Hoppa till huvudinnehåll

Claudia Rybin: Vi borde lära oss språk i dagisålder

Redaktör Claudia Rybin
Claudia Rybin. Redaktör Claudia Rybin Bild: Yle/Björn Karlsson claudia rybin

Medan regeringen spär på språkdebatten med sitt senaste beslut och åsikterna tycks bli allt mer polariserade i frågan sitter jag här konfunderad. Jag har aldrig “lärt mig” något av de tre språken som är på allas läppar just nu - svenska, finska och ryska - ändå talar jag dem flytande, som modersmål.

Jag har fått alla tre språk per automatik redan före skolålder - genom svenskt språkbad, finska kompisar och ryska som hemmaspråk. Samtidigt vet jag hur svårt det kan vara att lära sig ett nytt språk. Jag studerade franska i sex år sen fjärde klass och kan ungefär tre fraser. Men det gick betydligt bättre med engelskan (tack Hollywood). De språk jag “fått gratis”, som man brukar säga, är de språk jag har med mig.

Allt det här har fått mig att drömma en utopisk dröm: Tänk om vi kunde sluta räkna procent av hur många som talar vilket språk och bara förstå varandra istället? Tänk om vi kunde slippa hela den här utdragna och pinande språkdebatten? Tänk om man fick, liksom jag, det andra inhemska språket på köpet från barndomen, vare sig det är frågan om svenska eller finska?

Om vi erbjöd fler möjligheter för barn att utsättas för det andra inhemska språket i en tidig ålder då språkinlärningen är som effektivast, skulle de åtminstone ha fått chansen att lära sig ett språk utan större ansträngningar. Det kunde ske genom språkbad, blandade språkgrupper eller någon annan form av socialt umgänge. Man skulle varken behöva kunna språket på modersmålsnivå, eller fortsätta studera det när man blivit äldre, men man skulle ha förutsättningarna för det om det var det man ville.

Jag vet att jag inte är ensam om min dröm. Åtminstone inte om man ska tro på Yle X3M:s omröstning där hela 51 procent tyckte att språkinlärningen borde påbörjas redan i dagisålder.

I min dröm tror jag inte på det där med språklig begåvning. Vi vet att en stor del av världens befolkning är flerspråkiga och har lärt sig andra språk i barndomen. Det är bara vi här i mörka och kalla Finland (okej, i andra länder också) som sitter och gnabbas i åratal över huruvida vi ska vara tvungna att lära oss det andra inhemska.

Att kunna flera språk är en oerhörd rikedom och en resurs för livet. Det kan knappast någon förneka och det är också min personliga erfarenhet. Utan finskan, svenskan eller ryskan skulle jag ha gått miste om många utbildnings- och arbetsmöjligheter i Finland och i världen över. Jag skulle ha gått miste om hela tre kulturer och ett flertal livslånga vänskapsband. Jag skulle ha gått miste om den alldeles särskilda nordiska gemenskapen - ja, listan är lång. Summa summarum, jag har haft enorm nytta här i Finland av att kunna både finska och svenska (och även ryska).

Så frågan lyder - är min dröm möjlig? Trots allt är det bara en dröm och jag är inte insatt i språkfrågans alla nyanser. Jag har inte behövt vara det, eftersom jag tillhör en lyckligt lottad grupp som sluppit hela debatten tack vare de språk jag lärde mig redan i barndomen.