen.

Han konstaterade att utmaningen med att rapportera om Trump är att sanningen om honom ibland är så osannolik (far-fetched), att det betraktas som vinklat när man rapporterar om den.

Att påtala en lögn uppfattas följaktligen som en vinklad nyhet.

Där är vi nu.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes